Övergångsåldern

Här om morgonen när jag kom till jobbet så hade min chef satt en stor plansch på min jalusibokhylla, med stora röda bokstäver stod det -välkommen till övergångsåldern!-. Först blev jag paff, sen fundersam och till sist lite frågande. Vad är övergångsåldern, vad ska man känna, vad kan man känna, när börjar det, hur läng håller det på, symtom? Massor med frågor kom upp. Antar att mina arbetskollegor tar för givet att jag borde vara där nu.

Nåja jag kan börja med att fråga min mamma och min mormor om de hade några symtom eller besvär. Inget jag kom ihåg att de har klagat över.

Självklart så sökte jag på detta och fick fram, klimakteriet (övergångsåldern för kvinnor). En del kvinnor upplever inga besvär under klimakteriet. Andras liv förändras totalt. Men de flesta får en liknande upplevelse som ens egen mamma hade. Så då är det bäst att jag frågar min mamma. Sen tror jag inte på det där att det flesta får som sin mamma. Jag tror att det är mycket individuellt. En måttstock är menstruationen som inträffar i genomsnitt vid 51 års ålder. Klimakteriet inträder tydligen några år dessförinnan och ska hålla på flera år efter att mensen upphört. Det blir många år det. Allt detta handlar självklart om vår fertilitet och om våra hormoner.

Visst känner jag kvinnor som fått vallningar, svettningar och sömnproblem, som får gå upp mitt i natten och bädda om. Vissa kan dessutom få depressioner, humörsvängningar och huvudvärk, det visste jag inte om. Att vi får torra slemhinnor visste jag då jag har känt av det i mina ögon. Som sagt livet är fullt av överraskningar, både roliga och mindre roliga (antar jag). Som tur är så finns det hjälp att få och det tycker jag självklart att man ska ta om man har behov.

Ses i morgon J