
Vi gick iallafall igenom röntgenplåtarna, gjorde massa tester och kom fram till att det såg lovande ut men att jag ändå har en lång väg framför mig innan jag är helt återställd. Trycket som revbenet tidigare gjorde på lungan fanns inte längre kvar och man kunde se en viss läkning av revbenet i sig. Att jag ska kunna tävla i slutet av November trodde inte han men uteslöt det inte helt om jag verkligen låg i och har turen att ha bra ”läkekött”. Det är framförallt dipsmomentet han inte tror att mitt revben kommer hålla för men som sagt det är svårt att veta och jag tänker inte chansa så gör de ont under dipsträningen framöver kommer jag inte köra de momentet. Jag kommer dock förbereda mig för tävlingen som om jag ska ställa upp. Med andra ord kommer jag börja min tävlingsdiet nästa måndag och även succesivt börja styrketräna igen om än väldigt väldigt lätt.
Eftersom jag inte förlorat någon muskelmassa, har samma låga fettprocent och har samma brinnande motivation så tänker jag ge mig fan på att försöka ställa upp i tävlingen och göra så bra ifrån mig som möjligt. Blir det så att jag inte kan göra något av de ingående momenten på tävlingsdagen pågrund av skadan – so be it. Då har jag iallafall gjort allt i min makt och mer än det kan man inte göra.
/Axon
[email protected]
www.martinlöwgren.se

