Till er som fortfarande kikar in – förlåt för min totala frånvaro och tack för att ni ändå hänger med! Min tanke var att blogga under Ålandsvistelsen, men redan dag 1 insåg jag att mitt schema inte riktigt hade plats för bloggpauser, och sen orkade jag inte heller släpa med datorn när jag flängde runt. Vi kom tillbaka till Tyskland i onsdags, och sen har mamma varit här, men idag är första dagen som vi är utan planer, utan besök och hemma hela familjen.
Jag har så mycket att uppdatera, men vi mår bra allihopa och Vilma växer som bara den! Garderobsbyte nummer 1 har redan skett, och det är ju bara att inse att det inte är någon vits att shoppa loss på babykläder då hon bara växer ur det. Jag var så besviken över att hon växt ur en av mina favoritsparkdräkter att jag uppgivet föreslog för Krisu att vi kanske skulle dra ner på matandet, men som tur är säljs det ju i större storlekar så vår lilla donna får fortsatt äta så mycket hon vill, hehe. 🙂
Flygresan hem blev ju förövrigt ett litet projekt. Jag, Vilma, Coco, vagn och x antal skrymmande väskor. Till all lycka så var Krisu med ända till incheckningen i Berlin och sen stod bästa Soffe och mötte oss på Arlanda (Tacktacktack!!). Det hela höll ju dock på att gå åt skogen redan innan vi kommit ombord, då incheckningstanten som tagit emot alla väskor, registrerat oss och ska överräcka biljetterna hejdar sig och tittar på Cocos resebur, ”Whats the size of that?”
-Eh, big enough? (Small enough?! Herregud, jag hatar frågor som överhuvudtaget inte kan ge en vink om vad dom vill ha för svar.)
Jag kan ju härmed även tillägga att det här med hundbur har varit ett lätt projekt, och den vi har är lånad av en bekant då vi själva inte fick tag i en med rätt mått inför att han flög ner. Att det därtill är 33 grader i skuggan, jag har Vilma hängande i en sele på magen och Krisu är på dåligt humör över hela situationen gör det ju inte lättare.
– Den verkar lite liten åt honom, fortsätter tanten anklagade, och säger att hon måste ringa efter deras supervisor för att han ska få titta på den.
Jag som ser framför mig hur vi missar flyget börjar bli milt utryckt stressad, och istället för att ärligt konstatera att tanten har rätt (den är faktiskt lite liten åt honom) och fråga om dom säljer större, slänger istället ur mig att ”Nej gud nej, han tycker jättemycket om att sitta där!” Med starkt betoning på jätte. Och mycket.
Tanten tittar lite skeptiskt på mig. Krisu däremot glor på mig som om jag sagt att jag tänkte tatuera in ”I love meat” i svanken (han hatar tatueringar och jag äter inte rött kött).
I samma veva kommer då herr supervisor med headset och kostym och följeslagare och hela faderullan, och incheckningstanten upprepar givetvis vad jag precis sagt och viftar och måttar lite med händerna samtidigt.
Ahaa, ler supervsiorn i en sån där överdrivet trevlig ton så man ska luras att tro att allt är bra. Och fortsätter sedan såklart med ”Kan du visa hur han sitter i buren?”. (Den sluga jäkeln.)
Och ja, trots att jag generöst erbjöd Coco ett helt paket med korv om han kunde tänka sig att sitta en stund i buren och se ut som att han gillade läget så såg han ut ungefär som en katt som man håller ovanför ett vattenfyllt badkar där han spretade med benen åt alla håll. Gick sådär, med andra ord.
Nå, vi fick köpa en ny bur där och den var faktiskt mycket bättre åt Coco, och sen var det bara att checka in oss. Flygresan gick jättebra och Vilma sög frenetiskt på sin napp ända tills det var 20 minuter kvar. (Ett enda obevakat ögonblick och när jag tittar på henne igen ser jag hur nappen precis har trillat ur munnen och nu studsar ner mellan mina ben och vidare under något säte likt ringen i Lord of the ring.) Hon fortsätter sovande göra sugrörelser med munnen och jag tänker att det här ska nog gå bra ändå och klappar henne lite tröstande på huvudet. Vilket det gjorde, i typ 10 sekunder. 😀
Nu ska jag laga mat och sen är det veckoplanering på gång. Hoppas ni har haft härliga sensommarveckor, och hur underbart är det inte att hösten är på gång? 🙂 Puss och kram och vi hörs!
Några bilder från veckorna som gått
Det hade du gärna fått, men tyvärr tillhör den en tjock mini-tax. 😀 Och kiitos paljon, jag har dock precis börjat försöka träna nu och det är så roligt för min rumpa har blivit större så när jag springer så typ ”hoppar” det i skinkorna, hahha. 😀 Hoppas det kommer lediga dagar snart så det passar att vi kan ses! Jag är så himla irriterad på fussballen här, eller mest på Sven. Lite samma situation som för T förra hösten, and it suuucks! Förresten – jag hittar inte din blogg?!
Hahaa. Överraskningar på flygplatsen är aldrig trevlig 😀 Men om du behöver inte den gamla bur, jag kan köpa den för Musti 😉
Timpe hade bara en dag ledig så vi kunde inte komma, buu 🙁 Men jag håller tummor att vi kan komma snart. Tschüssss!! Du är supervacker och liten mamma!!