Det är ingen hemlighet att det gäller att lyssna på sin kropp för att må bra. Inga tips eller goda råd kan konkurrera med våra egna kroppar, som faktiskt alltid säger ifrån när någonting är fel. Frågan är bara om vi lyssnar eller inte.
Inatt hände en ganska läskig sak under passet. Under dom allra jobbigaste sista timmarna när man bara vill gråta för att längtan efter sängen är så stor fick vi ett jobb i Nynäshamn, vilket innebär en körning på fyra mil. Motorväg, och knappt någon trafik – ni kan ju föreställa er det monotona, och därmed livsfarliga, i det. Jag var så trött att jag mådde illa och funderade på att be min kollega ta över ratten. Vi hade dock bara en mil kvar och jag tänkte att det skulle gå vägen. Bara jag fokuserade, spärrade upp ögonen och trummade med fingrarna på ratten. Plötsligt märker jag att min kollega tar tag i ratten för att bilen har börjat styra över mittlinjen. Jag stannade på en gång och vi bytte plats. SJUKT läskigt. Och ett tydligt exempel på att man måste lyssna på kroppen. Jag borde verkligen ha vetat bättre. Nu gick det som tur var bra – jag körde på en stor och otrafikerad väg. Men tänk om jag hade suttit ensam i bilen. Tänk om min mikrosömn hade varat i flera sekunder och jag hade kört in i mitträcket eller ner i diket.
Så vad ska man lära sej av detta? Kroppen säger ALLTID ifrån när något är galet. Den säger alltid vad den vill och vad den behöver, oavsett om det handlar om mat, sömn, motion eller närhet. Problemet är att vi kan välja att strunta i det, och då har vi ingen annan att skylla än oss själva.
Nu är det bara fem pass kvar att jobba. Gudarna ska veta att jag verkligen behöver semester. (För övrigt håller jag i en flaska Billabong, världens godaste alkoholfria vin! Tips!)
/Caroline