På golvet

Haft så härliga dagar senaste tiden. Jenna och Allu tog en spontanweekend och kom ner och hälsade på, och det var så himla roligt. Helt otroligt att det nästan var ett år sedan sist vi sågs, men de facto att jag hunnit vara gravid, föda barn och att lill Vilmis redan hunnit bli nästan tre månader avslöjar ju att tiden rullat på rätt bra sedan vår tacokväll när vi sa hejdå efter att våra killar skrivit på för olika klubbar. Jag, Vilma och Anni har även hunnit åka och heja på killarna som hade bortamatch vilket trevligt nog slutade 3-1 till oss. Jag lyckade ju dock få två(!!) fortkörningsböter på vägen dit, så det var ju för väl att dom vann i alla fall, haha. 🙂 (Och nu måste jag även förtydliga att det handlade om fortkörning med låg hastighet och att jag bommade skylten, så ni inte tror att jag kör som en idiot med barn i bil.)
Och ja, sen har jag även hunnit sova på golvet igårnatt.

”Ååh.” ”Vad har hon nu gjort?” tänker ni.

Jag kan ju då meddela att jag är fullständigt oskyldig, och snarare kan ses som ett offer. Den utsatte. Lidande. Lämnade! (Och so on.. Ju mer dramatiskt desto sämre samvete har älsk och desto mer kompenserar han – jag har redan fått igenom myskväll och en tavla till köket. Hehe.)

Men ja, det hela gick till så att vi tittade på film i vardagsrummet och jag hade i en sån där långsam och obemärkt rörelse förvandlats till en korv i fosterställningd där på golvet. Rättelse: en sovande korv i fosterställning. Krisu var väl inte jättemycket piggare, men han var i alla fall vaken och hade efter filmens slut traskat och borstat tänderna och – enligt egen utsago här nu – sagt att jag skulle komma med och sen gått och lagt sig och väntat på mig i sängen. Och somnat.
Jag menade morgonen efter i en så där lagom sur ton att jag a l d r i g skulle somna om jag visste att han låg på golvet, och hans snygga ”räddnings”replik var då följande: men när jag vaknade sen mitt i natten och märkte att du fortfarande låg kvar där så steg jag upp direkt och gick och hämtade dig.

Haha, jaa, tack älskling. Skönt att veta att du i alla fall kommer och väcker mig efter en halv natt på en matta 😉

Nu ska jag ta natt, min telefon är på lagning så bilder är det dåligt med, har bara några lite äldre. Nytt försök imorn! Vilma har förövrigt börja greppa saker (relativt omedvetet, men ändå!).  Hon har också fått fart på ordförrådet, och favoritorden är numera ”hää” och ”huu”, i diverse tonlägen. 🙂