Dag 7
Eftersom jag var utan internet i tre dagar så tar jag igen inläggen lite i efterhand.
I förrgår åkte vi alltså från hotellet i Las Vegas till hotellet i Visalia.
Vi gjorde egentligen ingenting annat än åkte buss då den dagen bara var en transportsträcka så det finns inte så mycket att skriva om dag sju.
Vi åkte buss typ. Och jag roade mig med att spela sims tio timmar i sträck.
Vi gjorde faktiskt ett stopp på vägen och det var i landssänkan/Nationalparken Death Valley, som verkligen gör och har gjort skäl för namnet.
Jag tänkte berätta lite kort om Death Valley och dess historia.


Death Valley är känt för sina häftiga temperaturer. om sommaren kan det bli 56 plus medan de kan bli många minus på vintern.
För många, många år sedan trodde man att det fanns stora mängder guld i Death Valley och man började utvandra hit.
Folk från när och fjärran tog sina tillhörigheter, familjer och förnödenheter och begav sig till Death Valley, som tidigare bara hade besökts av Indianer som levde i området runt omkring. Det är så Death Valley har fått sitt namn, ”Dödens dal”.
Det är få ställen som så många människor dukat under som i Death Valley.
Det fanns inget att äta, inget att dricka och ingenstans att ta skydd.
Vädret var förrädiskt och många virrade bort sig under de häftiga stormarna som plötsligt slog till mot Death Valley.
Nu för tiden bor det ingen här för man kan helt enkelt inte bo här, det finns inget att leva av.
Så som det ser ut på bilderna ser det ut överallt.
Märkligt och lite skrämmande ställe.
Många oroliga själar som virrar omkring där bland klipporna och letar efter sina familjemedlemmar..
Efter Death Valley och ytterligare lite buss kom vi fram till Visalia, en liten ort ett par timmar från San Francisco.
Vi kom fram så sent så det var bara att gå och lägga sig.
Hann äta världens godaste chokladpudding på kvällen i Restaurangen.
Gråter nästan när jag tänker på att jag troligtvis aldrig kommer få äta den igen.
Tog ingen bild av den för det skulle kännas lite för vreepy men ni kan få se en bild från frukostbuffén dagen därpå, dag åtta alltså.
Frukostbuffen var ganska ordinär. Det fanns allt som brukade finnas (Bacon, äggröra och korv) och dessutom våfflor.
Tyvärr höjde inte det här betyget eftersom de mesta smakade sågspån. 3/10, förlåt Visalia!
Efter frukost bar det av till Yosemite (utalas Usenedi, indianspråk) som är USAS mest älskade nationalpark.
Där finns också världens största vattenfall, Usendifallen.
När de har vatten vill säga. Eftersom USA har stor brist på regn i flera delstater så finns det ibland inget vatten alls i Usendifallen.
Usenedi är också känt för sina björnar, så pass många att det är förbjudet att lämna mat i bilen då björnarna slår sönder den och stjäl maten.
Till och med soptunnorna är björnsäkrade. Här har ni en sån:
Känner ni till filmen Björnbröder?
Det är en utav mina favoriter. Walt Disney fick all inspiration till filmen från Nationalparken och på flera
platser kände jag tydligt igen scener från filmerna, riktigt härligt!
Här får ni lite ”Björnbröderkänsla” av mig:







Blev akut avundsjuk i parken. Hittade på en äkta varghybrid (blandning mellan varg och hund) och det är en sådan jag alltid önskat mig.
Dem är förbjudna i Sverige (med all rätt) men i flera delstater i Amerika är det tillåtet att ha dem. Är den inte fin?
Picknick lunch i parken. Vet inte riktigt vad det var, sallad?
Helt okej att äta åtminstone.
Wildlife
Det var dåligt med wildlife nere i parken (förutom hybriden då, men den gick rätt tamt i kopplet)
men jag lyckades fånga den här blyga fågeln på bild, en Stel Jay.




Under istiden var hela Yosemite täckt av is.
Nu består parken framförallt av granit och skog.
Efter nationalparken i Yosemite åkte vi till den lilla orten Modesto där vi skulle sova.
Modesto är känt för sin kriminalitet och aktiva droginnehav så vi blev ombedda att i princip stanna på hotellet och bara röra oss ute i närområdet.
Det bor mestadels mexikaner i Modesto så valet av restaurang var självklart, ännu mer självklart eftersom det bara fanns en, – Mexikansk restaurang.
Det var roligt att prova på eftersom det inte finns några äkta mexikanska restauranger i Sverige.
Här ser ni min middag:
Den var betydligt godare än den såg ut. Räkor i en stark sås med ris och böngryta. 7,5 i betyg av mig,
avdrag för böngrytan som smakade just det, bönor.
Totalt okryddad.
Efter middagen var det i princip bara att kasta sig i säng och drömma ytterligare en mardröm om bussresan mot San fransisco kommande dag.
Har ärligt talat fått sittsår!
Dag 9
Från Modesto till San Francisco tar det bara två timmar. Vi gjorde ett par stopp på vägen, de flesta tråkiga kisspauser.
Men vi gjorde ett som jag tänkte dela med mig av. Orten heter Kingsburg och ligger strax innan San Fransico.
Kingsburg grundades för flera hundra år sedan av Svenskar när de erimegerade till USA och finns och är bebodd än idag.
Rätt bisart att plötsligt hamna i ett ”Svenskt” samhälle mitt i USA! Här är invånare helt besatta av svenskar (de flesta talar bara amerikanska, ett fåtal har svenska rötter) och flera gånger om året anordnar det stora festivaler, tex vid midsommar då det kommer mängder av besökare som vill leva som svensk för en dag och dansa till smågrodorna. Trodde det var ett skämt först men det var det inte så skrattade halvt ihjäl mig. Varsågoda!






Håll med om att det är lite sjukt va?!
Imorgon ska vi upptäcka San Fransico, där jag befinner mig nu.
Älskar staden! Sov sött!
Nadia

Yosemite uttalas Yo-sem-it-ee. Inget N eller D…..Och du var på Venice beach, inte Benice beach. Slå på hörapparaten! 😉