Har minst sagt varit en turbulent dag. Fick ett samtal från Johns mentor strax innan lunch (på min underbara matte vill jag påpeka med stort P) att John
hade försvunnit spårlöst från skolan. Ingen visste vart han var eller varför han hade gått därifrån. Som den hönsmamma jag är drog adrenalinet igång och jag kastade mig på första bästa tåg hem för att leta reda på honom. Hann under den här korta stunden tänka ungefär tusen olika tankar; en specialitet när det kommer till mig, kan nämligen omvandla de messt ologiska saker till ren verklighet. Lyckligtvis hittade jag på honom hemma uppe i lägenheten, välbehållen. Återigen hade jag alltså reagerat explosivt i onödan. Men är det inte det man säger-hellre en gång för mycket än en gång för lite? Nåväl, han fick sitt straff som ni kan följa på bilderna här nedanför.
Säker på att hans framtida flickvänner kommer att tacka mig.
Här har vi någon som inte var speciellt road av tvättstugan.
I bebisväg har det inte varit så underbart idag. Magen har gjort ont och varit konstigt spänd av & till. Trodde nästan att jag skulle svimma där ett tag.
Otäck känsla. Hoppas det bara är tillfälligt. Kanske jag ”äntligen” fått känna på de där sammandragningarna som alla tjafsar om? Magen blir liksom spänd, bebisen rör sig mer och det hugger. Vad tror ni? Otrevligt är det iallafall. Har haft jävligt ont i åderbråcket idag också. Misstänker att det spruckit igen. Ska ta mig en titt på det imorgon efter att jag sorterat strumporna. Pallar inte ta tag i det ikväll. Nu ska jag bara ta det lugnt (för en gång skull) mysa ner mig i soffan och smaska lite popcorn tillsammans med Jim efter att han kommit hem från hockeyn. Förtjänar det efter en hel dags arbete tycker jag. Ha en fin kväll 🙂 Ta hand om varandra. / Nadia