Jag sitter och äter frukost och funderar på om jag ska plocka fram utemöblemanget på terassen. Köpa lite blommor. Några lyktor. Göra det fint och mysigt. Men så blir jag igen sådär att nej, det är onödigt. Vi flyttar ändå om mindre än två månader, och vi vet inte hur nästa lägenhet ser ut. Dock så är lyktorna till terassen inget jag direkt stör migt på, men det som däremot känns tråkigt är att inte kunna fixa och ställa i ordning för babygirl. Nu har vi dock eventuellt hittat en ny lägenhet, och jag hoppas såå att det ska fungera och att vi får den. Borde få veta rätt snart!
Har iallafall en bättre frukost än igår, vilken slutatde i tårar. ”Ånej!”, tänker ni nu kanske. ”Inte igen!”. Och jag kan ju meddela att här hemma konstaterades det även samma sak, dock mer matt än förskräckt. Typ ”Åå-neej, inte igen?”
Jag anser ju dock att det här inte enabart kan skyllas på mig, då det hela var ett resultat av att jag satt och tuggade på min smörgås samtidigt som jag log och älsk skrattade lite åt mig och sa att jag som ut som en val. (Ni kan ju föreställa er den plötsliga tystnaden här.)
Och om vi säger såhär: det fungerade tyvärr inte att älsk försökte rädda situationen med att innerligt intyga att han menade i ansiktet och att det inte hade någonting med min kroppsform att göra. Överhuvudtaget! (Kom igen liksom, vem brukar relatera till hur valar ser ut i ansiktet?? En gullig hundvalp hade varit okej. Eller en liten kissemiss med mjölk på överläppen. Men en val? Jag kan ju inte ens komma på hur en val ser ut i ansiktet om jag så försöker, men inte är ju ”liten och gullig” det första jag tänker på iallafall.)
Nåja, det gick ju över sen, och allt var frid och fröjd igen. Underhållade tjej I AM, haha 🙂
Hoppas ni får en skön lördag! Puss och kram!
Kvarg, bär och världens godaste o nyttigaste musliblandning som jag fick av Anni! Ska försöka komma ihåg att skriva ner innehållet åt er .
