Att titta på människor som sprudlar av talang, som är födda att göra det dom gör och som får precis alla i rummet att hänföras, det är bland det bästa jag vet. Det händer ju att man blir avundsjuk när människor i ens närhet är duktiga på något (även om avundsjuka är en väldigt ful egenskap så är den ju ganska naturlig), men det är som att alla såna känslor raderas när man tittar på människor av en viss kaliber. Det enda som finns kvar är ren och skär beundran.
Det var så jag kände igår när vi var i Uppsala och tittade på Svansjön. Kvinnan som gjorde Odette/Odile är precis en sån människa som är född till att göra det hon gör. Hon var inte en kvinna som dansade som en svan, hon VAR en svan. Och även om alla andra kvinnor i ensemblen också var riktigt duktiga så var det som att dom bleknade i hennes närvaro, och jag tror att dom var smärtsamt medvetna om det också.
Alla kan dock inte vara bäst på att dansa, bäst på att sjunga eller bäst på bänkpress, löpning eller vad det nu kan tänkas vara. Alla kan inte ens vara bäst på något. Man kanske inte ens kan vara särskilt bra. Men ALLA kan hitta något som man älskar att göra, och se till att göra det. Människorna på bilden älskar att dansa, och det syns.
Vad älskar du att göra? Jag kommer aldrig sluta prata om hur viktigt det är att komma underfund med det.
På tal om Svansjön så har jag drömt om att få se den ända sen jag var liten och jag är så glad att jag äntligen fick göra det. En magisk upplevelse! Det var första gången jag tittade på en balett, men definitivt inte sista. Det är en annan sak jag vill understryka om och om igen; vikten av att testa nya saker!
/Caroline