Bvc och julstök

Äntligen äntligen äntligen har jag fått tillbaka mitt internet igen!
Det var en olidligt lång väntan men nu är allt äntligen på plats; dvs vår nya ”router/roter/ravter” fan-vad-det-nu-heter-tjosan så livet kan äntligen återgå till det normala. Det är på tiden att det gör de nu, för de sista dagarna har det varit rent ut sagt, förjävligt. Vi har inte mått så bra någon utav oss av olika anledningar, vilket självklart speglats i Charlie som varit ovanligt kinkig. Men nu känner jag, såhär dagen innan julafton, att allting kanske äntligen håller på att återgå till det bättre. För det mesta är ju faktiskt så, att det löser sig bara man tar hand om varandra. Jag och John låg i tre timmar och pratade igår, ett samtal som trots att han fortfarande är liten, givit mig mer styrka än om jag pratat med någon jämnårig. Han är bra klok min unge..och jag har lovat mig själv att göra allt för att han ska ha det så bra som möjligt. Bara att dra ner visiret och fortsätta kriga. Slutligen är det min tur att vara på den vinnande sidan!

Var ner på Bvc med Charlie tidigare idag, en lätt pärs om man bara sovit fyra timmar (förklarar om texten är osammanhängande och rörig) och träffade läkaren. Han kikade på henne och konstaterade att allting såg väldigt bra ut. Hon hade fina reflexer i både armar och ben, bra syn och hjärtat tickade på fint. Vivvi, vår bvc sköterska vägde och mätte henne, å hör å häpna; nu börjar hon bli lika stor som en vanlig nyfödd bebis, en månad gammal ;D Idag var hon 50 cm lång och vägde prick 3 kg. Så snart kanske hon växer i sina 50 kläder…………………….

Börjar bli redigt fet!

Nu tänkte jag, min trötthet till trots, baka lite och slå in julklappar. Rekommenderar inte att ni ska smaka på något, då jag är så borta att jag utan tvekan skulle kunna ha i salt istället för socker. Knäck, pepparkakor och lussebullar står på schemat idag, Om någon vill ge mig en bra julklapp skulle det vara städhjälp ett par ggr i veckan, det ser verkligen förjävligt ut här.
Trevlig kväll!