Idag var det dags för ett nytt besök hos mvc som infattade nya kontroller och föräldrautbildning. Vi fick också möta bvc sköterskan för första gången.
För er som inte känner till det så står bvc för barnavårdscentralen. Efter att bebisen är född så kommer vi att flyttas från barnmorskan till bvc sköterskan istället. I början är besöken täta (1 gång i veckan) för att sedan ebbas ut och infalla med längre mellanrum tills vi känner oss helt trygga i vår föräldraroll. Vilket fantastiskt system vi har i Sverige! Kände direkt att jag & sköterskan klickade. Hon var en fin sympatisk människa med sinne för humor och förklarade på ett sätt som jag förstod.
Idag gick vi lite snabbt igenom blöjbyten ( som jag redan kan sen mn tid som praktikant på förskolan) hur man badar och håller ett nyfött barn samt lite om vad man ska sätta på den lilla för kläder-en nackdel med att få en unge under värsta istidsperioden. December. Uäckh!
Det verkar vara väldigt mycket att tänka på; spädbarn är ju så känsliga och jag har aldrig ens petat på ett tidigare, men vi (Jag i själva verket, Jim satt i princip och sov- så går det när man lägger sig sex när man ska upp halv åtta) fick mycket beröm för att ”vi” verkar ha förberett oss så pass bra redan trots att vi är väldigt unga. Värmde hjärtat 🙂
Kort sagt- bara en positiv upplevelse. Ser fram emot att lämna barnmorskan och få komma till henne istället.
Kontrollerna hos barnmorskan såg ut ungefär som vanligt. Idag hade jag ett mått på 29 gentemot 32 som är det normala.
Vi gled ytterligare lite under linjen och fick ny tid redan nästa vecka för ett nytt test för att mäta så att hon växt åtminstone en centimeter. Annars blir det omgående ett nytt tul. Jag börjar bli expert på sjukvården vid det här laget. Känner dock ingen oro, hjärtat tickar på fint, hon går upp i vikt och verkar må bra i övrigt. Hjärtslagen låg på 147- exakt samma som de alltid legat på- och jag känner regelbundna fosterrörelser och har gått upp sex kg sen inskrivningen.
Får nog helt enkelt acceptera faktum att jag aldrig kommer få stora barn och att kläderna kommer sitta som korvskruvar på henne i början. Nåväl, hon blir åtminstone inte så stor att pressa ut om det visar sig att det blir vaginalt.. 😉
Får ”kanske” besked om TVÅ veckor huruvida förlossningen ska gå till. Måste jag ens skriva att jag börjar bli riktigt förbannad? Och det som är ännu viktigare för mig p.g.a. min diagnos att få en chans att förbereda och planera i tid. Nä fy farao, sjukvården i Falun får ingen medalj av mig.
Nu tänkte jag dra på mig lite torra kläder och ge mig ut i regnet igen och bli blöt på nytt. Dags att åka till ungdomsmottagningen för möte med en älskad sockärring. Halleluja. Om ni är nyfikna kan jag slänga in ett inlägg om det lite senare. Ha det fint tillsvidare! / Nadia