Jag fick komma hem!

OM jag var nervös idag när vi satt i väntrummet på sjukhuset! Eftersom vi ju av erfarenhet visste att det kunde sluta med att jag blev inlagd, så hade jag med mig en fördigpackad väska med grejer som låg och väntade i bilen. Sorgligt men sant, får man väl säga, och det borde ju inte behöva vara så. Nu behövde jag dock aldrig hämta min väska, och ingen är gladare än jag! 🙂

Det dom gjorde var att kolla ctg (babygirls puls och mina, eventuella, sammandragningar), och det var väl ungefär så som jag gissade. Regelbundna sd ungefär var tionde minut. Både jag och läkaren tittade på det och kunde inte göra så mycket annat än att konstatera att jag inte har vad som anses en ”normal graviditet”, och att jag helt enkelt bara skulle fortsätta mitt ”relaxing” tillstånd i två veckor till (det låter ju bra mycket trivsammare än det är, vem vill inte ligga och relaxa i två veckor liksom?). Det som väl gör det lite klurigt är att i vanliga fall är ju sd ett tecken på att förlossningen är nära, och när börjar vara 10-minuters intervaller brukar det betyda att man åker in till sjukhuset. För mig fungerar det ju inte så, eftersom jag har såhär flera gånger om dagen, och min läkare sa att jag måste bara försöka känna efter när det känns som att det är på riktigt. (Som jag skrev till Josse – för det känns ju verkligen superenkelt att kunna känna eftersom jag inte gjort annat än att fött bebisar tidigare i mitt liv! Va sjutton liksom, det är ju lagom svårt redan som det är att försöka veta vad som betyder vad, men hur skiljer jag en vanlig sammandragning från en förlossningssammandragning, när dom till och med i ctg-mätningar ser exakt likadana ut?!)

Utöver det här har jag ätit en limepaj med gott samvete. (Jag inser ju att även om hon hålls där inne ett tag till så är mina dagar i det här ”äta för två” tillståndet räknade, så gäller att passa på. :)) Förövrigt hade babygirl växt på bra, och ligger nu på ca 2500-2600g! Hon är med andra ord inte jätteliten längre 🙂 Orsaken till att det är en uppskattning är för att hon envisas med att ha lagt huvudet längst ner i bäckenet på mig, vilket gör att bilden på ultraljudet blir lite skymd och dom får inte hennes exakta huvudmått.

Något som däremot syntes desto tydligare på ultraljudet, och som jag var mest nöjd med av allt från dagens undersökningar, var att vi såg att hon hade hår! Massa små hårstrån som stack upp! Iiih, jag är så lycklig för hennes skull! (Och okej, vi vet väl alla att jag egentligen borde ha skrivit ”så lycklig för min skull”, då det ju knappast är så att hon bryr sig utan snarare jag som ivrigt väntar på att få kamma och sätta rosetter, haha.)

Nu ska jag mysa lite, eventuellt blir det filmen Ps. I love you ikväll. Vi skulle ha sett den igår men jag drack min smoothie för långsamt (eller något liknande) så älsk vart sur över att behöva vänta och sen blev det ingen film alls. Haha, snacka om att ha vaknat på fel sida. 😀

Ha en bra kväll fina ni! Puss o kraaam!

Senaste inspirationsbilderna som kommit ner i min telefon. Japp. Jag är lite inne på bröllopsklänningar (drömma får man alltid), dopbuffé, fina kläder tills magen är borta och så mina vanliga djurbilder (jag kände att det räckte med en av dom 39 jag hade, men va, tänkt att vakna med att han stod och tittade på en? Kan man börja dagen med annat än ett skratt då liksom? Gulliga, gulliga glad-vovve :D).