En sak som alltid får och alltid har fått mej att må riktigt bra, det är att läsa. Konstigt nog är det en sak jag inte prioriterar, och jag vet inte hur många gånger jag har lovat mej själv att läsa mer. Lyckligtvis brukar det falla sej naturligt på sommaren, då kan jag plöja igenom hur många böcker som helst. Som bekant har sommaren kommit med besked, och det verkar som att även boksäsongen har kickat igång för min del. När jag vaknade i eftermiddags efter den här periodens sista nattpass fanns det inget annat alternativ än att gå ut i den strålande solen och i bara farten läste jag ut en hel bok. Visserligen inte världens tjockaste, men ändå en hel bok.
Har ni läst ”Heja, heja” av Martina Haag? Den har ju funnits ute ett bra tag nu, och har varit ganska omtalad. Av någon anledning har jag varit lite skeptisk till den. Att läsa om andras hysteriska, sektliknande kärlek till löpningen lockar mej inte särskilt mycket. Igår hade jag förmånen att få välja och vraka bland en hel påse med pocketböcker som sökte ny ägare, och då fanns just den här boken i högen. Kanske dags att ge den en chans, tänkte jag. Och jag måste säga att den inte alls var så som jag trodde. Hög igenkänningsfaktor och lagom nivå, utan en massa dravel. Dessutom skadar det inte med lite extra inspiration. Jag hade som bekant redan bestämt mej för att anmäla mej till Stockholm Halvmarathon och nu är det gjort. Lusten att genomföra ett riktigt marathonlopp ökade också med några procent. Kan Martina så kan jag.
Men nu är det som sagt halvmarathon som gäller. Jag ska ta revansch för 2012 års snöpliga 2:01. Det här året ska jag under två timmar, så är det bara. 495 kr kostar det att anmäla sej, jag tycker inte det är så farligt med tanke på vilka hutlösa priser det är på många lopp nuförtiden.
Lycka är att sitta och läsa på sin uteplats. Här kommer jag förhoppningsvis bo hela sommaren.
/Caroline