Alltså får jag inte börja träna snart så skjuter jag mig själv!
Inget av detta kan dock ersätta den känsla jag får i kroppen innan, under eller efter gymmet. Den enorma lyckorusning jag känner när jag kör riktigt tungt och intensivt på gymmet är väldigt svår att beskriva med ord. Det är först nu när jag är utan den som man förstår vilket enormt beroende träningen skapat.
En kollega gjorde en 7 punkts kalipermätning (fettmätning) på mig igår för jag ville (eller rättare sagt mitt psyke ville) se om jag tappat några muskler eller lagt på mig något fett nu under denna veckas träningsledighet. Självklart hade jag inte det och det visste jag ju innerst inne också då jag skött kosten perfekt men som fitnessfjolla är det lätt att invaggas i en negativ spiral och tro att man förlorar muskler/blir tjock bara för att man inte tränar ett tag men så funkar det inte. Mest troligt kommer jag komma tillbaka hungriga, starkare och i bättre form av denna vila då jag alltid tidigare genom åren alltid utvecklas genom en viloperiod då det återhämtar muskler, ledband, nervsystem, psyke och allt annat.
Ja ja det blir nog bra tillslut får vi hoppas men jag saknar verkligen att vara på gymmet. Gymmet är ju lite av mitt andra hem och jag känner i hjärtat att gymmet saknar mig lika mycket som jag saknar att träna.