I fredags blev Charlie hela ÅTTA månader! Jag som fortfarande inte fattat att vi är föräldrar.
Folk brukar fråga oss hur det är att vara ung förälder. Om det är jobbigt.
Det är det säkert, men vi har knappt fått erfara det eftersom vår unge är så otroligt snäll. Sover hela nätter, vaknar aldrig före tio, alltid glad, inte mammig eller pappig, social, går att lämna bort, kan leka för sig själv.. ”Ja, man börjar fundera när bakslaget ska komma”, som vår barnmorska sa igår på kontrollen ute vid bvc. Aldrig att hon träffat maken till lätthanterlig och glad unge! Återigen föreslog hon att vi skulle skicka in bilder på Charlie till en reklamtidning.. Om man blir stolt? Ja. Och lite förvånad med tanke på vilket arv hon har haha 😉 Nä vi har det oförskämt bra. Och ändå gnäller vi ibland. Nästan så jag skäms.
Liten är hon fortfarande våran tjej. Mycket mindre än genomsnittsbebisen som vid åtta månader ligger på 8,10 kg. Längden är ca 68-70 cm.
Vår Charlie är 65 cm och 5900 g lätt. Men hon fortsätter följa sin kurva fint. Har inte visat några tendenser till att krypa ännu och kan fortfarande inte sitta utan stöd vilket de vanligtvis brukar kunna vid 7 månader. Vi har varit lite oroliga för det men fick tips på hur vi ska träna henne. Hon är helt enkelt lite bekväm av sig och rör sig inte i onödan.
Jag, Charlie & Jim hade en jättemysig kväll i mina föräldrars hus igår. De är borta tills på onsdag och jag kommer sova där fram tills dess för att få lite lugn och ro, och framförallt träna min skräck för att vara ensam och borta från familjen. Men igår fick jag sällskap och vi hade det underbart. Charlie somnade helt utan gnäll vid 21 och jag & Jim fick ett par timmar för oss själva. Johne var ensam i lägenheten för första gången tillsammans med en kompis.. stora grabben <3 Jag känner mig stolt för tidigare har John vägrat vara ensam hemma. Han växer han också! Önskar er en trevlig dag i spöregnet!
Kommentarer är stängda.