Jag sitter och fixar med våra låtlistor till bröllopet. Och mycket riktigt, listor i plural; man måste ju ha en till festen och en till minglet innan middagen. När alla förberedelser ska sammanfattas sen när allt är över (eller, rättare sagt, när allt börjar) så är jag ganska övertygad om att jobbet med låtlistorna är det som visat sej ha tagit allra längst tid.
Och med all rätt. För vad är viktigare än musiken?
Man väljer själv vad man vill lägga mest krut på när det gäller bröllopsplanering. Det går inte att engagera sej i precis allt om man inte vill förvandlas till en bridezilla. Vi har inställningen ”det kommer bli bra” gällande ganska mycket, men när det kommer till musiken lämnas ingenting åt slumpen.
När tog du dej tid att verkligen lyssna på musik senast? Och nu menar jag aktivt lyssnande, inte att radion står på medan du lagar mat eller städar eller kör bil. När satte du dej ner i lugn och ro och verkligen lyssnade på dina favoritlåtar senast? Utan att göra någonting annat? Jag slår vad om att det inte var igår.
Jag är väl medveten om att tillvaron inte längre är som när vi var 17. Då hade vi inga hushåll att sköta, inga räkningar att betala och inga heltidsjobb att gå till. Och även om man då tyckte att skolan var övermäktig hade man i ärlighetens namn rätt mycket tid över till att slå dank (älskar det uttrycket, för övrigt). Det har vi inte nu.
Men trots det… Försök ta dej tid och unna dej att verkligen lyssna. För även om tillvaron är annorlunda nu kommer låtarna få dej att känna exakt samma saker som då. Tio-femton år yngre på två sekunder, utan ett enda plastikingrepp. Vem kan motstå det?
Markus Krunegård på Cirkus, 2012.

