Duger vi?

I dagens ledare i DN har Hanne Kjöller skrivit om skönhetsnormer, när egna val blir andras ideal. Det är märkligt hur vi kan ställa till det för oss själva, och hur de s.k. idealen styr oss. Hon berättar om en mörkhyad kvinna som är gravid och besvärad av kraftig huvudvärk och svårt illamående. För att göra en lång story kort så togs prover på kvinnan. Efter flera undersökningar och mycket huvudbry så konstaterades att kvinnan har under flera år använt ett hudblekningsmedel med kortison, med numera förbjudna kvicksilvret och hydrokinon som är cancerframkallande. Det har gjort att hennes kropp dragit ner på den egna produktionen av kortison på sparlåga. Hon är långt ifrån ensam att använda denna typ av preparat. WHO menar att 25-75 % av kvinnorna i länder som Sydafrika, Malaysia, Taiwan, Nigeria m.fl. använder hudblekningsprodukter. I Afrika och Asien är det betraktat som ett globalt folkhälsoproblem, och det verkar sprida sig ytterligare till Nordamerika och Europa.

Mycket sorgligt anser jag, vi ser lite olika ut och det ska vi göra. Jag menar normalt sett så har vi en näsa, två ögon, två händer etc., och det vore så tråkigt om vi alla blev kopior av varandra. En då så har vi en stor del av jordens befolkning som har pigment i sin hud som regelbundet utsätter sig för blekningsprodukter. Åh andra sidan så har vi den vita befolkningen som ständigt åker på solresor i tid och otid för att få lite färg på nosen.

Vad säger det här om oss? Själv tycke jag att det är vackert med färg i huden, man ser genast lite piggare ut. Dock har jag mer eller mindre förlikat mig med att jag är en blekfis och så kommer förbli. Andra problem uppstår om man solar för mycket också. X antal hudförändringar poppar upp både goda och mindre goda. Så duger vi som vi är? Vem bestämmer det? Vad tycker du?