Eftersom jag inte haft internet under helgen så postar jag det här inlägget nu istället.
Charlie blev 5 månader 24/4 och det märks verkligen hur fort utvecklingen går.
Bara för ett par månader sedan sov hon hela dagarna och man hade svårt att få ordentlig kontakt med henne.
Nu söker hon ivrigt med blicken efter oss. Hon älskar att följa med i bärselen när jag är ute och går med hunden, då tittar hon på allt och pratar.
Det är väl nu det börjar bli riktigt roligt att ha barn även om det är tufft många gånger. Jag tycker att den ”jobbiga” perioden har lagt sig, jag mår inte dåligt över ansvaret längre och kan blidka framåt. Kanske är det så för alla nyblivna mammor, att det inte är förrns såhär sent som man landar? För mig har det iallafall varit så. Mitt psyke har behövt den här långa tiden för att vänja och återhämta sig. Jätteskönt att det förhoppningsvis äntligen är över.
Nu kan Charlie:
Kravla över på mage från rygg. Ingen rullning ännu och hon kan inte ta sig därifrån sen. Resultat: ARG bebis!
Skratta med ljud. Jag har själv inte fått höra det men både Jim & John hävdar bestämt att hon gjort det flera gånger när de busat med henne. Varje gång de försökt visa så vägrar hon.
Äta pure. Två skedar nästan varje dag blir det nu. Majs och potatis tycker hon om men både morotspuré och banan går bort.
Använda sig utav händerna. Äntligen har hon börjat förstå vad det är för konstiga prylar som sitter fast på kroppen. Hon smakar, känner och drar i allt hon får tag på. Även hår.. aj!
Prata med lite vokaler. Ja jisses vad hon börjat snacka! Brås ändå lite på mig kanske?
Sträcka sig efter saker och greppa föremål. Har hänt ytterst få gånger men det har åtminstone hänt.
Undersöka saker med munnen. Hon suger på allt.
Fått tänder. Jajamän, månadens största händelse! Två små tänder har hon fått. Och de är sylvassa kan hela familjen bistert intyga. Stoppa inte in fingrarna om du vill ha dem kvar! Visst börjar hon bli stor?
Imorgon ska vi till bvc för vaccin och koll. Pappa Jim fyller dessutom 18 år imorgon så vi får hoppas att Charlie ger farsan sin en fin viktökning som present.
Jag tycker hon börjar bli skittung nu. Lustigt nog så tittar de andra mammorna konstigt på mig när jag säger det..
Nä, nu blir det att stressa igen. Stallet väntar. Måste försöka få lite tid över och slå in Johns födelsedagspresenter också. Jims är redan inslagna. Eftersom det bara är ett kuvert var det inte så tidskrävanade. Hoppas ni andra som har eran frihet kvar är ute och njuter av vädret. Kram Nadia