Back

Mein gut. (Och nej, jag har absolut ingen aning om hur det stavas. Egentligen inte om hur det uttalas heller, men jag använder det likväl väldigt flitigt i ett alltid lika menade tonläge ”maain gått!”.) Just nu är det över vårt internet som (återigen) legat nere. Fick tillbaka uppkopplingen nu i förmiddags, och även om det väl inte är så att vi håller på med daytrading och är fullständigt beroende av internet så är det plötsligt som att allt man vill göra kräver de där staplarna som bekräftar att man är med, och inte som vi nu varit – helt utanför. Haha 🙂

Nu är jag i alla fall med igen och jag börjar även känna mig lite mer med i livet igen efter att jag vaknade igår med känslan av att ha blivit överrullad av en asfaltsplattare. (Är det ångvälten det eller? Min kunskap om stora fordon är inte helt träffsäker, men jaja, ni vet vad jag menar.) Kroppsvärk, huvudvärk, ont i halsen och täppt i näsan. Huj! Jag brukar alltid se krasslighet och den här typen av ”sjukdom” som ett tecken från kroppen på att man behöver sakta ner tempot och ha ett par dagars vila och återhämtning, och efter att Vilma hade haft disco halva natten så var det väl även en viss sömnskuld som sade sitt.
Det här med att hon nu kan ställa sig upp själv har ju då även fört med sig vissa nya, eh, morgonrutiner. Vilma vaknar fem-sex tiden och först ligger hon och gör lite ljud för att försöka få en reaktion från mig eller Krisu (”höh”, ”hööh”, ”HÖÖÖH”). När det visar sig resultatlöst så tar hon sig raskt an uppdrag nummer 2: fönsterbrädan. Och ja, sen står hon då där och drar i gardinerna, dunkar saker i elementet eller kvittrar glatt för sig själv medan hon med jämna mellanrum ger ifrån sig ett lite högre il för att försöka få någon reaktion från dom två strandade valarna som bara ligger där.
Lite tröttsamt när man vill sova men hon är ju också rätt gullig i sitt sjåande, haha.

Förresten var vi och åt lunch hos Timo och Anni och lilla bebben igår. Hon har ändrat utseende så otroligt mycket på bara två veckor, och från en rödlila skrynklig liten sak är hon nu helt slät och har fått tillbaka en mer rund huvudform. (Å andra sidan är det väl inte så konstigt, vem som helst skulle ju antagligen se lätt mosad ut om man tvingades pressas ut genom en till synes obefintlig öppning. :P) Krisu blev nog lite tagen av hur liten och näpen hon var, och från att det för några månader sedan var ett sammanbitet ”om 7 år” som gällde på vår nummer två (Vilma hade en liten skrikperiod, haha) så tror jag att det minskade på ett par år där, hehe. 🙂

Nu ska jag skriva om hemmaträning! Ska göra ett inlägg som kommer att finnas på ett annat ställe, men kan länka sedan när det är klart så får ni se det! Puss och kram, jag hoppas ni haft en härlig början på nya veckan!

Lilla Lili/Saimis/Saima (kärt barn har många namn). Sen jag utanför deras lägenhet – DÅ kom jag liksom ihåg att jag hade kameran med mig. (Suck.) Och så Vilma som nuförtiden har sin favoritplats vid tvättmaskinen. (Den är kul hela tiden. Av. På. Tyst. Snurrande. ”Alltså vad är det här??”)