Jag sitter och tittar på mina ärr och på alla sår som ännu inte läkt. Jag ska inte göra det igen, men ibland känner jag så stort sug att bara ta upp det och sätta igång. Det hjälper, för stunden. Det är ett beroende och jag har varit utan det i snart en månad… Jag hatar mig själv för att jag gör som jag gör och bara det får mig att vilja straffa mig själv ännu mer.
Jag gör det inte för någon annan. Ingen annan än mig. Det är ingen annans fel och jag vet det, jag måste bara lära mig leva med mina egna misstag!