Imorse vinkade vi av Krisu som åkte iväg på bortamatch. Vilma grät och jag grät och Krisu grät. Haha, nä, så illa var det nog inte. Visst är det ju såklart roligast när vi är alla hemma, men att han är borta ett par dagar är nog inget vi deppar ner oss över. Kan vara lite skönt med egentid ibland, även om väl min egentid nu då snarare är mamma-Vilmatid, men ändå – TJEJtid. 🙂
Nu har vi precis fredagsfikat och man kunde väl i princip konstatera att den här veckans träningspass har blivit utbytta mot godsaker för min del. Förkylningen jag fick i början av veckan tog ett nytt grepp efter att jag varit ut på en kort löptur en dag för tidigt och nu tänker jag därför vänta två dagar extra som kompensation. Vilma åt som vanligt sin bananröra, och då hon har börjat använda hakklappen som sked (?) så har vi torkat banan från hela ansiktet inklusive ögonfransarna..
Jag har ärligt talat haft det här inlägget öppet ett bra tag nu, men med en liten tjej som precis idag lärt sig hur man klättrar (och hur man klättrar fort) så har jag mest fått stått och passat och stoppat när hon försöker ta sig från golvet – via soffan – till fönstret. Utan ens en halv sekunds eftertanke: ”Woho här kommer jag!” (Med betoning på alla ord.) Och så tjuter hon lycklig medan hon far fram.
Hoppas ni haft en jättebra fredag och får en härlig början på helgen! Vi ska passa på att gå ut en sväng igen innan det blir mörkt, och ikväll har jag hemmalagad musli att se fram emot som jag fixade igår. Risken med sånt är ju dock att man äter musli med yoghurt istället för yoghurt med musli, haha.
Puss och kram!
