Den tredje & sista parken vi besökte i Orlando var Sea World. Sea World är en vattenpark och deras främsta inriktning är rehabilitering av skadade och sjuka djur, som det fått hämta i det fria. Sea World jobbar mycket med att djuren sedan ska tillbaka till friheten igen. Parken får därmed en jätte stor guldstjärna av mig. Beundrar dessa eldsjälar enormt! Djuren var friska, omhändertagna och mådde bra. Under de två shower vi såg (Delfin & sjölejon) så var samarbetet mellan djur & människa perfekt och djuren gladdes verkligen åt att få visa upp sig. Flera sådana här parker borde verkligen öppna! Jag är så förbannat trött på alla dessa djurparker där djuren sitter inspärrade i alldeles för trånga, orealistiska miljöer, & man som besökare har bara lust att lirka upp dörrarna och släppa ut allihop. Heja Sea World!

De hade lite olika djur på Sea World. Olika fåglar, sjökor, delfiner, hajar och krokodiler var ett par exempel. Här har dem satsat på få djur som har det bra istället för många som lider. Bilderna kan vara lite oskarpa ibland, det var dunkelt på flera olika ställen.

Sea World driver ett stort räddningscenter för skadade/övergivna sjökor; både ungar och vuxna. Största farorna för sjökor är båtar och utsläpp. Vi människor igen, överraskande va? Jag kommer hädanefter tänka både 1 & 2 gånger innan jag slänger något i vattnet. Fruktansvärt hur vi kan skada en art så mycket. Flera tusen sjökor dör varje år p.g.a. oss människor. Rescue centret på Sea World tar emot så många dem kan och centret är alltid fullt. De tar både hand om övergivna kalvar som flaskmatas, & skadade/sjuka vuxna sjökor som rehabiliteras på ”sjukhuset” som finns i parken. När djuren blivit vuxna/tillfrisknat släpps dem ut i det fria igen. Det är vad jag kallar hjälteinsats. Tänk att få jobba med något sådant… att verkligen få göra nytta. Det ska jag definitivt också prova på en dag. Vi människor förstör för så många fler arter än oss själva. Fick mig en rejäl tankeställare idag.

                                                                                          En mamma & hennes unge. Så himla söt!

Inte en lika vacker syn. 2 sjökors honor på ”sjukhuset”.
Nergeggade med utsläppt och söndertrasade på fler ställen av båtar.
Skulle definitivt dött om dem inte räddades till centret i sista stund.
Jämför bilden på ungen & mamman och så dem här 2, så ser ni nog hur förjävligt det är.
Sjökor ska nämligen vara vita…

Här ser ni en lista över största farorna för sjökon.

Jag pratade tidigare om att vi såg två shower. Det var i princip omöjligt att fota dem då man riskerade att bli blöt (och jag vågade inte riskera telefonen, sorry guys!) men tog ett par stycken på respektive show. Delfinshowen var som vanligt fantastiskt. En ny upplevelse var sjölejonen som jag aldrig sett uppträda förut. Bland det mest fascinerande jag sett, då sjölejona liksom gick efter ett manus; showen var uppsatt som en komedi, och inga handtecken gavs till djuren. Verklighetstroget & totalt awesome!

Efter showen besökte vi hajarna, som det precis som alligatorer finns gott om i Florida.

                                                                     Lite rolig & tänkvärd läsning för dem idioterna som hävdar att hajen är
så farlig för oss stackars människor så den behöver utrotas.

Some mora stuff.

Tack för en fantastiskt lärorik dag på Sea World! En park som gör sitt yttersta för att rädda utsatta arter behöver inte ens stjärnbedömas, dem får en 10/10 oavsett hur underhållande parken var för oss besökare. Rekommenderar den varmt, framförallt för att den ger dig chansen att SE att det faktiskt FINNS dem som gör skillnad. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Jag ska börja med att aldrig mer slänga tuggummi på marken. Hur börjar du?

Hugs from USA t0o Sweden <3
Nadia

Igår var vi på Discovery Cove. Discovery Cove är en vattenpark där det största fokuset ligger på att återskapa vackra vyer, fina stränder och inte minst – låta besökarna få träffa delfiner. Jag har länge varit skeptisk till sådana här attraktioner. Jag har studerat hundratals parker på nätet där det stackars djuren är instängda i en trång plaskdamm omgivna av skrikande, pekande besökare. Discovery Cove fick också ta del utav mitt kritiska öga. Attraktioner med delfinsim är populära men ofta ett rent djurplågeri. Jag blev därför uppriktigt sagt förvånad och GLAD att få se att det finns parker som går efter djurens bästa i kombination med besökarnas. Discovery Cove får helt klart högsta betyg när det gäller djurvård.

Redan när vi kom in till parken fick vi gå igenom en ordentlig kontroll utav väskor. Ingenting som kunde skada djuren fick medtas; allt ätbart, solkräm, smink, parfymer osv var strängt förbjudet. Väl inne i parken var det luftigt och fritt (Parken tar max in 1000 besökare om dagen) och djuren hade stora naturtrogna ytor att simma i. De hade skapat otroligt fantastiska miljöer som man kunde simma i och jag tror jag funnit mitt paradis på jorden. Precis så vill jag bo någon gång i framtiden. Kristallklart vatten, djurliv och palmer.  All mat, snacks, dricka ingick i priset (som var högt), och det var helt klart godkänt.

Här käkar vi frukost *Love*

Det bästa på hela dagen var såklart delfinerna. För första gången i mitt liv fick jag simma med & röra vid en delfin! Hade dock föredragit att göra det lite mer i det fria, hela tillställningen var rätt simpel om man tänker på priset. Vi stod uppradade i iskallt vatten (man fick välja om man skulle ha våtdräkt eller väst.. min gräns gick vid väst så fick frysa som straff), medan en tränare kallade till sig en delfin. Vi fick ledarhanen, Coupelcorn. Om någon vet vad namnet betyder så upplys mig gärna om det haha! Han var enorm i jämfört med dem andra. De var mycket större i verkligheten och när man klappade dem var de alldeles hårda! Inte alls som jag föreställt mig. Vi fick klappa lite, åka en liten tur med honom (typ 3 meter, alldeles för lite.. men fantastiskt kul även om han tog det väldigt lugnt), och lära oss en hel del om dem. Vi fick också ”prova” att göra tricks med dem; var dock härligt uppenbart att han bara löd sin tränare som gjorde allting samtidigt som oss 😉 Jättekul att få prova på & Coupelcorn var urgo, men som den djurfantast jag är så skulle jag nog velat lära känna honom lite mer på tu man hand. Någon gång i livet ska jag bada fritt med delfinerna i en lagun någonstans långt borta, och få dela deras liv i friheten. Dit längtar jag, för underbarare och mer intelligenta djur går inte att hitta.

Inte vi på bilderna, men ville visa hur det såg ut. Delfinerna verkade trivas bra & det är huvudsaken.

Ungefär såhär såg bassängerna ut. Här är ett gäng hajar och andra fiskar.

Lunch! *Love* Det fanns så mycket att välja på, och det var riktigt gött. Käka färska jordgubbar igen var ju en upplevelse!

Vi avslutade dagen med att snorkla lite i en utav bassängerna. Vattnet var pisskallt så jag var rätt tveksam att gå i. När jag äntligen var på väg satte jag plötsligt ner foten på något slemmigt och mjukt. Gott folk – Jag har för första gången i mitt liv trampat på en enorm rocka som surt blängde på mig nerifrån bottnen. Gissa om det gick fort att doppa sig efter det lilla missödet…
Första gången jag snorklade för övrigt. Häftig upplevelse! Massa korallrev & fiskar på nära håll. Petade på flera med foten (djurfantast igen), och dem var inte ett dugg skygga. Lite äckligt att ha cyklopet på dock, man fick in väldigt dåligt med luft. Bara att köpa ett hemma i Sverige och träna! Finns väl alltid nån blodigel man kan glo på.
Delar med mig ett par grymt fula bilder på mina föräldrar. Ett gött skratt förlänger livet…

Kort sagt – grymt rolig dag & himmelriket för någon som mig som i princip är född i vattnet. Vatten är mitt element, min trygghetszoon och mitt lugn. Önskar att jag kunde dela med mig utav alla fantastiska miljöer, konstgjorda laguner och vyer jag fått se, men det är lite svårt att fota när man simmar. Lånade en bild från google.

Och såhär såg det stackars rockfanskapet som jag trampade på ut:

Grymt kul att ni vill följa min blogg & mitt äventyr. Jag rekommenderar verkligen ett besök i den här parken. 8/10 får den i betyg av mig. Enda avdraget lär nog bli priset som är väldigt högt. Annars toppenbra! Hoppas ni har det bra vart ni än befinner er. Kram Nadia <3

Hej mina fina läsare. Idag kommer mitt första inlägg från USA! Hos mig (Florida), är klockan runt halv tio på kvällen medan den hos er är halv fyra. Tidsskillnaden är dock ännu mindre än när vi var i Hawaii vilket känns skönt. Det är mycket lättare att hålla kontakten med er hemma.
Att komma tillbaka till USA var fantastiskt, precis som jag föreställt mig. Resan ner var hemsk (6 timmars väntan på Tysklands flygplats, skrikande ungar hela resan (Varför flyger man så långt med ettåringar?!), obekväma stolar osv osv osv. Sitta så i nio timmar kan vara nog så svårt om man har adhd! Dessutom fanns det inte ens ett laddarurtag på flyget (aldrig varit med om tidigare wtf!) så kunde inte använda datan som jag släpat med mig heller. Men nu är jag här, i hääärliga Florida! Saknar inte snöiga Sverige ett dugg. Idag var vi på Universal Studios och jag brände väl ungefär 1000 saker på Harry Potter saker. Befann mig i himmelriket & det kliar redan i fingrarna att få se om alla filmerna, läsa alla böckerna och fortsätta skriva på min egen FF:N! Jag låter bilderna tala för sig själva, enjoY! Tog väl typ 100 till men skulle vara omöjligt att slänga upp allla här. Så valde ut lite grann.

Jag vid ingången, som försökte se taggad ut trots alla värkande sittsår i arslet efter flygningen !

På väg in i The Simpsons världen!

Det finns så mycket att titta på i den här nöjesparken så det går inte att beskriva! Massor utav olika världar, attraktioner, shops osv. Det fanns i princip allt, från Hello Kitty till Terminator typ. Det som jag såg mest framemot var besöker i HP värden, & jag är supernöjd! Vi började med att ta Hogwartsexpressen till Hogsmeade. Skithäftigt att äntligen få åka den. Filmen som spelades upp inuti under tiden var fantastisk. Klart bästa attraktionen! Att komma till Hogsmeade & äntligen få testa honungsöl (Usch!) och pumpajuice (Mums!) var en stor succé. Efter det så tog vi expressen tillbaka och besökte ”London” och Diagongränden samt Svartvändargränden som var jättehäftig. Ruinerade mig själv & kom ÄNTLIGEN över Draco Malfoys trollstav. Kärlek för en nörd som mig! <3 Rekommenderar detta STARKT för alla HP- Nördar. Bortsett från att det myllrade utav människor var det fantastiskt.

Först lite bilder från perrongen

Hogsmead

Honungsöl!

Pumpajuice <3

Diagongränden

Försökte ta lite bilder från Svartvändargränden också, men det var så dunkelt därinne så det blev omöjligt. Fick dessa två. Älskade stället!

Kan som ni förstår inte förklara hur grymt exalterad jag är över att få chansen att se det här! Besöka godisbaronen, Zonks skämtartiklar, Diagongränden, åka Hogwartsexpressen. Nä det går inte. Men om ni är lika nördiga som jag, rekommenderar jag verkligen det här! Slänger inte lite andra bilder också från andra ställen som jag tyckte var grymma, framförallt Jurrasic Park.  Häftig attraktion med ”riktiga” Dinosaurier som rörde sig & betedde sig realistiskt! Kändes verkligen som man befann sig i filmen. Tummen upp där.

Parken får 8 stjärnor av mig. En sjukt kul upplevelse, inte så lång kötid trots besöksmassan, toaletter, rent & snyggt, mycket att göra osv. Det enda som drar ner betyget är att man ”måste” gilla karuseller för att ta del utav många av attraktionerna, te.x en insyn i Jurrasic park som tyvärr avslutades med fritt fall 27 meter. För mig som inte klarar karuseller blev det rätt mycket dötid. Tycker det borde finnas ett alternativ att gå av om man vill det. Annars, absolut sevärt!

Puss Nadia

Om ett par timmar är vi på väg till Arlanda. Imorgon går flyget som återigen ska ta mig till mitt hjärtas hemland, USA. Den här gången för det oss till Florida, där jag senast var som sexåring. Men trots att jag saknat landet sedan vi sist lämnade det för ungefär ett år sedan, så har jag ångest över att behöva åka. Jag hatar Säter men jag har alltid haft väldigt svårt att lämna den här skitbyn och framförallt, dem som jag älskar som finns i den. Jag kommer att sakna alla så otroligt mycket, framförallt mina närmaste vänner och min familj. Jag kommer att sakna min älskade klass som i skrivande stund har lunch, mina stallkamrater, djur, osv. Imorse sa jag hejdå till mina fantastiska underbara barn, John <3 och Charlie <3. Sist jag åkte blev det en väldigt jobbig situation för John och han mådde dåligt länge efteråt. Det var traumatiserade för honom som blivit övergiven så många gånger tidigare. Den här gången har han som ett år äldre, tagit det mycket bättre och jag tror att det kommer funka kanon. Han kommer bli väl omhändertagen av min vän Melissa som ska bo hos oss och sköta lägenheten. Min lilla fina dotter kommer att tillbringa tiden med sin pappa, min älskade Jim. Efter att inte ha träffats så mycket på ett tag så blir det kanon för dem att ha ensamtid tillsammans. Jag hoppas att allt kommer gå bra (Jag vet nu hur tufft det kan vara att vara ensam med en tvååring och ger alla ensamstående småbarnsmammor därute en STOR eloge – vilka hjältar!) och blir varm i magen av insikten att det alltid finns råd och stöd att få från våra fina vänner.

I Florida blir det självklart som vanligt en reseblogg. Ett inlägg varje dag lovar jag er, så ni precis som förra gången kan ta del av mina upplevelser i detta underbara, fantastiska land. Nu lär jag avsluta för att storstäda lägenheten, packa (Ja, typiskt adhd, allt görs i sista minuten), och umgås med Jim som kommer upp med en pizza vilken minut som helst. Jag kommer hem till Sverige igen söndag kväll den 23/4 om allt går som det ska (Flygplan = Hata!) . Ni får gärna skriva till mig på facebook/snapchat under tiden. Jag blir bara glad. Kommer sakna er så…. otroligt mycket.

Ha det bäst nu mina vänner!
Med kärlek, Nadia <3

Jag har inte bloggat på ett tag. Livet har väl liksom kommit emellan. Jag har gått & samlat på mig så många tankar, funderingar & åsikter att jag håller på att spricka. Min profetia om år 2017 har hittills stämt bra. Händelsernas år, jo man tackar. Visst har det blivit så men ur vilken synvinkel vet jag inte. Personliga händelser blandas med händelser som rör hela det svenska folket. Bussolyckan i Härjedalen då 3 barn i min Johns ålder fick sätta livet till berörde mig oerhört. Kanske för att John kunde varit ett utav dessa barn, kanske för att olyckan hade kunnat förhindras om alla barnen burit säkerhetsbälte. Kanske för att jag alltid känt en stort engagemang när det gäller ungdomar, kanske för att det hela helt enkelt är en stor tragedi, eller kanske för att jag hädanefter alltid kommer att bära säkerhetsbälte i bussen – Mitt sätt att hedra dem omkomna. De ska inte ha dött förgäves.

Skjutningen i Stockholm – Vad ska man säga? Inte det minsta oväntat. Tyskland, Frankrike, Berlin med flera.. Vi stod näst på tur. Men ändå lika fruktansvärt och totalt skräckinjagande. Jag såg nyhetssändningen hela kvällen den där ödestigna fredagen 7 april, 2 dagar sedan. Där och då, när det här monstret kapade en lastbil och plöjde fram genom Drottninggatan, dödade 4 personer varav ett oskyldigt barn som snart skulle fylla 12 år, och skadade över 15 människor, förändrades Sverige. Nu börjar snart det inbördeskrig som vi alla fasat för. Kriget inuti oss, i våra hjärtan. Kriget mellan invandrare och infödda svenskar. Muslimer, kristna, icke- troende, förödelsen är inte svår att fantisera om. Jag har redan sett det börja. Alla dessa statusar på facebook. Svenskar som vill slänga ut alla muslimer i landet, muslimer som smutskastar svenskar och kallar alla för rasister. Båda parterna har så in i helvete fel. Jag har aldrig stöttat någon religion, jag stöttar därmed inte islam heller. Islam har många gånger visat sig ge dåliga konsekvenser, precis som den kristna tron. Jag har mina åsikter men dem väljer jag att delvis behålla för mig själv, delvis dela här med er.
Kort sagt – Jag tror inte att hat är lösningen på det här problemet. Jag tror inte heller att daltande är det. Människor som gör sådana här saker ska inte förlåtas, och vi måste definitivt på något vis försöka skärpa kontrollen om vilka som släpps in i landet, och som släpps ut. Vi måste också tysta ner dem nazister OCH rasister, färgade som vita, som vill spä på det här hatet ännu mer. Som vill se oss kriga, som vill se det bryta ut, ta sig ut från våra hjärtan och vidare in i samhället.

Jag håller med dem människor som kallar Islam för en kvinnoförtryckande religion, till viss del. Jag håller också med dem muslimer som hävdar att Islam är något helt annat. Man bör passa sig för att dra alla över en kant – detsamma ska gälla religion. Den kristna tron som alla här en gång levde efter var knappast fläckfri den heller.  Men att något är galet, att något gått snett, det bör vi alla vara överens om. Frågan är dock om det handlar om religionen i dess fulla nakenhet, eller i själva verket – något annat? En dag som denna är det lättare än aldrig förr att bli förvirrad. Ordet rasist används gärna till vardags utav ett flertal invandrare, jag har själv fått det i ansiktet – och jag är ingen rasist. Många svenskar söker sig efter andras åsikter istället för att bilda sig en egen, och fattar låt oss säga, idiotiska beslut som de annars aldrig skulle ha fattat.

Jag valde att skriva en uppsats om rasism i skolan och har lärt mig oerhört mycket, tack vare kunniga människor, svenska som invandrare. Jag har intervjuat, lyssnat på föreläsning, sett filmer, lämnat ut enkäter och läst. Det jag har kommit fram till är att ordet ”Rasist” är något helt annat än det som slängs som en jargong mellan människor idag. ”Du har en Sverige tröja på dig, är du rasist?” ”Jag röstar på SD, jag är rasist”, osv, osv, osv… listan kan utan problem göras lång. För att citera en mening ur boken Rasismens historia, ”Rasism är att anse att människor med annan kultur, etnicitet eller religion är lägre slående än andra”, där jag själv lärde mig mycket utav vad rasism är, bortsett från koloniseringen utav Amerika och rasindelningen, och det är intressant läsning. Jag kom efter detta fram till en insikt som svider i mångas ögon, att även en vit människa kan vara utsatt för rasism. Att bli kallad för ”Jävla svennehora”, kan göra precis lika ont som att bli kallad för ”Jävla neger”, utav egen erfarenhet. Detta ska enligt min åsikt i allra högsta grad också tolkas som rasism, och därav minskar klyschorna mellan vita och färgade. Precis som att jag tycker det är fel utav vita att se ner på färgade människor, hävda att det är bättre och att invandrarna ”Inte har här att göra”,  så ser jag det lika fel utav färgade att se ner på vita, komma med anklagelser om att vita människor inte förstår vad rasism innebär. Livet är inte enkelt bara för att man är vit. Det ska dock punkteras att jag inte klandrar alla dem som anser att en vit människa inte kan vara utsatt för rasism. Vi har rasismens historia i färskt minne, och jag mår illa av att vara en Europé och på så vis ha ett deltagande i det vidriga som dessa människor utsatte bland annat de svarta afrikanerna för. Det är dock inte bara vita som förslavat människor. Det finns länder idag där befolkningen är färgad och där delar utav befolkningen är förslavad, inte minst barn. Det är inte fel att anse att vita inte kan utsättas för rasism. Men det är inte heller fakta, utan enbart en åsikt grundad på egna värderingar. Precis som min.

Vi är alla, oavsett hudfärg, etnicitet eller religion berörda av det som hände i Stockholm. Vi vet alla också att det var precis det här som förövaren ville uppnå. Denna människa vill sprida hat mellan främst muslimer och kristna/icke kristna svenskar. Ett hat som redan kommer sipprande från olika håll där båda parter gör lika mycket fel. Sunt förnuft är inte svårt att använda. Alla svenskar är inte rasister bara för att dem älskar sitt land. Alla muslimer planerar inte att spränga sig själva i luften. Svårare än så är det inte. Men det gör mig väldigt, väldigt frustrerad.

Sänder er alla min kärlek.
Nadia

Blä! Så stressad som jag varit den här senaste månaden borde inte varit lagligt att vara. Åka tidigt på morronen, hemma sent på kvällen. Och är jag väl hemma någorlunda tidigt på eftermiddagen så uppehåller Charlie, djur och städning all tid(speciellt det sistnämnda). Sportlovet kändes hur kort som helst och rann bara förbi. Det enda vettiga jag hann med var att göra en fantastisk film om adhd tillsammans med mina fantastiska vänner. Den är i full gång att redigeras av min duktiga kompis Amanda, och imorgon ska jag äntligen få se ett litet smakprov av den! Det ska bli hur spännande som helst – och jag hoppas verkligen att den här filmen ska få minst lika stor spridning som min text fick. Nu kommer ju dem som inte kan läsa också ta del utav den! Annars rullar väl allt på som vanligt. Operationen av min närståendes bröstcancer verkar ha gott bra och jag håller tummarna att allt är borta nu inför återbesöket. Charlie har slagits med en envis ögon inflammation i två veckor som nu äntligen verkar vara över, hundarna gör mig vansinniga genom att dra in liter med grus VARJE dag, John har blivit en riktig tonåring, och Jim sitter vid sin dator mer än någonsin (Han har fortfarande inte kommit över den första förälskelsen av sin nya datamus som han fick i julklapp). Imorgon är tack & lov sista skoldagen för den här veckan då vi fick ledigt på fredagen eftersom vi såg en teaterpjäs med skolan i går kväll. Och även om fredagen kommer att ägnas åt recension skrivande av pjäsen så slipper jag åtminstone åka till Borlänge, & Charlie kan få komma från dagis halv tre istället för halv fem. Uppdaterar kanske med ett par pics från videon imorgon om ni har tur. Tills dess – ha det bra!

Med kärlek,
Nadia