Den här lilla gynnaren fångade jag på bild tidigare idag. Jag tänkte att han (hon? hen?) måste få vara med i bloggen. Inte bara för att det är en riktigt tjusig snigel, utan för att snigeln faktiskt är en ganska bra inspiratör.
Ibland måste vi våga ta det lite lugnt. Jag är skitdålig på det. Som idag till exempel; innan jag ens hunnit gå av mitt pass har jag redan hunnit planera och effektivisera kvällen, i syfte att ”få ut så mycket som möjligt”. För att kunna hinna ta det lugnt SEN. Jaha, börjar zumban 17 istället för 18? Då hinner jag ju handla innan vi ska gå och titta på Valborgsmässoelden. För en eld är ju mysigt att titta på nu när våren är här. Och om jag börjar dammtorka direkt när jag kommer hem behöver jag inte lägga så mycket tid på att städa ikväll. Efter elden.
ELLER så gör vi såhär. Jag hämtar andan efter arbetsdagen, skriver av mig lite genom detta blogginlägg och anländer till zumbapasset lugn och glad. Vad gäller eldar hit och dit ska det ändå regna, och jag har, tro det eller ej, hört vintern rasa ut bland våra fjällar förut. Och så jävla speciellt var det inte att det är värt att panikhandla bara för att få vara med om det en gång till.
Det finns faktiskt inget som heter ”vinna tid”, även om det känns så ibland. Det handlar bara om att förvalta den.
Kom ihåg det!
/Caroline