Ursäkta, ursäkta, ursäkta mina fina läsare för det långa uppbrottet.
Först blev jag av med internet dagen innan vi skulle påbörja resan hem från Sverige.
Och när vi sedan kommit till Kalifornien på kvällen den fjärde april var jag så trött efter flygresan på sex timmar att jag inte orkade skriva.

Flygresan hem från USA till Sverige tog runt tretton timmar.
När jag såg USA försvinna under mig kände jag ett stygn i hjärtat.
Det kanske låter konstigt för den som är trångsynt och helt omöjligt att förstå för den
som aldrig upplevt känslan att höra hemma någonstans första gången du sätter din fot där.
Men för mig känns det som att jag lämnar mitt hem när jag lämnar USA.
Jag trivs så bra med människorna, miljön, språket (som jag knappt kan), sättet att leva på.. allt trivs jag med.
Amerikaner är så olika vi Svenskar och jag har alltid vetat att jag inte är Svensk.
I USA är folk som mig. Där är dem öppna, framåt och nyfikna. Där pratar man med främlingar
och älskar att knyta nya kontakter om det så bara är i busskön eller i hissen.
I USA slapp jag känna mig annorlunda. Frustrationen över att inte kunna delta för fullt eftersom jag är så dålig
på språket blandades med längtan att en dag kunna göra det.
Så det är inte konstigt att jag kände stygnet i hjärtat när jag lämnade det som är mitt rättmätiga hem.

Hemma här i Sverige var det grått och trist.
Arlanda skrattade åt mig.

Hur var min upplevelse från underbara, sköna Hawaii då?
Ja som ni säkert redan förstått så var den fantastisk.
Bortsett från att jag lyckades bränna mig rejält redan andra dagen (vilket var helt och hållet mitt eget fel) så var det en av dem bästa resor jag varit på.
Ön är verkligen så fin som den är i turistbroschyrerna och vattnet så varmt att det känns som ett badkar.
Simmade man ut en liten bit så kunde man se färgglada fiskar simma längs stenmuren som skiljde det stora havet från badplatsen.
Kikade man ut från balkongen på morgonen så guppade redan surfarnas små suddiga siluetter ute till havs i väntan på de största vågorna.
Och om stranden var vacker på dagen med sin vita sand och blåa himmel så var det inget mot vad den var på kvällen. Vattnet låg spegelblankt och det enda som hördes var vågornas stillsamma brus. Jag älskade att gå längs strandkanten efter mörkrets inbrott och blundar jag riktigt hårt kan jag fortfarande känna sanden sippra mellan tårna till havets sällsamma melodi. Jag saknar det så mycket. Nu får jag nöja mig med Ljusterns brygga igen.

Alla kan åka till Hawaii. Det spelar ingen roll om det är en barnfamilj, ett nyförälskat par, ensamstående fotograf eller
ett pensionerat par på semester, Hawaii har något för alla. Jag  kan verkligen rekommendera det som resmål och vill man bo på ett enklare hotell så behöver det inte bli så dyrt. Det finns resor från sextusen ute på marknaden. På Hawaii får man lära känna sig själv. Man blir ett med naturen och hittar en naturlig balans mellan kropp och själ.
Så lugn som jag kände mig när jag vandrade längs strandkanten har jag aldrig känt mig förut. Och jag längtar verkligen tillbaka till den där fantastiska ön.

Hemma lär allt flyta på som vanligt. Eftersom jag har så mycket att ta igen i skolan har det inte funnits någon tid över till bloggande
och jag ursäktar mig återigen för att ni fått vänta på det. Nu gäller det att försöka hitta vardagen igen.
Man glömmer så lätt när man är borta. Ha det bäst tillsvidare.

Med kärlek, Nadia

Idag har jag inget särskilt att skriva, ändå är det här bästa dagen på hela semestern!
För att just idag har jag bara fått varit jag, jag tillsammans med mitt sanna element, havet.
Som den fisk jag föddes till bland stjärnorna så har havet alltid varit mitt kall.
Och nu får jag finnas vid det hur ofta jag vill. Nu när jag för första gången på semestern kan vistas
vid den iallafall.

Har inte gjort annat än att chilla och det har varit så skönt.
Hemma hopar sig problemen på hög men jag ligger bara på stranden eller vid Poolen
i skuggan och chillar livet lite grann.
Äntligen kan jag leve i nuet på riktigt.
Jag vill inte åka härifrån!
Jag vill stanna här där jag hör hemma, där jag känner mig lugn och harmonisk.
USA i mitt hjärta för evigt.
Hoppas ni andra också haft en lika fin dag som jag med 30 grader i skuggan och 29 i vattnet.
Det tvivlar jag däremot på!

Med kärlek,
Nadia

Idag har vi gått runt lite i staden.
Hawaii består nämligen av flera olika öar och vi befinner oss i staden Honolulu på ön Oahu.
Honolulu är den största staden på Hawaii och det är.. tja väldigt mycket stad.
Inte alls så som jag tänkt mig Hawaii. Ett sprudlande djurliv, kokosnötter i träden och snäckor att plocka hittar man inte här
utan då bör man åka till en annan ö, förslagsvis Maui eller Big Island.
Är man på Hawaii för första gången så är Honolulu absolut ett måste.
Det är roligt att titta på alla tusentals och åter tusentals japaner som svärmar in här, roligt att besöka affärerna
som överlag är ganska billiga och roligt att få se hur en Hawaiiansk stad ser ut. Oahu är ett tacksamt ställe för turister.

Skulle jag fått välja hade jag dock ändå valt att bo på någon utav dem andra öarna.
Fick nog av stad och turister under våra två veckor i Kalifornien och skulle mycket hellre snorkla i klarblått vatten, simma med delfiner
och se hur lokalbefolkningen lever.
Och absolut, Oahu har både natur, sevärdheter och snorkling, om man hade haft mer tid.
Vi har bara sex dagar och på dem dagarna hinner man inte så mycket mer än att utforska den fantastiska staden.

Det optimala hade varit att åka runt bland ett par av Hawaiis sex öar och stanna runt fyra nätter på varje ställe.
Då hade jag både fått stadsliv, natur och avkoppling.
Här kommer det tyvärr varken bli bad med delfiner eller snorkling som jag sett framemot så mycket till.
Jag är, som ni vet, rejält solbränd, och morsan har fått en förkylning.
Jag ångrar verkligen att jag inte tog reda på hur stark solen var här och tog det försiktigt.
Nu blir jag utan sol helt och hållet.
Har jag tur kanske jag kan bada ordentligt imorgon iallafall eftersom svullnaden gått ner lite.
Badade fossingarna idag iallafall och nästan hela kroppen, men det sved!


Simmade runt stora fiskar alldeles i vattenbrynet.
Försökte fånga dem på bild men vet inte om jag lyckades.

Här hyr dem ut surfbrädor och ger lektioner i surfning.
Surfning är den största sporten på Hawaii och alla, framförallt killar mellan 12-25 år tävlar i sporten.
Tror ni att jag har haft ögongodis att titta på eller? Mums! (Förlåt Jim)

Här är det enda djurliv jag hittat på ön, duvor.
Hittade ett par duvungar som jag tyckte var söta så tog ett kort av dem.
Har lust att stoppa ner den svartvita i resväskan, särskilt efter att han högg mig i fingret.
Goding!

Mor & Far tar en paus under shoppingrundan under kvällen.

En sak jag gillar med Hawaii är kvällarna då staden verkligen sjuder av liv.
Människor flockas på gatorna för att dansa, spela, måla och sjunga. Love it!
Den här herren var dock ganska otäck, särskilt när han plötsligt slängde sig upp.
Trodde först att det var en staty.

Var bara tvungen att ta kort på en väska som jag hittade inne på Mazys köpcentrum.
Skulle ni ge 114 dollar för en rosa väska med en gorilla på?
Frågan är om någon skulle det? Haha!

Hawaii är.. Det går inte att förklara.
Jag vet att jag tjatar ofta om det här, men man måste uppleva Hawaii.
Jag håller helt och hållet med om det som står i resebroschyrerna – Hawaii är paradiset på jorden.
Jag har aldrig varit på ett vaclrare ställe, och ändå har vi bara besökt stadsdelen som inte ens är hälften så vacker som de andra!
Vattnet är verkligen så blått att man ser varenda litet sandkorn och sanden så vit att det knappt skulle märkas om där föll en snöflinga.
Idag hade vi 27-28 grader i vattnet och vågorna stod höga.
Hur härligt som helst, även för mig som inte kunde bada å mycket.
Jag älskar Hawaii och vill aldrig åka härifrån!
Godnatt!
Nadia

Idag har jag inte gjort så mycket eftersom jag helt enkelt inte kunnat göra så mycket.
Hela kroppen är röd och svider så mycket att jag knappt kan röra mig, sitta eller ligga.
Om jag bara förstått hur stark solen på Hawaii är utan att bli halvt ihjälbränd!
Det är inte roligt att äntligen få komma till andra sidan jordklotet för att sedan varken kunna vistas ute eller bada i havet.
Ingenting blev som jag tänkt mig(som vanligt) och jag vet inte om man ska skratta eller gråta åt eländet.

Såhär fin är jag.

Fick dessutom reda på en del tråkigheter från Sverige som fått mig att bli ledsen.
Samma gamla energitjuv som tidigare har ställt till det igen och jag får åter kämpa för att inte trilla dit, lyssna på denne och
ta åt mig av dennes anklagelser.
Det som är skönt är att det inte bara jag utan även flera andra, bland annat en nära vän, som råkat ut
för den här människans dåliga mående.
För nog måste man må riktigt dåligt om man aldrig kan erkänna en enda brist hos sig själv och ständigt behöver hacka på andra?
Tragiskt att det finns människor som lever färdigt sitt liv och dör med den inställningen. Jag känner många.
Man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad.
Så kära förbaskade solhelvete, va fan har jag gjort dig?!

Hoppas, hoppas, hoppas att det är bättre imorgon.
Jag som ville jobba rejält på att bli brun nu när jag hade chansen.
Lyckades (om än stelbent, såg ut som en skitnödig ko) att ta en promenad runt på staden en sväng under kvällen.

Att ha papegojor här på Hawaii är lika vanligt som våra hundar i Sverige.
Här ser ni ett gäng som väntar på husse utanför Donken.

En avbild av världens snabbaste simmare som kom från Hawaii.
Här har man skänkt honom hawaiikransar.
Fint arsle framför statyn va? Gör liksom det hela lite mer pittoreskt.

Polisstationen i Hawaii är annorlunda men fin!
Ser nästan lite mysig ut.

Käkade middag inne på en Gayklubb som en skum gubbe rekommenderade.
Det var inte fullt lika äckligt som det ser ut att vara
men inte var det väl särskilt gott heller.
Bra underhållning åtminstone då klubben låg inne i restaurangen med bara en dörr emellan och
flera fönster.
P.s Farsan vågade inte ens gå igenom där för att besöka toaletten.

Efterrätten åts på ett betydligt trevligare ställe, en mexikansk restaurang.
Fråga mig inte var jag åt för något för det har jag ingen aning om. Men det var ganska gott.

Roligare än så blir det inte idag.
Men jag kan verkligen rekommendera – Åk till Hawaii!

Dagens fundering: Hur kan Japaner vara så vita?

Med kärlek, Nadia

Blir bara ett snabbt nedkladdat inlägg idag.
Har bränt mig så förbaskat illa att jag har frossa
och ont i precis hela kroppen.
Så blir det väl kanske när man får för sig att köra en tonårsrevolt och inte smörja in sig med tillräckligt mycket solkräm
när solen står som högst nära ekvatorn.
Jag är hur som helst INTE särskilt tilldragande just nu. Och ont gör det!

Innan jag lyckades bränna mig halvt fördärvad (vilket var någon gång runt tio tiden i morse) så var det härligt att vara här på Hawaii.
Bland det bästa ställen jag rest till och jag trivs hur bra som helst med värmen, sanden, solen.. Ja allt är toppen.
Helt kristallklart vatten och lång fin vit strand.
Inga stenar eller vassa pinnar och inget sjögräs eller grålera under fötterna.
Visserligen finns det miljoner hajar ett par meter ut men dem skyddas vi ifrån av en lång stenmur.
Jag hade inte haft något emot att se en haj,
så länge det inte är på alldeles för nära håll vill säga.
Ett bar tjugo, trettio meter duger fint.

Många gifter sig på Hawaii.
Här ser ni ett japanskt nygift par.

Kvällsmat på en Koreansk Restaurang.
Om jag älskar kinamat 1000 ggr så älskar jag koreansk tio gånger mer!

Anledningen till att jag inte skrev redan igår eftermiddag då vi landade här på
Paradisön var för att jag var helt slut.
Jag var så trött att jag inte visste vad jag skulle ta mig till och allt bara snurrade i skallen.
Ingen sömn natten innan, uppstigning fem, lång flygresa och ytterligare tre timmars tidsförskjutning tog knäcken på mig.
Nu är det åter dags att krypa ner i sängen, nu när ni stiger upp 🙂 Ha det så bra så hörs vi!

Med Kärlek, Nadia

Hawaii från ovan kort innan vi landade 🙂

Nu är vi tillbaka på hotellet där allting började för nästan två veckor sedan.
Har tiden verkligen gått så fort? Känns verkligen skumt. Eftersom vi lämnar Kalifornien för den här gången
så tänkte jag bara köra en kort utvärdering av resan.

Om ett par timmar sitter jag på flyget till underbara Hawaii.
Sista tiden har jag längtat mer och mer dit. Trött på att åka buss, passa tider och äta picknickluncher på någon
blåsig uteservering full av japaner. Jag har varit utomlands i två veckor utan att knappt ha fått sett solen
och det har inte berott på dåligt väder. Men visst har det varit en fantastisk resa!
Jag har fått uppleva så mycket. Fantastiska nationalparker, olika städer, normer och kulturer.
Jag har besökt platser jag inte visste existerade och jag har blivit en mästare på att packa ihop väskan eftersom
vi bytt hotell så gott som varje dag.
Fick för första gången i mitt liv se en pelikan på såhär nära håll.
Klappade den till och med på backen utan att den reagerade. Amazing..

På en strand i Santa Barbara hade en tiggare lagt sin tid på att skapa detta
fantastiska konstverk av endast sina händer och sand.

Det här var en fantastisk upplevelse trots att det inte riktigt är min typ av semester.
Jag föredrar att vara lite längre på samma ställe, se mer utav djurlivet än Berg och dalar, och inte behöva åka så mycket buss.
Vi har bokstavligt talat bott i bussen under de här två veckorna.
En normal dag åkte vi 5-6 timmar buss och en lång dag åkte vi 10.
All creds till vår fantastiska Busschaufför Alwin som alltid
ställde upp och slängde in våra väskor med gott humör. Och så till vår Guide Anna som lärde mig massor om USA.
Nu älskar jag det här landet ännu mer och har får ett hum om vart jag helst vill flytta, det blir iallafall inte Las Vegas!
En sådan är intensiv resa passar dig som kanske är lite äldre (medelåldern i vår grupp var väl typ 67) och som älskar formationer och natur.
Gillar du att fotografera är det verkligen ett riktigt guldkorn för såhär många vackra platser som jag fått se på dessa två veckor är fler
än jag sett i hela mitt liv. Att ha guid är också ett riktigt guldkorn, både med tanke på språket och att man hela tiden hamnade på rätt ställe
och slapp oroa sig över att man skulle komma fel, vilket jag är rätt duktig på annars.
Ångrar inte för en sekund att jag följde med och tog del av Västra USA och är stolt över mig själv att det gått så bra, både
med engelskan och att sitta still så pass mycket utan att klättra på väggarna. Nu blir det skönt med en veckas avkoppling i solen på Hawaii innan jag äntligen får
träffa alla er hemma igen och återgå till vardagen, som känns lite både och.

Ha det så bra och TACK för att ni velat följa mig på resan!
Hoppas ni fortsätter med det, för resan är inte slut än.
Kram på er så hörs vi i solen.
Med kärlek, Nadia
Adjöss, Kalifornien.

Här kommer det lovade reportaget från akvariet i San Francisco!

Akvariumet ligger precis vid piren och därinne har de massor av havsdjur som finns i vilt tillstånd ute i stilla havet.
Ni vet ju hur förtjust jag är
i djur och inte allra minst hajar så kan säga att  ögonen nästan ploppade ut av glädje när jag insåg att jag skulle få se en på nära håll.
Häftigt att tänka sig att alla dessa djur lever i havet här nedanför och som vi stod och tittade ner i. Mäktigt!

Det oändliga havet.

Här har ni ett par av alla dessa djur som lever i det mäktiga hemlighetsfulla havet.

Koraller.

Hur många Doris, Marvin och Nemo som helst!
D.v.s Clownfisk & Palettkirurg (både gul och blå).

Och jag som älskar skaldjur..
Kommer ha dåligt samvete varenda gång jag sätter tänderna i en hädanefter! ):

Manet i alla olika storlekar och varianter.
Den gula är världens farligaste sort, röd brännmanet.
Den kan utan problem ha ihjäl en människa med sina giftiga trådar.

Cowboyfisk, sjöstjärna och en mängd andra sorter.

Har absolut ingen aning om vad det här var, men den var söt.

Sheephead. Gör själ för namnet va?

Häftig vy. Fiskarna kunde simma från sida till sida via taket.

Och då kom hajarna, hajarna, hajarna..
Vithaj är vanligaste sorten kring ön Alkatraz och hamnen i San Fransisco vid Golden Gate Bridge.
Det är sällan dem tar en människa (ca 5 om året dödas i en hajattack) och då har dem oftast tagit fel på ett sjölejon och en surfare.
Det finns också flera sorters haj i stilla havet. Två utav dem andra sorterna är Tigerhaj och Hammarhaj.

Ett par rockor tar igen sig bland alla köttätare.

Gapet från en vuxen vithaj.
Kände på tänderna och jag lovar – dem är inget att leka med!

Här ser ni enda minuset med akvariet, för burarna var stora och fräscha. Finns inget att anmärka på där.
Det här däremot tycker jag är barbariskt.
De hade en liten plaskdamm med lite fiskar, bebisrockor, sjöstjärnor och sköldpaddor som turisterna fick sticka ner ett finger och ”peta” på.
Hur många petningar om dagen blir det tror du?
Många barn besöker parken och deras föräldrar har inte lärt dem hur man hanterar djur helt klart.
De var både högljudda och hårdhänta mot dem stackars fiskarna som förtvivlat försökte gömma sig så gott det kunde.
Då kom en arbetare och ryckte bryskt upp dem igen, så att barnen skulle få peta lite mer.
Jag stöttar absolut inte det här och petade inte på ett enda stackars djur. Fy farao!

Avrundade dagen med lite middag ute vid piren.
Vad? Musslor såklart. Med halvdåligt samvete.

Imorgon åker vi tillbaka till Los Angeles igen där allting började för snart två veckor sedan.
Tiden går fort men ändå inte. Bara en vecka på Hawaii kvar, sedan blir det hemfärd. Jag längtar till både och!
Ha det bra! Tack för att ni följer mig.
Med kärlek, Nadia

Älskade hav, vad har du åt mig?
Kan du låna mig lite av din kraft?
Älskade hav, vad har du åt mig?
Jag vill ta del av allt som du har
Du ger mig kraft och tro
Du ger mig hopp och mod
Med dig blir jag som luften
Fri och oskuldsfull
Älskade hav, vad har du åt mig?
Jag tackar dig för allt som du mig gett