Så har det gått en vecka av Carolines utmaning som hon gav till mig. Och här kommer min rapport, så håll i hatten.
Första dagen. Jag la upp det som så att jag kör två timmar mobilfritt runt lunch, och en timme till på kvällen. Nu är det såhär, att yours truly är inte bara århundradets mobiltorsk vad gäller sociala medier (läs: instagram), utan jobbar också extremt mycket via mobilen. Med andra ord, det här var en REJÄL utmaning för mig. Hur som helst: under mina allra första två timmar mobilfritt gjorde jag följande: badade och läste en BOK i badet, lagade mat, bakade, städade, glodde på daytime-tv och tänkte. Tänkte och tänkte och tänkte. På vad jag gjorde just då, hur jag kände just då, hur jag mådde i kroppen, hur jag kände i min tillvaro just då, hur jag skulle lägga upp resten av dagen, hur skönt det var utan mobilen, hur svårt det är att inte sträcka sig efter mobilen…. Det var ju minst sagt mycket tankar, aktiva tanker, som snurrade.
Visst var det ett fantastiskt uppvaknande, samtidigt som det var skrämmande att inse vilket beroende man skapat sig genom att skaffa sig en smartphone…
Dagen efter flöt på nästan exakt likadant, och jag kände att ”det här funkar ju rätt bra ändå!”. Men så kom de två nästa dagarna, och plötsligt var Miss Victoria inte lika kaxig och misslyckades TOTALT. Jag skulle kunna skylla på att jag hade det stressigt med jobb och inför skolstart o.s.v., men jag väljer att inte göra det. Jag misslyckades helt enkelt, i alla fall med de tre timmar som var regeln. En timme hit, en halvtimme dit, lite sporadisk mobilvila lite här och var. Men mestadels satt jag där med snoken rakt i mobilen. I vanliga fall skulle jag inte ens reflekterat över det, men under de här dagarna var jag klart och tydligt medveten om att jag just då misslyckades med min utmaning, men ändå skärpte jag inte till mig och bara la undan den! Skrämmande.
Men, dagarna därpå och ända fram till igår, lyckades jag faktiskt ”vänja” mig vid min dagliga mobilvila. Jag behövde fortfarande aktivt påminna mig om att ”nej, skit i mobilen” ett antal gånger, men det gick ändå vägen.
Så hur ska jag då sammanfatta den här veckan? Svår. Definitivt! Men givande, på sååå många sätt. Jag slår mig ofta för bröstet om hur yogan gjort mig mer närvarande och medveten om nuet, och ja, det HAR den. Men jag blockar fortfarande nuet genom att gräva ner mig i instagram eller facebook eller mail. Varje dag.
Så om ni inte hängt med på den här utmaningen, påbörja den NU. Gör det och få lite perspektiv på hur tillgängliga vi gjort oss, och hur mycket den tillgängligheten skuggar över utrymme man kan använda till viktigare saker….som sig själv.
Nu är det min tur att utmana Caroline, och den utmaningen…. Kommer snart. 🙂
/Victoria
