Något jag reagerar på rätt mycket här när det kommer till stadsbilden är att mitt i bland en rad med fina hus, i ett gathörn eller fast mitt inne i centrum finns det förstörda byggnader och ruiner. Vissa ”hus” är verkligen bara tomma skelett, medan andra troligtvis är bebodda men i ett uppenbart dåligt skick. Orsaken är att då DDR upplöstes och fastigheter återigen blev privategendom så fann man inte alla ägarna. Då reglerna var sådana att egendomen inte fick ges ”vidare” til någon annan, så förblev dessa hus stående utan någon som tog hand om dem.
Även om det ser rätt spöklikt ut och jag inte direkt spritter till av inspiration över framtida husbyggarplaner när jag passerar dessa, så tillför det ändå något (om inte annat så blir man väldigt städsugen, dock verkar det bara fungera så på mig och inte på älsk – så himla typiskt va? haha). Ska någon lite soligare dag visa ett ställe där man gjort ett café i en sån här byggnad, och det är verkligen jättefint! Dessutom har dom – enligt Anni – maailman paras juustokakku (världens bästa cheescake)!
Såhär kan det se, och här är det skruttiga huset ändå inte så jätteskruttigt.
Svar: Tack så jättemycket för hjälpen, uppskattas alltid! En del av detta visste jag men en del var också nytt och det är alltid bra att få höra från en som har lite med ”skolning” inom ämnet då jag är helt självlärd med det jag kan om kost och sånt 🙂