För någon vecka sen skrevs det ganska mycket om p-piller i media, och det gör det ju till och från. Den här gången rapporterades det om att färre och färre väljer att använda dom.
”ÄNTLIGEN! ”, är min spontana reaktion. För är det inte konstigt att kvinnor – i en tillvaro där ekologisk mat och miljövänliga produkter är självklarheter – fortfarande stoppar i sej hormoner utan att blinka? Missförstå mej rätt, jag är inte principiellt emot p-piller. Det är ett fantastiskt sätt att slippa bli gravid och kontrollera sin mens. Många (mej själv inkluderad) blir även av med sin mensvärk. Men hur många tänker egentligen efter när man knaprar dessa piller som vore det vitaminer?
Jag gjorde inte det i alla fall. En dag slog det mej att jag varje dag i tolv års tid hade tillfört kroppen hormoner och den tanken skrämde mej. Något som dock skrämde mej nästan lika mycket var tanken på hur det skulle bli om jag slutade äta pillren.
Hur skulle jag bli egentligen? Det visade sej att jag skulle bli en mycket gladare människa. Mindre oförklarlig ledsenhet och humörsvängningar, mer skratt.
Som sagt, det här är inte någon propaganda om att alla borde sluta äta p-piller. Men jag tycker att det är skrämmande att något som är så onaturligt har blivit något som så lättvindigt skrivs ut och används. Som att det inte finns några alternativ. En annan ganska intressant reflektion när det gäller p-piller är det här med att det i åratal skrivits om att man ”håller på att utveckla” p-piller för män. Hur kommer det sej att man aldrig verkar bli klar med det där? Är det för att preventivmedel anses vara kvinnans ansvar?
Värt att fundera på.
En annan sak som är värd att fundera på är hur den här hunden kan vara så himla söt.
Jag frågar honom varje dag men får aldrig något svar.
/Caroline