Tacka Eva som tog första tuggan

Det är svårt för en person som aldrig levt i ett krigsdrabbat område att sätta sig in i det som de drabbade i mellanösternkonflikten går igenom nu.

Jag tycker det är djupt beklagligt att konflikten inte kan få gå in i ett fredligt skede.
Det finns två eller flera sidor av saken och jag tänker inte gå in närmare på mina åsikter om detta.
Men det är svårt att undvika att komma att tänka på religion när man läser om konflikten.
Jag tycker att religion är ett intressant ämne då väldigt många människor är berörda av någon form av tro.
Det är lätt att trampa någon på tårna då det finns väldigt många starka enskilda åsikter gällande ämnet.
Jag vill inte klanka ner på någon annans vägval, men jag ställer mig egna frågor då jag inte kan förstå en hel del saker som händer i världen.
Jag får däremot acceptera att vi inte kan förstå alla.

Därför vill jag säga att om någon har något annat att säga för att ni känner er förolämpade, så är ni välkomna att skriva till mig så länge det är för att ni har en vilja att utbyta tankar.
Inte för att försöka övertyga mig om att er sanning är den enda rätta.
Jag är dock öppen och är redo att lyssna och om jag skulle tycka att en annan upplevelse än den jag har
skulle vara mer nära min sanning så fine, då är jag en lärdom rikare.

Jag vill inte säga att jag är knuten till någon speciell religion utan mer en livsfilosofi.
Min frågeställning är dock, att har man valt att tro på en viss religion så borde det väl vara någonting av godo?
Något som endast är fredligt, något som vill sammanlänka människor, en kärleksfull makt.
Om någon tvingat mig att skada andra människor i Guds namn hade jag avsagt mig min tro för den enda makten jag skulle valt att stödja är en makt som skulle leda till positiva handlingar.

För mig så är livets största mening att vara lycklig, känna mig fri, utvecklas, skratta mycket och känna kärlek.
Jag kan inte förstå när människor som tolkar religionen väljer att berättiga krig i Guds namn eller när religionen gör att två människor som älskar varandra inte kan leva ihop.
I min värld förstörs själva grundtanken att sammanlänka människor och två personer som tvingas skiljas
åt kommer vara olyckliga för en makt som kallas god, jag får inte det att gå ihop.

Om det finns en Gud som är skaparen till allt, då innebär alltet att även den del som människor som tolkat texter fördömer, är en del av den skapelsen.

En del skyller på kvinnan som synden som tog den första tuggan av äpplet i lustgården.
Om det skulle vara så som bibeln säger så borde vi hylla kvinnan istället.
Tack vare kvinnan fick vi känna av relativiteten till allt det perfekta
och kunde därmed känna upplevelsen av allt det som uppfattades som underbart.
Om allt BARA hade varit underbart så hade vi inte vetat upplevelsen av
allt det underbara förrän vi mött det fruktansvärda.
Genom att Eva tog a BIG bite i äpplet så gav hon oss då kanske då det vi idag kallar valmöjligheten.

Jag forskade lite i ämnet religion på nätet och hittade lite intressanta saker på det
som många kallar djävulen, satan, lucifer o.sv.


Länk ”Källa: Wikipedia”


Satan (lat. Sátanas) är ett hebreiskt ord med betydelsen ”motståndare”, ”åklagare”

”Så huruvida det faktiskt finns en djävul eller om han är en fiktiv bild
av synden i sig självt går ju att debatera, men man bör inte glömma att
det aldrig finns en faktisk djävul som bibeln uttryckligen beskyller för
att hata Gud och mänskligheten”.

Själv tycker jag det är fritt fram att tro på vad man vill, sålänge vi människor ställer sig själv
frågan: Känns detta rätt? Finns det andra saker som jag bör ta till mig innan jag väljer att leva mitt liv efter andras tolkningar, en text i en bok?
Texterna är tolkningar av människan och tolkningar finns det lika många som det finns människor.


Om vi har fått livet för att leva det, för att utforska det och komma fram till saker så är det motsägelsefullt
enligt mig att rätta sig efter en text som är svart på vitt och oföränderligt

Lite tillbakablickar. Det här skrev jag 2006.