Rubriken ovan är en titel på en skiva av Ebba Grön, Vickis stora tonårsidoler. Och visst är det sånt som får en att må bra? Att visa kärlek och att göra uppror. Idag får ni inte glömma bort att visa er mamma lite extra kärlek samt göra åtminstone ett litet uppror genom att gå och rösta i EU-valet.
Jag har haft en riktigt bra vecka, trots att jag jobbat sex dagar i rad. Eller kanske tack vare? Det har varit en riktigt bra arbetsvecka med en väldigt lyckad utbildning. Det där som jag hintade om, motgången som jag höll på att handskas med, det är nu officiellt; jag är godkänd utryckningsförare! Så himla skönt och en stor sten som föll från mitt hjärta. Det som alltid varit min stora akilleshäl, bilkörningen, är nu något som jag klarar av utan ett uns av oro eller ångest. Jag vet att jag kan! Allt tack vare duktiga instruktörer, massor av övning och, inte minst, min egen vilja.
Det som jag precis har lyckats med kändes oöverstigligt för bara ett år sen. Men det GÅR verkligen att övervinna sina rädslor och hjärnspöken. Kan jag så kan du.
Söndag innebär stor lyxfrukost med espresso, yoghurt med müsli, Proviva och bröd. Sistnämnda känns riktigt lyxigt; sen jag slutade med bröd på vardagar ser jag fram emot helgfrukostarna ännu mer.
Bilden är tagen precis innan dagens löprunda. Trodde att det skulle bli olidligt på grund av värmen, men det fläktade hela tiden och kändes hur bra som helst. Det här skulle också vara otänkbart för bara ett år sen; en helkroppsbild på mej. I SHORTS dessutom, jag som alltid hatat att visa mina ben.
Men vet ni vad, efter 29 år har jag lärt mej att man ska älska sin kropp, inte hata. Jag har till exempel alltid haft komplex för mina vader. Har alltid haft svårt för att köpa höga stövlar och känner inte en enda som har tjockare vader än jag. Men i ärlighetens namn, vem bryr sej? Dom är kraftiga som fan – ja. Men å andra sidan; inte en enda gång under dom sex år jag löptränat har jag fått ont i mina ben. Har aldrig råkat ut för löparknä, benhinneinflammation eller kramp i vaderna. Kanske är det just för att jag har så stora och kraftiga ben. Och muskulösa, om jag får be. För det är dom faktiskt. Också.
Återigen, det var det här med hjärnspöken. Kan jag så kan du.
/Caroline