Månadsvis arkiv: juni 2017

Åkte med mina föräldrar till Hofors en vända idag. Jag hatar att åka bil och följde enbart med frivilligt för
1). Jag fick köra både dit och hem
2). De skulle titta på en hund!

Hunden hette Harry & var en ettårig blandning mellan Chihuahua och Fransk bulldogg. Hur man kommer på att korsa dessa två vette sjutton,  och hälsomässigt är det inte att rekommendera. Jag måste därför erkänna att jag var en aning skeptiskt. Jag ändrade uppfattning när jag fick träffa vovven; ett lyckligt litet energiknippe med propeller där bak och tvättmaskin fram. Trots att han påminde lite om en Chihuahua på steroider, så vann han alla våras hjärtan och det slutade med att han fick följa med hem. Jag fick den stora äran att först betala (morsans swish funkade inte), och sedan frakta hem det söta lilla odjuret som av & till högljutt klagade i sin rosa bur i backluckan. Inga andningssvårigheter eller andra hälsofel verkar Harry lida av, och jag tror att han kommer passa mina föräldrar perfekt. Familjen skulle sälja honom p.g.a att deras son kunde bli hårdhänt mot hundarna, och Harry som verkar vara en klok gosse sa ifrån. Jag tror inte att det kommer bli några problem med Charlie; hon har blivit lärd till att vara försiktig och respektera alla levande varelser och har väldigt fin hand med djur trots att hon är så liten. Roligt att det gick så fort för dem att hitta en ny kompis sen Pride, som var väldigt fäst vid mina föräldrar, försvann från oss. Jag fick verkligen inga vidare bilder på Harry, han ser ärligt talat inte riktigt klok ut, men ni får nöja er med detta tillsvidare:

Förutom trippen till Gävle så var vi ut & käkade på Dalarasten, jag och min lilla familj. Vi är inte ute ofta, därmed blir stunderna extra betydelsefulla.

Nu ska jag göra i ordning mat tills imorgon, för då blir det jobb igen. Skapligt nervös då det är mitt 3:e riktiga pass, och det första morgonpasset. Jag hoppas att jag får jobba med någon som är snäll, förstående och hjälpsam. Vem man jobbar med avgör inte bara hur arbetsdagen blir, utan också för mig om min självkänsla blivit sämre eller bättre. Håller tummarna, gör det ni med snälla.

Med kärlek,
Nadia

ÄNTLIGEN är internet tillbaka igen! Jag har dessutom lyckats få ordning på min nya dator, så just nu gillar tekniken mig. Försökte logga in igår för att slänga upp det här meddelandet med av någon konstig anledning så uppgav den bara att det var fel lösenord. Lite småpanik där ja. Nu kom jag hur som helst in & tänkte dela med mig utav lite bilder från de två dagarna som jag fick testa på att vara två barnsförälder. Passade nämligen Saras son Benjamin medan hon jobbade 16-22 i två dagar. Jag var lite små nervös i början eftersom det var första gången som jag skulle ha Charlie & honom själva, men det gick kanonbra. Fick lite hjälp utav Jim förstås, och min kompis Jocke. Vi hann  med både ”Lilla Midsommar” i Åsgårdarna, lekparken och glassätande. Det var en bra skjuts för mitt självförtroende dessutom & jag längtar redan tills nästa gång! Charlie & Benjamin är dem bästa vänner, trots att Charlie är äldre. Superroligt att se!  Charlie är så empatisk och snäll mot mindre barn vilket jag är stolt och glad över .  Hon är inte ett dugg svartsjuk heller och delar gärna med sig utav leksaker och mat till Benjamin.

Här har ni lite bilder som jag delar med mig från dessa dagar:

Tack för lånet bästa Sara!

Idag har jag & familjen varit och firat två utav mina närmaste vänner, när dem efter hårt slit äntligen fick ta studenten!
Jag är stolt över dem, och även över mig själv; som klarade av att dela deras lycka fullt ut denna sköna sommardag. Det är nämligen så att jag har väldigt svårt för det här med studenten; eftersom det är något jag själv aldrig kommer att få uppleva. Jag övervann min avundsjuka och fick en toppendag med god mat, fina vänner, familj och bekanta, nya som gamla. Jag tänkte börja med att dela med mig lite bilder från Idas student först.

Ida, jag vet att du förhoppningsvis inte läser det här nu, eftersom ikväll är kvällen då DU ska ha kul med dina vänner, ge järnet och bara ÖSA på!
Imoorgon när du är lite halvbakis kan du gå igenom mina rader med måttlig huvudvärk. Jag är grymt tacksam över att vi hittat tillbaka till varandra, och även om vi inte träffas så ofta som jag önskade, så tillhör du mina närmaste. Du frågade mig en gång hur jag skulle beskriva dig som person, och jag svarade att så många ord finns inte. Jag kan åtminstone ta några; du är lojal, omtänksam, och rolig. Du sviker aldrig och snackar aldrig skit. Du bjuder på dig själv & har en jäkla humor, samtidigt som du bryr om alla. Du är en god människa ända in i hjärtat. Det har du alltid varit, även när du haft dina svackor och vi inte pratade alls. Du vet hur svårt jag har att förlåta, och jag förlät dig bara föt att du verkligen är som en syster. Du har min familj och jag har din, och jag älskar varenda en utav dem från djupet av mitt hjärta! Ida, lyssna på mig & keep going! Du kommer inte att misslyckas, så länge du fortsätter TRO på dig själv & inte låter någon annan styra din tillvaro eller dina beslut. Hoppas vi alltid kommer höra ihop, du och jag. Du är vännen jag aldrig vill mista, jag har provat på det och vill aldrig uppleva det igen. Älskar dig!

Tack för att du alltid funnits vid min sida, att du aldrig tvekat på mig och att du lät mig dela DIN dag. Grattis till studenten Ida!

Efter ett par timmar hos Ida och hennes familj, begav vi oss ett par kvarter bort för att fira fina Amanda.
Amanda, jag har ärligt talat glömt bort hur vi lärde känna varandra. Du är den där vännen, som är en utav dem få som jag alltid är trygg med. En utav dem närmaste.  Jag vet att jag aldrig kommer att förlora dig. Jag litar på dig, och det är den finaste gåvan någon kan få av mig. Du har en sån bra påverkan på dig. Du gör mig lugn. Jag har tappat räkningen på alla gånger som jag förtvivlad ringt dig för att få råd, för att sedan känna mig betydligt lugnare när jag lagt på luren igen. Du är omtänksam och snäll, humoristisk och snäll. Ditt hjärta är också av guld, och din känslighet som jag vet att du ibland hatar; gör att du får en särskild förståelse för andra människor. För sådana som mig är det oerhört värdefullt. Du skulle aldrig vända mig ryggen hur illa jag än skulle bete mig, för du vet hur det kan vara och accepterar mig för den jag är. Att få komma och dela DIN stora dag med dig, är fantastiskt, underbart och kul, särskilt eftersom jag VET hur du kämpat. Fortsätt med det, och du kommer komma dit du vill. Jag lovar. Tack för att jag fick umgås med dig och din underbara familj den här dagen! Jag älskar dig <3

Grattis till studenten bästa Amanda!

Fantastisk dag, hade superkul och ångrar inte att jag trotsade mig själv & tog mig till mina vänners firande.
Tack för all mat, tårta, dricka och pratstunder! Fantastiska familjer har ni båda två. Kram Nadia med familj <3

(Lånar nätet hos mina föräldrar)

Idag hade Johnes årskurs skolavslutning. Han slutade nian, vilket är både sorgligt och kul. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i förändringar, så hade jag fått bestämma så hade han fortfarande gått i sexan-sjuan i tio år till, minst. Nu anpassar sig ju tyvärr inte tiden efter mina önskemål, och vi blir äldre. Det är ju bara så. Jag tror att det för dem flesta föräldrar är jobbigt att se hur deras barn blir mer och mer vuxna, och mindre och mindre beroende av våran hjälp. Samtidigt är det fantastiskt att få följa en sådan utveckling, och få vara delaktig i hur en ny hel människa med egna åsikter och värderingar skapas. Jag är väldigt stolt över John & det han presterat under sin tid på klockarskolan. I början hade han inget godkänt betyg, hög frånvaro och ingen motivation överhuvudtaget. Idag gick han ut med godkända betyg och NOLL (NOLL alltså!) % frånvaro. Jag om någon vet att det handlar om ATT man kämpar, inte HUR det går. Betygssystemet är ett tragiskt påfund som ska sortera ut dem ”smarta” eleverna från dem ”dumma.” Jag var själv en ”dum” elev, åtminstone när det gällde skolan. Som jag förklarade för John, när han en kväll bröt ihop för att han, hur han än ansträngde sig, inte fick godkänt på SO proven som dem andra i klassen, trots att han pluggade och gjorde sitt bästa:

” Alla är smarta på sitt eget vis. Vissa är smarta när det gäller arbeten i skolan, medans andra är smarta på andra vis. Vad tror du att du får mest användning utav i livet, att vara smart emotionellt eller vara bra på matte?”

För så är det. Jag te.x, med min svåra adhd var ett hopplöst fall i skolan. Jag förstod inte, för det intresserade mig inte. Hade betygen däremot satts efter hur bra man skrev berättelser, eller vem som snabbast kunde läsa av stämningen i ett rum, hade jag gått ut med högsta betyg. Självklart tycker jag att man som förälder har rätt att vara stolt över sina barn som går ut med fina betyg, vem skulle inte vara det? Och självklart har man rätt att skryta om det också! Att skryta om sina barn är aldrig fel. Jag ville bara lägga vikten vid att vara stolt över sina barn oavsett resultat. Det är resan dit som är viktigast. Och den resa min pojke har gjort, det är de inte många som har. Så ikväll vet jag med säkerhet, att jag är den stoltaste av dem alla <3

Tänkte dela en status här som jag skrev tidigare på min facebook, tillägnad min goa John. Men först ett par bilder från skolavslutningen på alla fina nior!

Stiliga grabbar! Calle, Johne & Max.
Fotot är taget utav Maxs mamma, Annika, lika fin hon!

Johns fina, underbara klass. Alla ungdomarna är så fantastiska på sitt eget vis.
Jag önskar er alla ett stort lycka till framöver, och tackar för att få ha varit med under tre års tid.
Också ett stort tack till deras mentorer, samt övriga lärare. Ni är grymma, ni med!

 

Nyss hemkommen efter en matbit på tu man hand, utan Jim eller Charlie….
Dalarasten levererade som vanligt.

Och så, slutligen,  till dig, John, för att du är just du:

Idag är det blandade känslor. Min lilla har blivit stor, större än han någonsin tidigare varit. Idag när jag såg honom i kostymen, på traktorn tillsammans med sin klass för sista gången, blev jag tvungen att inse att han snart är vuxen. Idag var det hans sista dag på högstadiet; en tid som varit både, rolig, jobbig och omtumlande. För oss, lite jobbigare än för andra. Det har varit mycket tårar men slutligen gick det vägen, och jag är så otroligt stolt över mitt lilla hjärta. Med en oxes envishet har han trotsat alla alla gränser och besegrat alla motgångar.

Med kärlek och stolthet,
Nadia<3