Jag ljuger inte gärna. Men idag drog jag världens lögn och jag sitter bokstavligen med en klump i halsen. Ett ord från henne och jag spricker, allt kommer släppa… Jag vet att jag kan få det att låta som att det hör till min lögn…
Den var inte jätte stor, lögnen. Men nästan för stor för mig att bära. en sak sa jag några ord, kanske högst en mening och det tynger mig så fruktansvärt mycket… Jag berättade hur jag vaknar varje dag med ångest efter en mardröm om att både mamma och pappa dör, om hur jag skyndar mig till deras sovrum för att se om någon är hemma, eller springer ut i hallen för att se om deras skor fortfarande är kvar men i hallen står en polisman för att förklara för mig att mina föräldrar dog i sömnen, dom har kvävts av sina egna lunger för det fanns för mycket tjära i dom efter allt rökande..
Min bror fick ett astma anfall i lördags och jag trodde han skulle tuppa av, jag har sådan fruktansvärd ångest över att någon i min närhet ska dö.. Drömde för någon månad sen om hur min bästa kompis är död men hennes ande finns fortfarande kvar, vi sitter i soffan hon och jag, men jag behöver gå iväg och fixa någonting så jag ber henne sitta kvar. Jag ber henne att inte gå. När jag kommer tillbaka så hittar jag henne inte och jag inser att hon aldrig kommer komma tillbaka till mig. Hon är mitt allt nu och jag skulle inte veta hur man lever om det inte vore för henne. Skulle jag förlora henne nu skulle jag sluta fungera.
Jag vill ha hjälp med mina problem och jag vill att allt bara ska bli bra. Men jag vill inte berätta för någon om det för det gör saken bara värre när jag måste ta upp dom saker som jag gräver ner inom mig. Så jag klarar det här på egen hand!