Ikväll kunde jag inte hålla mej längre. Allt julpynt (utom granen, förstås) åkte upp. Jag resonerar som så, att eftersom tiden flyger iväg som den gör så känns det inte lönt att bara ha allt uppe i nån vecka. En månad känns rätt lagom. Följande dialog utspelade sej mitt i pyntandet:
Jag: Jag skulle vilja ha en julkrubba. Dom säljer en fin på Guldfynd nu. Vad skulle du säga om det?
Maken: En krubba….ja… jag vet inte om det är ett behov.
Jag: Behov…nej, det är ju ingen livsuppehållande åtgärd direkt. Eller jo, julpynt är faktiskt det för mej.
Nu verkar det kanske som att den här bloggen har blivit en julblogg, så är det ju inte! Men på tal om livsuppehållande åtgärder så ville jag bara slänga in ett litet inlägg för att visa att vi finns.
Caroline