En sjungande bebis

God morgon!

Här sitter vi och äter frukost (eller jag då, älsk har åkt iväg på bortamatch) och Vilma tittar på Traktor Tom. (På danska. Jag råkade välja fel och nu tycker jag det låter så trivsamt, ”Skramle fand en daejlig plats i gåård’n”, haha. Köpenhamn är förövrigt en av mina absoluta favoritstäder sommartid, det är något med atmosfären. :))

Vi följde förövrigt samma sovmönster inatt som den senaste tidens nätter, nämligen att den lilla fröken här underhåller sig med att kravla runt så att hon ligger med huvudet ner mot fotändan (antar att det blir lite långtråkigt att ligga och se på sina sovande päron efter en stund). När hon märker att det inte hände något mer spännande där nere heller (kul att titta på två par lår liksom) så sjunger hon lite och passar också på att göra bengympa. Upp, ner, sträck, böj, upp, sträck, spark. Och ja, där brukar väl jag vakna, vilket alltid resulterar i ett öra-till-öra-leende från Vilma ”men HEJ mamma!!”, samtidigt som hon blir världens mest ivriga tjej och lägger i högsta växeln för att snurra runt och kravla sig tillbaka upp till mitt ansikte.

Som tur är så brukar vi kunna somna om rätt fort igen, och även om det inte alltid är jätteskönt med dessa sparkar så är hon ju nog väldigt gullig när hon ligger där och ser ut som ett litet solsken bara för att man öppnat ögonen. 🙂

Förresten går det bra framåt med krypandet, och hon övar för fullt varje dag. Jag börjar även misstänka att en tredje tand är på väg, där uppe den här gången, men det lär väl visa sig inom några dagar i så fall. Vad mer? Hon håller på med garderobsbyte (igen), och jag inser även att det småningom är dags för det här med ordentliga skor. Språkutvecklingen tränas nog också, men tyvärr har ju vi vuxna blivit för beroende av språkets grammatiska ramar och ordens korrekta form för att förstå att dessa nyansskillnader i ”eooh” ”aaå” ”eeiiiyy” ”heee” . Ljudnivån är dock lättare att tolka, hehe 😉

Glad torsdag på er alla! Passa på att skicka ett mess eller ring någon som ni inte hört av på ett tag eller vet att sitter själv (en vän, en farmor, en svärfar, en gammal klasskompis). Det tar några få minuter men kommer göra både dig och mottagaren glad. 🙂 Puss och kram!

Här är en bild på Vilma och hennes faster. Inte så svårt att gissa vem hon har ärvt sina ögondrag ifrån, huh 😉