Ja då var det dags igen, ja då var det dags igen tralalalala
Ja då var det dags igen, ja då var det dags igen tralalalala
och det här kommer vara fram till sommaren
Ja då var det dags igen, ja då var det dags igen tralalalala
Ja då var det dags igen, ja då var det dags igen tralalalala
och det här kommer vara fram till sommaren
tyvärr så är det sant tyvärr så är det sant för vi har inget annat val
tyvärr så är det sant tyvärr så är det sant för vi har inget annat val
Ja då var det dags igen, ja då var det dags igen tralalalala..
Vad tycks om min snabbt improviserade lilla trudelutt? För nu var det tyvärr dags igen.. förkylning!!!
Kändes som om vi precis var sjuka (ni vet då när jag och John gjorde slut på Willys hela sortiment på hushållspapper) och jag trodde att vi skulle få vara befriade ett tag, ja åtminstone fram till påska. Ack så fel man kan ha i en värld som denna.
I söndags var jag så glad så det pirrade ända ner i tårna. Äntligen skulle jag få åka till stallet och mocka skit igen (Det är märkligt vilka behov man får efter en graviditet) och rida för första gången på tre evighetslånga månader dagen därpå. Jag skulle få träffa min älskade häst igen och återgå till vardagen. Inte. För på måndagsmorgonen vaknade jag upp med värkande hals, rinnande näsa och FEBER, som om inte det skulle vara nog med de två förstnämnda. Jim var såklart också sjuk så nu går vi och slåss om vem som ska slippa gå upp ur sängen och mata Charlie som tack & lov verkar lika pigg och kry som vanligt.
That smile! 🙂
John verkar också ha klarat sig. För att vara på den säkra sidan gick jag in till honom för en stund sedan, viftade lite med händerna och låtsades kasta en skyddande förtrollning över honom. Resultat: Han tyckte jag var dum i huvudet och slängde ut mig. Tänk att han inte förstår vad jag gör för hans skull (och kanske lite för min egen, sjuka ungar är jobbiga och kostar både tid och pengar). Hoppas Charlie inte blir lika otacksam. Eftersom matlusten är lika med 0,0 så blev det här dagens middag
Nyttigt till att börja med. Sen kom grädden. Nu skriker John att jag ska komma. Kansken han ångrat sig och vill ha lite trolleri iallafall? Önskar er en trevlig (frisk!) kväll. Var rädda om er och slit livet med hälsan. Pöss! /Nadia