En enormt lång man i svart lackdräckt mötte oss i skogen

Jag vet inte vad som hände men jag och Monia var ute på en promenad som gjorde knock out på oss. Vi somnade med Adéle emellan oss och vaknade timmar senare.

När vi var ute på promenaden såg vi den mest underligaste man vi någonsin sett. Vi hade gått förbi ett gammalt psykhem så vi pratade lite om hur hemskt många blev behandlade förr då de ansåg de var psykiskt sjuka. Efter ett tag så går vi förbi två svarta sopsäckar som gjorde att vi stannade till. Vi vågade inte titta efter vad det var och började prata om hur hemskt det skulle vara att hitta lik eller något. När vi promenerar förbi en lyxig ödslig villa så hör jag klackljud som får mig att titta vart det kommer ifrån. Då ser jag en man som är JÄTTELÅNG! Han måste varit över två meter lång och väldigt smal. Han hade på sig en lackdräckt som var helt kroppsnära och glansig.

Min första tanke var ”Vad är det där?” Han liknade en alien eller en man tagen ur en skräckfilm. Han gick fram emot oss med långa staplande steg och då ser vi att han har svarta höga skor med snörning. När han kommer fram till vägkanten så säger han:

– Hej!

Monia:

– Hej hej!

Jag:

Heej :D!

Vi blev helt ställda och betedde oss som det vi såg var helt normalt. Monia såg hur hans snorre låg ihoprullad som en kanelbulle i sin tighta dräkt. Sen vände han och gick tillbaka.

När jag och Monia gått en bit började vi gapskratta och funderade på om det var en svensexa och om vi skulle gå tillbaka för att be om en bloggbild. Vi vågade inte så vi fortsatte att gå. Efter ett tag så ser vi hur en bil som påminde om den i Knight rider köra förbi och i bilen sitter han ensam och tittar ut på oss. Min reaktion var att vinka glatt men egentligen tyckte jag det var skitläskigt. Människans vanligaste försvar är förmodligen att skratta vid obehagliga upplevelser.