Att träna
Träning bör vara ett självklart inslag i ens liv. För mig var det precis så, självklart! Tills jag fick barn då glömdes träningen bort i 20 år. Det var egentligen när min dotter vid ett tillfälle frågade om jag skulle med ut och springa (vilket hon gjort otaliga gånger innan dess), men avbröt sig själv med att säga – men det vore nästan synd att bryta din svit av 18-års icke motionerande. Jag blev minst sagt lite störd över denna kommentar. Sen tog det ytterligare två år innan jag kom till skott.
Nu förstår jag inte hur jag kunde vara utan min träning i så många år. Det är kul, jag känner mig piggare och jag har mer energi än förut. Dessutom så visar ny forskning inom just motion att vältränade muskler skyddar mot depression.
Jag har en träningskompis och det är viktigt för mig. Vi peppar varandra på ett bra sätt. Många av dessa träningstillfällen hade jag inte gått på om inte hon hade pushat mig och tvärtom.
En annan bra sak är att vi är ”allätare” när det kommer till träningen. Vi kör pump, sh`bam, bodybalance, yoga, bodystep, cxworks eller det som finns på dagens schema helt enkelt. Båda våra jobbscheman är oregelbundna, så vi pusslar ihop veckans träning på söndagkvällar.
Egentligen så spelar det inte så stor roll vad man gör utan att man gör! Skakar om vätskorna lite i kroppen och får hjärtat att jobba lite mer än vanligt.
Hela min familj är väldigt ”sportiga”, en man som jobbar på GIH (Gymnastik och idrottshögskolan), en dotter som jobbar som personlig tränare och en son som alltid har sportat och byggt på sin kropp. Själv är jag som sagt mer måttlig.
Jag har dessutom ett jobb som vill att vi ska hålla oss i form med att ge så kallat friskvårdspeng, det skulle alla människor få då det är en investering i sin personal. Och tack Mälarö träningsverk som peppar och pushar i det oändliga.
I dag regnar det inte, så på med skona och ut och gå eller spring…