Lyd eller vi dödar er – Hälsningar från Polismyndigheten – Regeringen spelar dum

23 augusti 2014 – Sveriges militärpolis och regering slutade inte med att mörda demonstranter 1931

Ådalen 1931, demonstranter dödades utav svensk militärpolis på order från Sveriges regering och bankerna. Reinfeldt, Wallenberg och övriga folkmordsmiljonärer har nyligen beställt 1000 bepansrade polisfordon pga att regeringen vet att deras politik kommer att skapa kaos i det svenska samhället.



Gammal taktik som används utav alla diktaturer
Olika grupper infiltreras utav makten som ser till att det uppstår konflikter, bråk och även mord.

1994 infiltrerades svenska Hells Angels i Skåne med bl.a. Peter Rätz. Hans uppgift var att beväpna gäng i Sverige och skapa grov brottslighet. Rätz styrdes utav poliser Leif Jennekvist, Ali Lindholm, Gunno Gunnmo, Sten Heckscher och Olle Liljegren. Regeringen går sedan ut i svensk presstödsmedia och talar om för folket att ”hoten” mot demokratin ska fixas. Polisen kör samma propaganda. Svensson litar blint på makten och öppnar plånboken. Samt godkänner Svensson alla handlingar och nya lagar som kör över mänskliga rättigheter.

Vem är nazist och vem bestämmer det?
Nazister kallas (av Olof Palmes presstödsmedia) den grupp i Sverige som egentligen bara är offer för original-nazisternas historia. Vilka stöttade och finansierade Adolf Hitler och kompani?

– Jo, det gjorde Olof Palmes föräldrar, Wallenberg, Bernadotte m.fl. Alltså, makten i Sverige.

Polisers skyldighet är att skydda allmänheten, inte att titta på medan kollegorna dödar människor. Orsaken till polisernas kriminella handlingar mot svenska folket heter ”Regeringen”.

När dessa organiserade brottslingar inte säkrar priserna på knark, så skickas dem till demonstrationer för att skapa kaos.

Hjärntvättade psykopater och landsförrädare, anställda för att skydda bankerna och styrda utav världens mest organiserade tjuvar, (Wallenberg & Regeringen) tjänar sina chefer väl… demonstranters blod flyter igen på Sveriges gator så som i Ådalen 1931.

Inom snar framtid kommer regeringen att ge poliser direktiv att skjuta alla som inte lyder! 
Det är ingen tillfällighet att svensk polis skjuter allt oftare. Trots att alternativ finns för att polisen skall säkra liv så väljer regeringens och bankernas beskyddare att döda. Svensson skall vara rädd för makten för att makten vet att Internet är det största hotet mot fascist-pedofil-organisationen ”Regeringen”, och det enda sättet för Sveriges nazi-regering att behålla makten är att hota, misshandla, fängsla och mörda. 
Pedofiler, kvinnomisshandlare, sadister, fluktare och andra grovt kriminella poliser skyddas och får stanna kvar vid Polismyndigheten. Regeringen består utav samma sorts kreatur.
Polischef Susanna Trehörning vill ej svara på frågan var hon befann sig när ridande poliser försökte att mörda människor i Limham
– Kan det vara så att polis Susanne Trehörning var en utav dem ridande poliserna i Limhamn?
Polis Susanna Trehörning gav order om mord på demonstranterna i Limhamn. Hennes man, Björn Trehörning, är också polis i Malmö.
Anstiftare till mord, poliser Håkan Jarborg Eriksson och Susanna Trehörning.

Tjuvarna som kallar sig för ”Regeringen” vet exakt vilka psykopater som skall anställas vid kvinnomisshandlar-organisationen ”Polismyndigheten”.

Polis Fredrik Brokopp, 1978-04-16. Odengatan 12, Höganäs. Sambo med Linda Bergqvist, 1984-07-14.

Rode Grönkvist lutar sig framåt och visar upp 12 häftklamrar som håller ihop den hjässa som delades av en polisbatong i Limhamn i lördags.


Kriminell polishorunge Ewa-Gun Westford berömmer mordförsöken på demonstranterna i Malmö
Bondlurken föddes 1953 i Borrby som Anne Eva-Gun Larsson

Fem personer skadades svårt när ridande poliser red in i en folkhop i Malmö. Polisen är missnöjd, men inte självkritisk. 

Det var i samband nazistiska Svenskarnas partis torgmöte i Limhamn, Malmö som flera personer blev svårt skadade. Polisen skulle göra gripanden och red in i en folkhop av människor som höll på att flytta sig under protesten mot Svenskarnas parti.

– Det är svårt att vara nöjd när flera personer skadas. Det här en politisk manifestation och redan efter några minuter övergår det i våld. I folksamlingen använder man påkar mot polishästarna och kastar flaskor, smällare och bengaler, säger polisens pressinformatör Ewa-Gun Westford.

Splittra

Enligt Westford kunde inte polisen ha agerat annorlunda.
– Nej. Det här är vårt sätt att arbeta, att splittra en folkmassa med fordon och hästar.
Men hon vill inte uttala sig om polisen har gått onödigt hårt fram.
– Det kan se brutalt ut. Men vi har ett arbete att utföra och när situationen övergår i våldsamt upplopp så kan det te sig på det här sättet.
– Vi får titta på händelserna i efterhand innan vi kan utvärdera polisarbetet.
Sex personer greps, misstänkta för brott mot maskeringslagen och misshandel. Fem personer fördes med ambulans till sjukhus med svåra skador som de fick när polisen avancerade med hästar och bilar. En ung man skadades efter att ha blivit påkörd av en polisbil.
– Det var en olycka som hände och det är också något vi får titta på i efterhand, säger polisens pressinformatör Ewa-Gun Westford.

”Vi är chockade”

Flera demonstranter anklagar polisen för att ha använt övervåld.
– Vi är väldigt förvånade och chockade över polisens våldsupptrappning, säger Matilda Renkvist från organisationen Skåne mot rasism.
Hon kallar polisens insats för oproportionerlig.
Sveriges medborgare måste återinföra dödsstraff för tjänstemän. Det enda sättet för att skapa en demokrati och frige svenska folket från fascisternas grepp.
Polis Ewa-Gun Westford (Larsson)
Förnamn:     Anne Ewa-Gun
Efternamn:     Westford  (Larsson/Birkestad)
Gatuadress:     Övrabyborg 3501 D
Postnummer:     273 91
Postort:     Tomelilla
Födelsedatum:     1953-07-05
Född i Borrby (Kristianstads län, Skåne) som Anne Eva-Gun Larsson.
Frånskild kvinna (14/9 1988).


Exman:
Förnamn:     Jan-Staffan Michael
Tilltalsnamn:     Staffan
Efternamn:     Obar (Birkestad)
Gatuadress:     Sandbackegatan 10 B lgh 1001
Postnummer:     212 21
Postort:     Malmö
Födelsedatum:     1951-03-29


Dotter:
1979-08-17, Westford (Birkestad), Ann Caroline Victoria.


Dotter nr 2:
Förnamn:     Hannah Charlotta
Efternamn:     Westford (Birkestad)
Gatuadress:     Övraby Mölla
Postnummer:     273 91
Postort:     Tomelilla
Födelsedatum:     1982-05-17
Sambo: Keith Leroy Cooke, född    1971.


Bondlurkens syster:
Förnamn:     Sari Maria Lena-Lis
Tilltalsnamn:     Lena-Lis
Efternamn:     Jennby (Larsson)
Gatuadress:     Mimergatan 7
Postnummer:     235 35
Postort:     Vellinge
Födelsedatum:     1958-01-09
Gift med Mats Jennby, född 1954.


Syster nr 2:
Förnamn:     Karin Birgitta
Efternamn:     Larsson
Gatuadress:     Flintlåsgatan 8
Postnummer:     271 36
Postort:     Ystad
Födelsedatum:     1959-12-23




Polis Fredrik Brokopp
Förnamn: Fredrik Andreas
Tilltalsnamn: Fredrik
Efternamn: Brokopp
Gatuadress: Odengatan 12
Postnummer: 263 37
Postort: Höganäs
Födelsedatum: 1978-04-16


Sambo:
Förnamn:     Linda Maria
Tilltalsnamn:     Linda
Efternamn:     Bergqvist
Gatuadress:     Odengatan 12
Postnummer:     263 37
Postort:     Höganäs
Födelsedatum:     1984-07-14


Modern:
Förnamn:     Elisabeth
Tilltalsnamn:     Elisabeth
Efternamn:     Sannerheim Brokopp
Gatuadress:     Kadettgatan 6 C lgh 1102
Postnummer:     254 55
Postort:     Helsingborg
Födelsedatum:     1951-03-13


Fadern:
Förnamn:     Bob Hazze
Tilltalsnamn:     Hazze
Efternamn:     Brokopp
Gatuadress:     Kadettgatan 6 C lgh 1102
Postnummer:     254 55
Postort:     Helsingborg
Födelsedatum:     1950-02-24




Polis Susanna Trehörning (Jergmar)
Förnamn:     Monica Susanna
Tilltalsnamn:     Susanna
Efternamn:     Trehörning (Jergmar)
Gatuadress:     Fersens väg 4 lgh 1101
Postnummer:     211 42
Postort:     Malmö
Födelsedatum:     1969-01-10
Gift med:
Förnamn:     Biörn
Efternamn:     Trehörning
Gatuadress:     Fersens väg 4 lgh 1101
Postnummer:     211 42
Postort:     Malmö
Födelsedatum:     1954-04-28


Modern:
1945-04-27, Jergmar, Monica Birgitta.


Fadern:
Förnamn:     Lars Alrik Olof
Tilltalsnamn:     Lars
Efternamn:     Jergmar
Gatuadress:     Källängsvägen 39
Postnummer:     181 44
Postort:     Lidingö
Födelsedatum:     1938-09-26


Systern:
Förnamn:     Cecilia Birgitta Lillanna
Tilltalsnamn:     Cecilia
Efternamn:     Nyman
Gatuadress:     Tre Gruvors Väg 2
Postnummer:     184 70
Postort:     Åkersberga
Kommun:     Österåker
Födelsedatum:     1967-05-12
Uppdatering 27 augusti 2014

Polisen med kriminella jurister vägrar att lämna ut allmänna handlingar

Malmö-polisens jurist, Anna Larsson Silvander, vägrar att lämna ut namn på poliserna som försökte att döda demonstranter i Limhamn.
Förnamn:     Anna Elisabeth
Tilltalsnamn:     Anna
Efternamn:     Larsson Silvander
Gatuadress:     Norra Vallgatan 8 lgh 1102
Postnummer:     211 25
Postort:     Malmö
Födelsedatum:     1976-03-26
Född 26/3 1976 i Saxtorp (Malmöhus län, Skåne).
Gift med:
Förnamn:     Lars Kristian
Efternamn:     Larsson
Gatuadress:     Norra Vallgatan 8 lgh 1102
Postnummer:     211 25
Postort:     Malmö
Födelsedatum:     1973-02-13
Modern:
Förnamn:     Sonja Marianne
Efternamn:     Silvander
Gatuadress:     Opalvägen 14
Postnummer:     261 73
Postort:     Häljarp
Kommun:     Landskrona
Födelsedatum:     1944-10-30
Fadern:
Förnamn:     Börje Ingemar
Efternamn:     Silvander
Gatuadress:     Opalvägen 14
Postnummer:     261 73
Postort:     Häljarp
Kommun:     Landskrona
Födelsedatum:     1943-02-12

Uppdatering 7 oktober 2014

Polis Susanna Trehörning vägrar att svara på fråga var hon befann sig när ridande poliser försökte att mörda demonstranter och publik i Limhamn

Som Ni ser på bilden nedan så rider Susanna Trehörning på hästar.

33 kommentarer

Sveriges största skandal genom tiderna – Polisledningens vapenhandel till gäng har hittills lett till 47 mord – Regeringen Riksåklagare Justitiekansler Justitieombudsmän och polisen mörkar Europas största polis-skandal

Kommer den nye justitieministern Morgan Johansson att göra som sina föregångare?

Hur många skall dödas med vapen poliser och deras civila infiltratörer säljer innan någon reagerar?

THOMAS-BODSTROM_JENNEKVIST_POLISEN_SOCIALDEMOKRATERNA

Polis Olle Liljegren greps år 2004 efter att Max Åström gripits och golat, att polisen i Stockholm langar vapen och knark till gäng. Thomas Bodström skickar Nils Öberg och Dan Eliasson att styra utredningen för att mörka polisledningens inblandning.

thomasbodstrom_beatriceask

Thomas Bodström och Beatrice Ask mörkar polisens vapenhandel till gäng – Båda mördade polis Fredrik Widén 2007

Socialdemokraterna mörkar skandalen –  Polisledningens vapenförsälning till gäng via civila infiltratörer  Peter Rätz, Max Åström, Sinisa Nikolic m.fl.

MORGAN-JOHANSSON_JUSTITIEDEPARTEMENTET_POLISEN


Corruptio-journalist avslöjade (2003) Sveriges genom tiderna största skandal – 47 dödade med vapen poliser och deras civila infiltratörer sålt

VAPENHARVA_GRIMSLOVSHARVAN_POLISEN_VAPEN_INFILTRATORER_BANDIDOS_HELLS ANGELS_JENNEKVIST_LILJEGREN_PETER RATZ
MORGANJOHANSSON_JUSTITIEMINISTER_SOCIALDEMOKRAT_VAPEN

Sveriges poliser och åklagare hänger ut invandrare som kriminella – Är själva massmördare som mörkar sina brott med hjälp utav myndigheten dem arbetar vid (svenska regeringens politik)

SEBASTIANRAMIREZ AVENDANO - RUDINSSON - AKLAGARE - LOEFFEL - VAXJO - POLISEN - VAPEN


Yrkesbrottslingen Beatrice Ask hjälper (sedan 2006) Thomas Bodström och poliser Leif Jennekvist/Carin Götblad att mörka polisens vapenhandel till gäng

JUSTITIEMINISTER_MORGAN_JOHANSSON_SOCIALDEMOKRATERNA_VAPEN_POLIS


Åklagare och poliser i Växjö och Älmhult fick uppdraget av Bodström att dölja infiltratörernas inblandning i Grimslövhärvan

justitieminister_morganjohansson_yvonne-rudinsson_christer johansson_hans emanuelsson_bengt adolfsson_vaxjo_almhult_aklagare_polisen_leif nykvist_falun_borlange_dalarna


Mörkläggning av Sveriges största skandal fortsätter oavsett röd eller blå regering

Morgan+Johansson_justitieminister
Tomas Morgan Johansson, född 14 maj 1970 i Höganäs, är en svensk socialdemokratisk politiker och Sveriges justitie- och migrationsminister sedan riksdagsvalet 2014.[1] Han är riksdagsledamot sedan 1998[2], var folkhälsominister 2002-2006 och utnämndes till Årets Trygghetsambassadör 2014.[3]
Som riksdagsledamot är Johansson invald i Skåne läns södra valkrets. Han är ordförande i Justitieutskottet sedan valet 2010 och ledamot i Europarådets svenska delegation sedan 2006. Han var vice ordförande i Justitieutskottet 2002 samt ledamot av samma utskott 1998-2002 och av Konstitutionsutskottet 2002-2006. Som folkhälsominister var han placerad vid Socialdepartementet.
Johansson blev fil kand 1993. Han var ledarskribent vid Arbetet Nyheterna 1994-1997 och politiskt sakkunnig vidStatsrådsberedningen 1997-1998. Har varit aktiv i religionsdebatten och skrivit ett flertal debattartiklar för förbundet Humanisternadär han även är styrelseledamot sedan 2007.[4]
Johansson har av författaren och S-kännaren Christer Isaksson beskrivits som tillhörande vänsterfalangen inom Socialdemokraterna.[5]
År 2014 utsågs Johansson till Årets trygghetsambassadör av tankesmedjan Säkerhet för Näringsliv och Samhälle (SNOS) och tidningen SecurityUser.com. Prisutdelningen skedde vid Skydd-mässan och i motiveringen stod bland annat att hans ”pragmatiska och resultatinriktade förhållningssätt när det gäller kriminalpolitiska frågor gör honom till en stark röst för ett tryggare Sverige”.
justitiedepartementet_MORGAN JOHANSSON_SOCIALDEMOKRAT_POLISEN_VAPEN
MÅLET MOT POLISKOMMISSARIE OLLE LILJEGREN
Vapen försvann innan polis greps
Publicerad 2005-01-20 av DN
Varför rensade polisledningen ut fyra AK47:or från kommissarie Olle Liljegrens vapenskåp innan denne greps? Frågan har blivit brännhet i rättegången mot Liljegren. ”Nu måste vi höra hans chef Leif Jennekvist igen”, säger åklagaren.
När internutredare från Västerås i fjol slog till mot Stockholms-kommissarien Olle Liljegren hittades ett gevär, en ljuddämpare och en pennpistol i hans vapenskåp på jobbet. Inget av vapnen fanns i något register.
Bara några dagar tidigare hade även fyra ryska automatkarbiner modell AK47 förvarats i skåpet. Inte heller dessa vapen, som ska ha köpts in från kriminella i en hemlig operation, hade förts in i några beslagsprotokoll.
Från flera håll bekräftas att Olle Liljegrens chefer blivit informerade om att ett tillslag var på gång – och att de inför detta städade undan de fyra AK47:orna. På torsdagen förklarade försvaret i Svea hovrätt att man tänker använda ”städningen” som ett bevis för att hemliga, odokumenterade vapenköp ska ha varit praxis inom länskriminalen. Åtalet mot Liljegren gäller bland annat att han på eget bevåg köpt, sålt och på annat sätt hanterat en stor mängd skjutvapen utanför systemet.
– Åklagaren hävdar att Liljegren själv bär ansvar för dessa hemliga vapenbeslag. I själva verket menar vi att det här har varit ett arbetssätt som varit sanktionerat från den högsta ledningen, sa advokat Per Liljekvist.
NILS-OBERG_POLISEN_BODSTROM_VAPEN_JENNEKVIST_SOCIALDEMOKRATERNA

Nils Öberg fick uppdrag utav Thomas Bodström att styra åkl. Katarina Johansson Welin och Magnus Elving så att Olle Liljegren döms som ensam gärningsman för brott högsta polischeferna begått.

Enligt Liljegren ska vapen ha undanhållits registrering för att skydda infiltratörer som deltagit i operationerna. Åklagarsidan hävdar å sin sida att det verkliga syftet varit att underlätta Liljegrens vapenhandel.
Olle Liljegren lät på torsdagen förstå att han fortsättningsvis tänker skjuta över så mycket ansvar som möjligt på länskriminalens chef Leif Jennekvist. På fråga från chefsåklagare Katarina Johansson Welin om hur någon ska kunna veta vilka vapen som finns i beslag hos Stockholmspolisen svarade han: ”det får åklagaren lyfta till Jennekvist”.
DAN ELIASSON_BODSTROM_POLISEN_VAPEN

Dan Eliasson fick uppdrag utav Thomas Bodström att styra åkl. Katarina Johansson Welin och Magnus Elving så att Olle Liljegren döms som ensam gärningsman för brott högsta polischeferna begått.

Från början hade Johansson Welin i hovrätten bara tänkt åberopa de uppgifter Jennekvist lämnat i tingsrätten. Men försvarets linje har nu fått henne att begära att Jennekvist hörs på nytt. Förhöret är planerat till den 2 februari.
– Eftersom han är högste chef är det lika bra, säger hon.
Att AK47:orna plockades bort säger sig åklagaren dock redan ha fått en ”bra förklaring till”.
– De ingår i en pågående förundersökning som inte får röjas, säger hon.
Advokat Per Liljekvist ger dock inte mycket för detta:
– Äh, det pågår ingen förundersökning, det är bara ett sätt att försöka mörka de metoder som cheferna gett okej till.
På torsdagskvällen framkom nya uppgifter i SVT:s Rapport om att det inte pågår någon förundersökning där de fyra AK47:orna ingår. Därmed skulle också skäl saknas till att plocka undan dem.
EDDIE-YAACOUB-MOUSSA_SODERTALJE_POLISEN_VAPEN_CORRUPTIO

Sveriges högsta polischefer började att langa vapen till gäng 1994. Kriget mellan Hells Angels och Bandidos provocerades fram utav polisen via polisens infiltratörer. Advokat Thomas Bodström med polischef Leif Jennekvist är huvudmän kring mörkläggningen av denna skandal som Corruptio-journalist avslöjade år 2003.

Tillbakavisandet kommer från kammaråklagare Ronnie Jacobsson vid internationella åklagarkammaren i Stockholm. Jacobsson är den som har påståtts leda en förundersökning där AK47:orna ingår och även sagts ha godkänt att polisen köpte in dessa från kriminella i början av förra året.
– Jag har pratat med polisen om de här vapnen, men det var långt senare och i allmänna ordalag. Några beslut har jag aldrig fattat och jag vet heller inte som hänt med vapnen sen, bekräftar åklagaren för DN.
Uppgiften om att Jacobsson skulle ha inlett förundersökning lämnades av länskriminalens chef Leif Jennekvist under höstens rättegång i tingsrätten. Enligt vad DN erfar var det Jennekvists påståenden som fick åklagarna i Olle Liljegren-målet att acceptera att vapnen tagits bort alldeles före husrannsakan i Liljegrens vapenskåp.
DN lyckades på torsdagskvällen inte nå Leif Jennekvist för en kommentar.
MORGAN JOHANSSON-SOCIALDEMOKRAT-JUSTITIEDEPARTEMENTET-POLISEN

 

Socialdemokraten Thomas Bodström – Huvudman kring mörkläggningen av polisens vapenhandel till gäng

År 2001 påbörjade Thomas Bodström operation ”mörkläggning”. Polisen i Växjö fann (tips från Hanna Udd) fler än 200 vapen på en bondgård i Grimslöv. Vittnet Hanna Udd lämnade korrekta uppgifter om att poliser i Stockholm köpte vapnen från Grimslövligan. Åklagare Yvonne Rudinsson fick fallet och hade sedan tidigare (1997) ett liknande ärende där samma personer figurerade.
Justitieminister Bodström såg till att ingen polis och polisens infiltratörer fick blandas in i utredningen. Poliser Hans Emanuelsson, Bengt Adolfsson m.fl., samt åklagare Rudinsson och Christer Johansson lydde dom illegala direktiven från den Socialdemokratiska regeringen där Göran Persson var högst ansvarig.
Hittills (18 okt. 2014) har fler än 47 personer dödats med vapen som Socialdemokratiska partiet, Göran Persson, Thomas Bodström, Sten Heckscher, åklagare och poliser i Växjö/Älmhult, samt några dussin andra tjänstemän vid olika myndigheter inom rättsväsendet, hjälpt till att säljas vidare genom att begå grova brott för att kriminella poliser och deras civila infiltratörer inte skall åtalas, då det som Corruptio-journalist sagt sedan 2003 skulle visa sig vara ETTHUNDRA PROCENT SANNING!!!
JUSTITIEMINISTER_MORGAN_JOHANSSON-JUSTITIEDEPARTEMENTET-SOCIALDEMOKRAT-POLISEN_THOMAS BODSTROM
Thomas Bodström är spindeln i nätet. Leif Jennekvist är grundaren av polisens vapenförsäljning till gäng och organiserad polisiär brottsprovokation mot invandrare sedan 1993.

Sveriges presstödsmedia hjälper justitiedepartementet och polisen att mörka vapenskandalen

MEDIA_NYHETER_AFTONBLADET_EXPRESSEN_DN_SVT_TV4_TV3_STRIX_BONNIER_SVD_DAGENSNYHETER_tv
Endast tidningen Världen Idag vågade skriva om polisledningens vapenhandel till gäng. Tidningens direktör blev hotad över telefon utav poliser vid Rikspolisstyrelsen dagarna innan publicering den 4 december 2005.

Döms oskyldiga för att dölja polisens brister?

Publicerad: 2008-01-23 av Världen idag
Mord – Justitiemord
Personer som felaktigt dömts till mycket långa fängelsestraff.
Olaglig brottsprovokation.
Förödande brister i hantering av vapen och narkotika hos polisen. Informatörer/infiltratörer som i vardagsspråk kallas tjallare eller golare och används av polisen går sina egna ärenden, begår brott och tjänar stora summor pengar men undgår åtal. 
Informatörer kallas de som ger tips, personer som antingen kommer till polisen med uppgifter om brott och som själva inte är kriminella, eller brottslingar som infiltrerar, alltså som av polisen fått som uppgift att under falska förespeglingar umgås med kriminella för att sedan leverera information till polisen. Carin Götblad skrev i en debattartikel i DN den 7 juni i år, om hur nöjd hon är med verksamheten, vilken nytta den fått för allmänheten.

– Skitsnack säger en polischef till oss. Ett spel för gallerierna. Hon, som själv varit med och fuskat med brott- och bevisprovokation vet mycket väl att ändamålen inte helgar medlen.

Under tiden för Världen idags granskning har vi mött flera polischefer som säger en sak ”on the record” och en annan ”off the record”. Många har öppet sagt kontroversiella saker, riktat hård kritik mot andra chefer, medan andra har valt att göra detta i hemlighet.

Alla samtal som Världen idag fört är bandade.

Av naturliga skäl gör polisen allt för att hålla informatörsverksamheten hemlig, annars skulle den ju inte vara underrättelseverksamhet. Men vi har hittat andra anledningar. Informatörer mördas. Oskyldiga döms till långa fängelsestraff. Polisen blir blåst, lurade, gång efter annan och går informatörens ärenden. Informatörerna är flera hundra till antalet. De träffar sin kontakt hos polisen på hemliga platser. De flesta är själva kriminella. Flertalet värvningar sker nämligen under polisförhör. Polisen ser mellan fingrarna på informatörers egen brottslighet mot information om ”en större fulare fisk”. En brottsling kan misstänkas för grövre kriminalitet, men polisen lyckas inte bevisa det utan värvar någon att gillra en fälla.

Bakom sekretess, hundratals lådor med information döljer sig kopplingar till bland annat:

– Malexandermorden.

– Kidnappningen av vd:n för Siba, Fabian Bengtsson.

– Polisens dödsskjutning av värdetransportrånaren Fredrik Göransson.

– Mordförsöket på den av media utpekade gangsterkungen Milan Sevo.

– Mord på tre av kriminella avslöjade informatörer.

I de flesta av dessa brott har vapen som en gång varit beslagtagna av polisen kommit ut på gatan igen. Vapen som skulle ha skrotats användes i tunga brott såsom rån och mord. I våras blev kriminalkommissarien Olle Liljegrens och andra polischefers informatörsverksamhet känd då en polischef i Eskilstuna fick nog av alla konstigheter och larmade länskriminalen.
Förundersökningar startades och det visade sig att informatörerna i de flesta fall själva är grovt kriminellt belastade, och att polischefer betett sig underligt. Olle Liljegren dömdes i tingsrätten för både vapenbrott och narkotikabrott men friades i hovrätten. Något som fortfarande upprör många chefer hos polisen, och andra företrädare för rättsväsendet.
Vapnen är den röda tråden. Informatörer har tilldelats vapen för att göra affärer och locka till sig kriminella. Vissa har tjänat stora summor pengar på dessa vapen vilka har sålts vidare till Hells Angels och andra kriminella ligor utanför polisens kontroll. Den 14 februari 2005 ringde R.Z. advokaten Per Liljekvist. Klockan var 08.30, en halvtimme innan näst sista hovrättsförhandlingen i fallet mot hans klient, kriminalkommissarie Olle Liljegren.
Liljekvist var mycket stressad och tänkte till en början inte svara, men han lyfte luren. Dagen efter kunde man i dagstidningar läsa att det var kaos i rätten och åklagarna var arga som bin. Idag minns inte Liljekvist hur många gånger han pratade med R.Z., men säger att R.Z. hade berättat att internutredarna träffat honom under pågående rättegångsprocess – något som är ovanligt och strider mot praxis. Medan rättegången i hovrätten pågick för fullt åkte internutredarna, de som jobbar med att sätta dit Liljegren, ned till Skåne för att träffa R.Z.
– Jag hade skickat ett brev till domare Robert Schött och berättat vad jag kände till om Liljegren och vad jag hade för fakta som visade att Liljegrens chefer var bovarna i härvan, säger R.Z.
Tre dagar efter att R.Z. skickade brevet fick han besök av polischef Mikael Backman och dennes kollega från Eskilstuna. Backman ville veta vad R.Z. hade för information att sätta dit Liljegren med. R.Z. ville gå högre upp. Han ansåg att den information han hade räckte för att sätta dit Jennekvist också, på länskriminalens underrättelserot, numera polisöverintendent på länskriminalen. Backman sade åt R.Z. att de hade fått order från politiskt håll att inte röra de högre cheferna, utan fick bara inrikta sig på Liljegren.
På vilken politisk nivå ett sånt beslut tagits fick inte R.Z. veta. R.Z. fästmö satt hemma med mobiltelefon och inspelningsapparatur. Innan han och polischeferna satte sig ned, i det hotellrum polisen bokat, slog han hennes nummer och hade sedan mobilen på under hela konversationen med poliserna.


Kriminalkommissarie Mikael Backman
 vill inte berätta om han träffat R.Z. eller inte:

– Du, jag tänker inte svara på några frågor angående något sådant. Jag varken bekräftar eller dementerar det, eller något annat som inte är offentligt i något förundersökningsprotokoll. Om det förevarit några kontakter som kan antydas vara kopplade till förundersökningen så finns de i protokollen, annars har det inte förekommit några förhör. Sedan kan jag varken bekräfta eller dementera om det varit andra typer av kontakter. Om vi har andra kontakter som har att göra med underrättelseverksamhet är det ingenting vi presenterar offentligt.

En annan polischef på Eskilstuna polisen – den som avslöjade Olle Liljegren och hans informatörer – Gunnar Appelgren, svarar så här på en fråga om han känner till R.Z. :

– Jag vill inte kommentera vad namnet R.Z. säger mig, men jag känner till att Backman träffat honom och vet en hel del om det mötet. Jag vet varför de träffades men jag tror inte att det mötet ledde till någonting speciellt dock.

R.Z. själv om mötet:

– Backman ville få mig att tro att de skulle hjälpa mig att få ut gömt material som jag behövde för resning till HD. Han sade att de skulle snacka med kollegorna i Växjö och få ut materialet. Backman frågade mig ifall jag kunde hjälpa de med information som visade att Milan Sevo hade affärer med Liljegren. Något vi kan kasta i ansiktet på Liljegren innan hovrätten avslutas, sade Backman. Jag hade med mig Liljegrens förundersökning, jag sade till dem att jag läst den och att det inte finns en tvekan om att Liljegrens chefer är bovarna. Då säger Backman att de fått direktiv av åklagare Katarina Johansson Welin att inte röra cheferna, samt att åklagaren fått direktiv från politiskt håll att cheferna inte får röras. Jag sade att då är ju utredningen olaglig. Ni måste enligt lag göra en oberoende utredning. Backman blev tyst.

Katarina Johansson Welin om mötet:

– Jag har inte fått något skriftligt förhör från polisen och när det gäller de här bitarna finns det inget jag kan kommentera.

Umeåpolisens internutredare ringer R.Z. så sent som i oktober 2005. De vill ännu en gång ha hjälp med att sätta dit Liljegren. Enligt R.Z. lockade de med att hans överklagan till HD fanns framme och att de skulle titta på den så småningom, men nu vill de ha information om Liljegren. R.Z. vill inte hjälpa dem, då han har tappat förtroendet för det svenska rättsväsendet.
Umeåutredarna bekräftar att de varit i kontakt med R.Z. fösvarare men vill inte berätta varför, då det gäller under förundersökningssekretess. De säger samtidigt att den nya internutredningen på Olle Liljegren omfattar även andra polischefer.
Vem är då denne R.Z. och vad menade han med gömt material som han behövde?

Efter att ha mejlat kriminolog Jerzy Sarnecki får R.Z. rådet att kontakta Nuri Kino. I mejlet här intill beskriver R.Z. hur han dömdes, till tre och ett halvt års fängelse för grovt vapenbrott. Han ansåg sig vara oskyldig och att han fick sitta inne för någon eller några andras räkning. Att reportrar får brev av detta slag är inte ovanligt, tvärtom. Att polischefer under pågående rättegångar de facto träffar källor för att sätta dit sina egna poliskollegor tillhör däremot inte vardagen. Det och mycket annat gjorde att vi bestämde oss för att granska förhållandena kring justitiemordet på R.Z. Han själv har ägnat fyra år åt att bevisa att han är oskyldigt dömd.Han har skrivit till Justitieombudsmannen, justitiekanslern, riksåklagaren, Högsta domstolen och bland andra statsministern (se faksimil) – men ingen har varit lyhörd. Förspel Erika 27 år, blir misshandlad och våldtagen av sin pojkvän. Hon anmäler det till polisen. Utredningen läggs ned eftersom ”bevis saknas”. Då bestämmer hon sig för att avslöja pojkvännens illegala vapenhandel. Under sin fasad som bonde och hemvärnsman har han, Tomas, dolt sina vapenaffärer med polisens informatörer/infiltratörer och kända kriminella ligor så som Hells Angels.

Några veckor efter anmälan om våldtäkt och misshandel, den 30 september 2001, anmäler hon pojkvännen igen – denna gång för illegal vapenhandel. Hon springer ifrån hans lantgård med orden ”Nu får det vara nog, nu ringer jag polisen och berättar om dina jävla vapenaffärer”. Erika ringer från en telefonkiosk i närheten. Hon får polisen att övertyga åklagare Yvonne Rudisson att begära en husrannsakan hos både Tomas och hos hans vän Roger, en legosoldat som krigat i Kosovo. De första polismännen som skickas ut plockar upp Erika från telefonkiosken. Tomas och Roger tas på bar gärning på lantgården Grimslöv, samtidigt som de håller på att lasta 250 vapen.
Snabbt får Erika skyddad identitet. Enligt en nära vän hade polisen sagt till Erika att de gör så för att skydda henne. I dag tror vännen att det beror på att Erika var mer farlig för polischefer och deras informatörer än faran från Tomas och hans kumpaner. I förhör berättar Erika att Tomas sysslat med illegal vapenhandel i över tjugo år. Hon berättar också om mordhot:

”Han sade att är det någon som tjallar… så dödar de den som tjallat.”

I ett annat förhör pratar hon om personer som polisen givit åtalsfrihet, personer som åtminstone senare avslöjats som polisens informatör:

”Anders är tydligen en person som Säpo och polisen överhuvudtaget har nytta av, som är fruktansvärt förbannad på en liten åklagare i Växjö som har ställt till problem för honom, för att genom Anders så får han vapen och vad han vill ha – hembränt. Så Anders går alltid fri för att han köper sig fri.”

Erika berättar om en resa hon och pojkvännen Roger gjorde till Borlänge för att där träffa två polisinformatörer som köpte vapen av dem:

”Och så gick de och tittade lite, och kunden tittade på vapnen då. Det var tre stycken kulsprutepistoler med ljuddämpare. Och detta var tydligen att ”Tomas” var kurir åt en annan person som sålde de här vapnen till dem.”

Den andra personen visade sig sedan vara Rolf, en av polisen känd vapenhandlare. Det de flesta poliser inte kände till var att Rolf hade gjort det till sin grej att köpa vapen av polisens skrotningsfirmor. Vapen som en gång varit beslagtagna av polisen såldes till Rolf som i sin tur sålde dessa vidare till kriminella, både till enstaka personer och ligor som Hells Angels.Bland andra ska Tomas och Roger ha sålt vapen till en polisinformatör i Borlänge, som numera arbetar som musiklärare. Det är den person som Erika pekar ut som informatören som alltid kommer att gå fri från misstankar. Världen idag har försökt komma i kontakt med musikläraren, men han vägrar prata med journalister.

Musikläraren har aldrig dömts, och i vissa fall inte ens hörts, men förekommer i många förundersökningar. Han är en av länkarna mellan Grimslövhärvan, kriminalkommissarie Olle Liljegren, ett mord på en informatör och tre (potentiella) justitiemord. Erika berättar om ytterligare två män från Dalarna, deras namn och andra detaljer som borde vara intressanta för polisen. Även dessa förekommer i flera förundersökningar, en av dem döms sedan till just vapenbrott. Men ingen av dem hörs i utredningen av Grimslövhärvan. Härvans huvudman Rolf 1991 träffar Rolf Erikas pojkvän Tomas, och säljer den första illegala pistolen till honom. De olagliga vapenaffärerna dem emellan fortsätter fram till dess att de åker fast är 2001, enligt förhör med Tomas.
Rolf var på sjuttiotalet dömd för medhjälp till bankrån. Av okänd anledning drogs hans vapenlicens in 1993. Han fick tillbaka den 1995. Fyra år därefter lämnar han självmant in både sitt vapenhandlar-tillstånd och sin vapenbok. Boken används till att deklarera inköp av vapen, försäljning med mera.

Genom överlämnandet slipper han all kontroll. Har man inget vapenhandlartillstånd slipper man ha polisen över axeln. Under många år har han och andra vapenhandlare låtsats skrota vapen åt polisen och i stället sålt dessa vidare, men i mindre mängder. Nu kom han åt större partier vapen. I samband med att han lämnar in vapenboken övertalar handlarna som båda också skrotar vapen åt polisen, att ingå ett samarbete med honom. Handlarna, som båda hade avtal med polismyndigheten, fanns i Stockholm och Karlstad. De vapen Rolf kommer över på detta sätt säljer han och Tomas vidare till kriminella ligor, men också till polisinformatörer. Informatörerna säljer antingen vapnen vidare eller så lockar de, i samarbete med polis, personer i kända kriminella ligor till affärer. Meningen är att ligorna via vapnen ska bli lurade till att tro att informatörerna är äkta, att de också är kriminella. Men informatörerna kör också sitt eget race och säljer vapen som inte polisen känner till.

En av handlarna som Rolf köpte vapen av jobbade på företaget Bastman AB som hade avtal med både polismyndigheter och armén för att skrota vapen. Handlaren anställs via arbetsförmedlingen. Han hade suttit av ett fängelsestraff och företaget hade därför rätt till rehabiliteringsersättning. De slapp alltså betala stora delar av hans lön, det gjorde arbetsförmedlingen. Ingen kontrollerade om han verkligen skrotade vapnen och därför kunde den rehabiliteringsanställde med lätthet sälja vapen till Rolf.

Rolf fick också leveranser av en vapenhandlare i Gävle, här kallad Bertil och legosoldaten Roger (som greps på Grimslöv).

Fem personer var alltså inblandade, och dömdes till långa fängelsestraff, i fallet som kom att kallas Vapenaffärerna på lantgården Grimslöv. Justitiemord? I all hemlighet dömdes en sjätte man i samma härva. Och detta ett halvår innan de andra dömdes. Mannen är till yrket svarvare och krögare och han döms inte i samma rättegång. Åklagaren Christer Johansson i Växjö valde att skilja rättegångarna åt. På frågan om varför svarar åklagaren:

– Det var två ärenden i åklagarvärlden. Det kan hända, det kommer jag inte ihåg? Men eftersom du frågade varför: den andra utredningen var inte färdig beträffande de andra vapenhandlarna ”Rolf” och ”Tomas”, medan R.Z. var häktad och man hade åtalstid att hålla där. Därför åtalade jag honom först, då blev han också dömd först och därför kom rättegångarna liksom att inte ske riktigt i tidsharmoni om jag säger så, men det var bara av praktiska skäl.

Den dömde själv, R.Z., 38 år, säger att han är övertygad om att det berodde på att åklagaren fått direktiv om att polisens informatör- och infiltratörverksamhet inte skulle avslöjas. Om det hållits en rättegång i stället för två så skulle mycket av den information som undanhölls hans försvarare, advokat Sven Fagrenius, bevisa R.Z. oskuld. Informationen skulle också avslöja hemlig kriminalunderrättelseverksamhet. Mycket av den är olaglig. I stället bryter åklagaren, genom att undanhålla förhör med mera, mot lagen och får R.Z. dömd för grovt vapenbrott till tre och ett halvt års fängelse.
Fagrenius säger att han inte reagerade som att domen som föll mot hans klient var ”alldeles åt …”. När Världen idag berättar om förhör som undanhållits honom inför och under rättegångarna säger han att det i så fall är en skandal.

2002 greps R.Z. av Växjö polismyndighet för att ha köpt vapen av Rolf och hans flickvän.

Rolf och hans kumpaner var häktade i två månader och släpptes fyra månader innan R.Z. greps.

Kriminalinspektör Hans Emanuelsson i Älmhult var en av två som utredde både härvan kring Rolf och de andra fem, samt R.Z. ärende.

Emanuelsson säger att de hörde Erika tre gånger. Och att de då inte såg några kopplingar till fallet R.Z., att det var anledningen till att man inte ansåg att förhören med henne kunde vara intressanta i hans rättegångar. När Världen idag redogör för uppgifter i hennes förhör som talar till R.Z. fördel säger Emanuelsson att de omöjligt kunde ha förstått det då. Erika pratade nämligen aldrig om R.Z., utan om andra som Tomas sålde vapen till. R.Z. fick ta del av Erikas förhör först i fängelset och hävdar att det bevisar hans oskuld och att de också är bevis på att Tomas och Rolf sålde exakt de vapnen R.Z. dömts för till namngivna informatörer. R.Z. kommenterar Emanuelssons påstående om ”ingen koppling” som rena lögner då Erika namngett informatörer och andra långt innan R.Z. kom med i bilden. Emanuelsson kan ju inte ha tänkt på mig som han påstår, då jag ej var med eller ens namngiven, han ljuger säger R.Z. och tillägger att åklagare Johansson tillsammans med Emanuelsson och Adolfsson har i samförstånd dolt friande bevisning för R.Z. advokat.

Emanuelsson minns att Erika pratade om bland annat en gång då hon och Tomas träffade en så kallad informatör, och att hon nämnde fler sådana, men att man inte gick vidare på de uppgifterna eftersom det inte hade någon koppling till R.Z. En annan anledning till att man inte gick vidare på Borlängespåret var att Tomas vägrade svara på frågor om hans kontakter med Borlänge. Något som Erika sade var förknippat med livsfara eftersom de personer som köpt vapnen i Borlänge var skyddade av polisen. Emanuelsson säger om detta att en annan anledning till att man inte gick vidare på Borlängespåret var att Tomas inte ville ge några uppgifter om Borlänge.

Kriminalinspektören säger vidare att utredningen kom till dem för att det inte fanns tillräckliga utredningsresurser, egentligen skulle ärendet handlagts av kriminalavdelningen i Växjö.

Myndigheten som har koll på informatörsverksamhet KUT, kriminal-underrättelsetjänst, var enligt Emanuelsson inte heller uppbyggd i Kronobergs län under den aktuella tiden.

– Jag uppfattade hela tiden som att det rörde sig om Bastmans, att det kom vapen som hade varit hos polisen. Jag koncentrerade mig på de bitarna och polisens informatörer tittade jag aldrig på och vet ingenting om.

Erika har, precis som Emanuelsson säger, aldrig nämnt R.Z. Men om man läser förhören med henne och de andra inblandade samt det som rättegångarna kommit fram till, hittar man många konstigheter som borde ha tagits i beaktande.

Till exempel pratas det mycket om sju k-pistar, automatgevär. Några av dessa dömdes R.Z. för att ha köpt.

Erika sade att tre av Rolfs k-pistar sålts till Borlänge. Det är polisinformatörerna som ska ha köpt dessa.

Rolf dömdes för att ha köpt sju k-pistar av en annan vapenhandlare. Rolf erkände att han köpt fem.

I R.Z. rättegång säger Rolf att han har haft fyra k-pistar och att R.Z. köpt alla fyra.

R.Z. försvarare frågade Rolf hur det då kommer sig att tre av hans k-pistar kunde hittas hos Tomas. Något som bekräftas av en annan inblandad.

Rolf svarar: ”det har jag inte tänkt på”.

R.Z. döms ändå för de fyra k-pistarna.

En känd polisinformatör köpte en av k-pistarna. Informatören blev känd med hela Sverige när han kontaktades av polisen för att få fast Siba-direktören Fabian Bengtssons kidnappare. Polisen delgav informatören all tillgänglig information mot att han lovade att gillra en fälla åt kidnapparna. Informationen använde han sedan för att pressa Bengtssons föräldrar på en stor lösensumma. Han avslöjades och greps i Wien.

Rolfs tingsrätt var mer noga än R.Z. Tingsrätten sade till exempel att Rolf ljög om att han började sina olagliga vapenaffärer så sent som 1999. Åklagare Johansson visste alltså detta och mycket annat. Han valde dock att inte redovisa det i rättegångarna mot R.Z. Bevis som skulle kunna få R.Z. friad från till exempel k-pistarna.

Det handlade om sammanlagt sju k-pistar som Rolf har haft.

Tre hittas hos Tomas, tre säljs till Borlänge och en hittas hos polisinformatören.

Men hovrätten får R.Z. dömd för fyra, som dessutom är spårlöst försvunna.

R.Z. har också dömts för övergrepp i rättssak. Rolf och hans flickvän påstår att han har hotat dem.

Kriminalinspektör Emanuelsson:

– Ja, vi följde det så långt det gick med det, men det är lite svårt att komma ihåg det var ju ett tag sedan. Och jag kommer i håg att det först fanns en fiktiv person eller nåt som skulle finnas i Norge. Det började med att Rolf och de andra pekade ut någon annan men sedan ändrade de det till R.Z., R.Z. hotade dem båda, han blev åtalad för det.

R.Z. ska ha hotat dem via bland annat sms. Låt oss titta på dessa:

Rolf visade polisen sparade hot på sin mobil och sade att R.Z. skickat dessa sms. Rolf frågades i tidigare förhör vilket mobilnummer R.Z. hade. Han svarade att han inte kom ihåg men var säker på att numret slutade på 99. Det nummer sms:en sändes från slutade på 07.

Hans Emanuelsson, kriminalinspektör:

– Visst kan man fuska med mobiltelefoner. Om vi får in en anmälan och tittar på det och vet vi inte mer så förlitar vi oss på uppgiftslämnarna. Rolf och hans fästmös uppgifter är de enda vi gått på när det gäller hoten.

Till skillnad mot polisen i Älmhult så visade en polisman, Leif Nykvist, i Borlänge intresse för kopplingar till polisinformatörerna, men han fick kalla handen.

– Det stämmer att jag såg kopplingar till personer som var dömda för vapenbrott i Borlänge och att jag ringde mina kollegor i Växjö, men det fanns inga kopplingar ansåg de. Senare har det visat sig att de hade fel. När jag sedan blev uppringd av R.Z. och han berättade vad han hittat i alla förundersökningar så sade jag åt honom att kontakta media. Vad annars skulle jag säga? Andra bevis mot R.Z. Hos Tomas hittades ett cigarettpaket med ett bilregistreringsnummer och ordet ”jugge” skrivet på.

Tomas berättade i tingsrätten att han körde till Rolf en kväll, men att denne inte var hemma. Tomas såg en mörkhårig man sitta i en svart BMW. Tomas skrev ner registreringsnumret då Rolf sedan länge känt sig hotad.

Tomas sade att han senare samma kväll ringt Rolf. Rolf hade sagt att det var lugnt, att han kände personen i BMW:n. Men åklagaren fick detta att bevisa en koppling mellan R.Z. och Tomas.

R.Z. greps sex månade efter de övriga.

När han greps hittades vapendelar i bilen. Ett 10 cm rostigt rör i bagage-utrymmet och två krokar med liten fjäder i en påse i dörrfacket.

Tittar man på delarna ser man inte vad de tillhör eller ens att det skulle vara vapendelar.

– Det tog tid innan jag kom på att ”Rolf” en kväll, när jag var på väg hem, bad mig slänga några delar på väg därifrån. Det kan vara dessa som jag glömt slänga. Eller så kom dom dit på annat sätt, jag är inte hundra procent säker. Rolf har aldrig bett mig slänga något som varit olagligt att inneha, säger R.Z. om detta när vi träffar honom i hans hemstad för att konfrontera honom med bevismaterialen.

Av detta att döma hade han en relation till Rolf, och kände till de illegala vapenaffärerna.

Varför anmälde han inte det till polisen?

De träffades utanför Micro, bilreservdelsaffär i Älmhult. Båda säger att de träffades i samband med en bilreparation. R.Z. stod utanför med sin bil och provade en nytt filter. Rolf frågade om han ville serva sin bil i Rolfs bilverkstad. De utvecklade en vänskap. Och R.Z. brukade vara hemma hos Rolf eftersom dennes verkstad är i anslutning till hemmet.


Första gången Rolf
 berättade för R.Z. om sin vapenhandlarverksamhet höll han upp en tidning, Kvällsposten, från 1995. Artikelns huvudrubrik var ”Smålands största vapenhandlare”. Han berättade om sina intressen, Vapensamling, gamla mopeder, amerikanska bilar och Harley Davidsson motorcyklar.

Sommaren 2000 visade Rolf R.Z. ett vykort som han hade på kylskåpsdörren. Vykortet var skickat från Sydafrika och sändaren var en känd ledare i ett mc-gäng.

– Vi träffas alltid på vapenmässor sade ”Rolf”, han lade till, ”han gillar vapen med nazi-symboler på”. Jag reflekterade inte märkbart just då på något olagligt, jag är ju ingen snokande polis, säger R.Z.

Försommaren samma år sitter R.Z. hos Rolf och fikar. Rolfs dotter Anna kom in och hämtade sin pappa. R.Z. tittade ut och ser att Rolf lade två paket i Annas svarta Ford Escort. Efter två timmar var hon tillbaka och sträckte fram en stor bunt med tusen- och femhundralappar.

– ”Rolf” sade: Har du räknat? Är det 92? Anna svarade ”ja” och Rolf sade, då har man tjänat en bra slant idag med. Jag fick senare höra att hon mött en så kallad Halmstadsman halvvägs. Anna åkte till USA dagarna efter för att jobba som au pair-flicka.

Anna hörs aldrig av polisen.

En annan gång kom Rolfs son Peter förbi på sin motorcykel. Även denna gång diskuteras affärer i Halmstad. Rolf frågade om R.Z. ville köra honom till Halmstad eftersom Peter var upptagen med något annat. Rolfs körkort var indraget. Rolf ville att de skulle åka och hämta en bil därför ringde han ytterligare en vän, Micke. Alla tre åkte i Mickes vita Mitsubishi.

I Halmstad träffade de en man med nordiskt ursprung som överlämnade en Mercedes 400 S-klassen, ljusröd 91-års modell. De åkte tillbaka i de två bilarna, Micke i sin Mitsubishi. R.Z. och Rolf i Mercedesen.

Hemma hos Rolf berättade han för R.Z. att han gjort världens klipp. Att han bytt bilen mot några vapen.

– Jag kopplade då och fattade vad dottern gjort då hon kom med 92 tusen. Jag frågade hur kan man byta bil med vapen och han skrattade och sade, vad tror du jag gör med hövdingen i Malmö, tjänar pengar såklart. Jag påpekade faran med detta och han skrattade ännu mer för att lägga till, ”ingen fara, snuten tittar bara på, ingen fara.”

Varken Micke, Peter eller ”hövdingen” som är Hells Angels före detta president hörs om detta.

Frågan kvarstår: varför anmälde inte R.Z. de kriminella vapenaffärerna till polisen?

– För det första, jag är inte sämre än det som mellan poliskollegor kallas kollegial kamratskap. Alltså ingen golbög. Skall jag, som till exempel de två målarbröderna mc-gänget tog hand om och sprängde den enes bil i luften och fick den andra på flykt utomlands. Fly hela livet, jag säger igen, gola Du, inte jag inte. Jag såg förresten att målarbrodern som flydde utomlands var arg på polisen för att dom lovade hjälp men höll tunt. Polisen är ju inblandade! ”Rolf” var ju införstådd, han var säker på detta, ”hövdingens svärfar är ju polis” nämnde Rolf med leende på läpparna.

En annan anledning till att rätten ansåg att R.Z. är skyldig till att ha köpt vapen av Rolf var att vapenhandlare Bertil som Rolf hade gjort illegala vapenaffärer med pekat ut R.Z. .

Den 22 oktober 2001 håller Gävlepolisens Thorbjörn Larsson ett förhör med Bertil. Larsson skrev i förhörsprotokollet att Bertil sade att vapenköparen heter R.Z.

Strax innan hovrättsförhandling mot R.Z. får hans advokat tag på ett förhör med Bertil där han berättar om en norrman som heter Odd Fossinger. När R.Z. advokat pressade Bertil i hovrätten om denna Fossinger sade Bertil ”det var polisen som sade R.Z. namn och att det skulle vara han, polisen kan väl inte ljuga”.

Vi ringer upp Thorbjörn Larsson.

Säger namnet Bertil dig något?

– Ja, men vad är ni ute efter?

Du ska ha sagt namnet R.Z., inte Bertil. Han sade Odd Fossinger?

– Ni får begära ut uppgifter den officiella vägen. Jag vet ju att det har förekommit anmälningar mot saker och ting som du frågar om, jag hänvisar till de.

Jag känner inte till att jag ska sagt något om någon R.Z. Hur fick Bertil namnet?

– Det står i förundersökningsmaterialet.

Nej, det gör det inte. Du hävdar alltså att det inte var du som yppade namnet R.Z.?

– Kommer inte ihåg turerna med det. Svårt att minnas. Det är fyra år sedan. Om ni anser att något är fel får ni vända er till åklagarkammare, chefer eller vilket det än är. Vapnen som R.Z. dömdes för går att läsa i Rolfs och Bertils förhör, i domarna och höras på kassettband från R.Z. hovrättsförhandling, samt Rolfs både tings- och hovrättsförhandling.

”R.Z. gavs misstanke om 167 köpta vapen från Rolf och 27 från Bertil. Inför R.Z. häktningsförhandling sänkte åklagaren antalet köpta vapen av Ahlberg till 147 och 24 av Beritl. Inför R.Z. tingsrätt sänkte åklagaren ytterligare antalet från Rolf till 120. Inför hovrättsförhandlingen drogs antalet från Rolf ner till 96. I Rolfs tingsrätt sade han att han sålt 50 vapen till R.Z. I Rolfs hovrätt hävdade han först att han inte mindes, efter påtryckning från åklagaren sade Rolf att antalet sålda vapen till R.Z. kanske var 30.

Åklagaren, Christer Johansson, avslöjade inte under Rolfs tingsrätt att R.Z. dömts för 100 vapen. Åklagaren godkände att Rolf sänkte antalet till 50. Annars skulle Rolfs tingsrätt skrivit att ändring skett, vilket skulle betyda att R.Z. skulle kunna få sin dom ogiltigförklarad. R.Z. har således dömts i hovrätten för att ha köpt 100 vapen av Rolf. Samtidigt finns yttrande från Rolfs tingsrätt som fann det styrkt att R.Z. köpt 50 vapen av Rolf. Alltså har olika beslut från två domstolar gått obemärkt förbi åklagare och rätten.

Inget, inte ett enda av dessa vapen har heller påträffats.

Världen idag har sökt alla inblandade, de som dömdes och de som företräde rättsväsendet. Den ende av de dömda, förutom R.Z., som vi fått tag på och pratat med är Tomas som säger att han inte vill prata om varken R.Z., polisinformatörerna Erika pratade om i förhören eller något annat. Men han säger däremot att han vet att det fanns flera förhör med Erika som undanhölls domstolarna.

R.Z. övertalade åklagarämbetet att starta en förundersökning mot chefsåklagare Christer Johansson. Förundersökningen lades ned. Förhöret med Johansson går att läsa på vår webbsida, så också vår egen med åklagare Johansson, där han bland annat säger: ”Jag har ju ingen anledning att inte, som jag har förklarat också vid flera tillfällen, att inte låta allt komma fram , jag har inget intresse av det, självklart inte det är min skyldighet att gör det och i den mån jag inte gjort det så kan man ju säga att det är fel av mej.”

Var det av okunskap? Var det av lättja? Bristande resurser? Eller för att mörka polisinformatörers inblandning? Vi kan inte svara på varför utredarna i fallet R.Z. misslyckades? Men hade Grimslövhärvan utretts ordentligt hade man kunna förhindra många andra brott samt hitta förödande brister i hantering av polisens informatörer, vapen på drift och andra missförhållanden.

Världen idag fortsätter sin granskning på onsdag. Research: Annika JensenFotnot: Personer som nämns vid förnamn i artikeln heter egentligen något annat.

Rolf = Sven-Erik Bo Ahlberg, incestpedofil, togs ut från psyket strax innan R.Z. första regerings-styrda rättegång vid tingsrätten i Växjö. Erkände motvilligt i Göta hovrätt att poliser Bengt Adolfsson och Hans Emanuelsson sagt åt honom att peka ut R.Z. Ahlberg tittade åt åklagare Christer Johansson håll varje gång han kände att hans lögner mot R.Z. började att bli väl uppenbara. Precis som Bäcklin kunde Ahlberg inte nämna ett enda datum för påstådda möten med R.Z. där vapen skulle bytt ägare. Olagligt åtal och olagliga rättegångar vilka styrdes utav dåvarande justitieminister Thomas Bodström som även syntes i TV4 samma dag (28 mars 2002)  som tingsrättsförhandlingen i Växjö ägde rum. Bodström kommenterade vapenmålet och sade nervöst, ”jag tycker man skall se allvarligt på vapenbrotten i Växjö”. Två år senare benådade Thomas Bodström Sven-Erik Ahlberg, precis som Bodström gjorde med polis Olle Liljegrens infiltratör Peter Rätz.


Bertil = Bengt Bäcklin, gravt alkoholiserad, tre hjärnblödningar, dåligt minne, dålig hörsel. Erkände motvilligt i Göta hovrätt att polis Torbjörn Larsson sagt åt honom att peka ut R.Z. Bäcklins beteende mot advokat Sven Fagernius var nonchalant och aggressivt, samtidigt fjäskade Bäcklin för åklagare Christer Johansson. Precis som Ahlberg kunde Bäcklin inte nämna ett enda datum för påstådda möten med R.Z. där vapen skulle bytt ägare, vilket omöjliggör för R.Z. att åberopa ett alibi.

Poliser Olle Liljegren och Tage Åström köper och säljer vapen som R.Z. dömts för i korrupta domstolar (Växjö tingsrätt/Göta hovrätt)

TAGE ÅSTROM-DIRTY TAGE-KRIMINELL POLIS-VAPENHANDLARE-TJUV-BEDRAGARE
Tysk polis avlyssnade bl.a. polis Tage Åström. Riksåklagare i Stockholm blev kontaktade av polisen i Tyskland som upplyste att svenska poliser säljer vapen till gäng. Sveriges regering (justitiedepartementet), åklagare och polisledning lade locket på.


Vapen hos Liljegren kom från Grimslövshärvan

Publicerad: 2008-01-23 av Världen idag
När härvan kring polischefen Olle Liljegren och hans informatörer avslöjades hittades många vapen. Världen idag kan avslöja att vissa av dem kom från Rolf, huvudmannen i Grimslövhärvan, som vi skrev om i måndags.Vi har låtit Tomas, som dömdes i samma härva, titta på fotografier på vapnen. Kännetecknen är unika för Rolfs avidentifiering av vapen.

– Det är ingen tvekan. Det här är vapen som kommer från Rolf. Ingen annan borrade, fyllde med svetsmassa och slipade på det här sättet.

I förhör uppger Erika, den som anmälde att illegal vapenhandel förekom på lantgården i Grimslöv, att sådana vapen sålts till polisinformatörer i Borlänge och Falun. Olle Liljegren hade åtminstone två informatörer i dessa städer.


Sju beväpnade kriminella
 män möts i mars 2002 på Grand i Falun för att sluta fred i en pågående maktkamp. Kriminalkommissarie Olle Liljegren, sitter i foajen under hela mötet. Nationella insatsstyrkan är också på plats och griper alla sju männen. En av de som grips är den så kallade Bandidosmannen, en av Olle Liljegrens informatörer, som senare gjorde sig känd för att fejkat att han omkom i Tsunami-katastrofen. Bandidosmannen sålde vapen till dem som senare dömdes. Polisens internutredare genomför en ny förundersökningen av Liljegren och andra polischefers användning av informatörer. Mycket tyder på att tillslaget på Grand Hotell kan vara en olaglig brottsprovokation. Då kommer alla domar att ogiltigförklaras.

Alf Weselius var en av av dem som utredde om Olle Liljegrens informatörsverksamhet var kriminell. Enligt honom är de vapen som bland annat hittades på Liljegrens tjänsteställe inte identifierade, i alla fall inte alla. Weselius säger att en del vapen hade avidentifierats på det vis som Tomas påstår att Rolf gjorde. Flera borde också ha varit skrotade.  Gav inte Olle Liljegren er uppgifter för att kunna identifiera vapnen?

– Nej. Han lämnade inga uppgifter om det. Han sade sig inte komma ihåg. Han ville väl inte berätta närmare hur det hade gått till, varför han hade vapen och var de kom ifrån. Han sköt det väl ifrån sig lite och menade att hans verksamhet var ju ändå sanktionerad utav hans chefer. Vilket cheferna förnekar att de skulle ha varit.

R.Z. dömdes för att ha köpt vapen av samma modell som hittades i Olle Liljegrens skåp. Vapen som var avidentifierade av Rolf och som enligt Erika (se måndagens artikel) hade sålts till Olle Liljegrens informatörer.

f7621624-9ca4-4ac9-88e7-a7d2af851679
I polis Olle Liljegrens skåp i polishuset hittas flera vapen som R.Z. dömts för. Andra vapen som Sveriges regering påstår att R.Z. köpt, planterade polis Liljegren och infiltratören Peter Rätz i händerna på ”kriminella gäng” i Falun på Grand hotell.


Polisens dubbelspel fick oskyldiga att dömas

Publicerad: 2008-01-23 av Världen idag
Det var Eskilstunapolisen som avslöjade kriminalkommissarie Olle Liljegrens tveksamma infiltratörs- och informatörsverksamhet.
Men Eskilstuna-polisen var själv inblandad i verksamheten.
Det innebär att man utredde sin egen brottsprovokation.
Kriminalkommissarie Olle Liljegren dömdes i tingsrätten till fängelsestraff för vapen- och narkotikabrott. Han friades helt i hovrätten. I förundersökningen redovisas för första gången underrättelseuppslag, som i vanliga fall får sekretessstämpel för att informatörer inte ska röjas och riskera att bli skadade. I granskningen av förundersökningsmaterialet uppstår många frågor. Den huvudsakliga är varför Olle Liljegren gick fri? Huvudvittnet mot Liljegren var en av hans informatörer, Max Åström, med kodnamn Assar.

Åström betroddes inte under rättegången, trots att rätten fastslog att han bevisligen lämnat rätt vittnesuppgifter om saker som Liljegren inte ville kännas vid.

Däremot: i en parallell rättegång i samma härva trodde rätten på Åström och sju personer blev utifrån hans vittnesmål dömda till fängelsestraff – trots att rätten här kunde bevisa att Åström ljugit om flera händelser och fakta som var relevanta för domarna.

Många är i dag upprörda över detta. En av dem är domaren Robert Schött som anser att det är mycket märkligt att Olle Liljegren friades men inte de andra. En annan är kammaråklagare Magnus Elving som fortfarande inte förstår att Liljegren gick fri.

– Vi ansåg givetvis att polischefen skulle dömas. Hans informatör Max Åström lämnade uppgifter från de nio årens samarbete som visade sig stämma, samtidigt som polischefen lämnade uppgifter som bevisligen var felaktiga.

Världen idag har pratat med så gott som alla som har insyn i dessa ärenden. Flera polismän säger till oss att de inte öppet vågar kritisera kollegor, men i ett i hemlighet bandat samtal säger en av polischeferna (som vi i ett senare skedde lovat att hålla anonym):

– Det handlar om två saker, rasism och att dölja polisens egen kriminalitet. Så enkelt. Polisens informatör döms, sju personer, som lockats till brott som inte annars hade begåtts, döms. Men personen som beter sig kriminellt och dessutom moraliskt föraktligt frias, och det är polischefen.

– Det är så att man mår dåligt. Allt för att de som egentligen är ansvariga, chefer som Jennekvist, Lindholm och Gunnmo, som alla kände till polisens kriminella verksamhet, inte ska ställas till svars.

Den som avslöjade Olle Liljegrens spekulativa informatörsverksamhet är kriminalkommissarie Gunnar Appelgren i Eskilstuna. (Läs en längre intervju med Appelgren om hur och varför han avslöjade Olle Liljegren på vår hemsida www.varldenidag.se).

Appelgren blev hyllad som hjälte. Nu riktas dock hård kritik mot honom av bland andra advokat Kerstin Koorti. Hennes klient Aydin Koc dömdes till tolv års fängelse för grovt narkotikabrott. Domen var till stor del baserad på informatören Max Åströms uppgifter.

Koorti anser att Appelgren var delaktig i Liljegrens informatörsverksamhet, att han spelat dubbelt och att hennes klient därför har blivit utsatt för ett justitiemord. Hon har överklagat domen till Europadomstolen.

Det som talar till hennes klients fördel är att Appelgren själv använde sig av en av Olle Liljegrens informatörer, Max Åström. I Eskilstuna tilldelades Åström kodnamnet Muhammed.

Aydin Koc säger att han blivit lurad, att Liljegren och infiltratören Assar/Muhammed gillrat fällor för att sätta ditt honom, och att polisen Appelgren också var inblandad.

– Jag blev mycket förvånad när kommissarie Appelgren från Eskilstuna i rätten säger att han lånat Åström med kodnamn Assar av Lindholm på länskrim, säger advokat Koorti till Världen idag.

Det visade sig alltså att två polisdistrikt använde sig av en och samma informatör. Appelgren använde sig av Åström för att bland annat infiltrera bröderna Koc och deras vänkrets. Efter att Appelgren haft kontakt med Åström ringde han till Ali Lindholm, chef för underrättelseverksamheten i Stockholm.

Appelgren misstänkte att Muhammed (Åström) också användes av Stockholmspolisen, vilket visade sig vara sant.

När Liljegren och Åström sedan avslöjas av Eskilstuna-polisen åker två av bröderna Koc dit för grovt vapenbrott och grovt narkotikabrott. Bröderna Koc hävdar hela tiden att de är oskyldiga. Att de har blivit lurade in i affärer av Åström och polischefen Liljegren.

Ingen känner till att Assar i själva verket också jobbat åt Eskilstuna-polisen under kodnamnet Muhammed.

När detta avslöjas i rättegången försöker advokat Kerstin Koorti få åklagaren på rätt spår, men denne lyssnar inte. Aydin Koc, och de andra i samma härva, döms på grundval av uppgifter från kriminalkommissarie Olle Liljegren och hans undercover-agent Assar.


Kerstin Koorti anser
 att detta är ett justitiemord, att domen mot Aydin Koc är felaktig. Åklagaren valde att inte undersöka samarbetet mellan Assar och Eskilstuna-polisen, ett samarbete som skulle göra Eskilstuna-polisen jävig.

Rätten kunde därmed inte heller se den olagliga brottsprovokationen.

– Det man borde ha gjort var att visa att Åström, med kodnamnen Assar/Muhammed även jobbade åt Eskilstuna-polisen, säger Koorti.

Aydin Koc har i förundersökningen hela tiden sagt att han visste att Max Åström var agent.

– Jag trodde att han bara var Liljegrens agent. De gjorde ingen hemlighet av att de jobbade tillsammans. Hur skulle jag kunna förstå att Max också jobbade åt Eskilstunasnuten och att de gillrade fällor åt oss.

Koc dömdes till 12 års fängelse för bland annat grovt narkotikabrott. Hade brottsprovokationen kommit fram hade han fått en betydligt lägre dom. Anledningen till att Max Åströms samarbete med Eskilstuna-polisen avslöjades är att infiltrationen gick snett. Polisen fick signaler om att Åström bedrev ett dubbelspel, att han sålde vapen och knark vid sidan om. Genom att avslöja Liljegren, kollegan i Stockholm, mörklade Eskilstuna-polisen sitt eget misslyckade samarbete med infiltratören Åström. Poliserna på den sörmländska myndigheten blev hyllade som hjältar för att ha avslöjat bristerna i infiltratör/informationsverksamheten hos länskriminalen. Men i rättegången vittnade kommissarie Appelgren under ed och sanningen kom fram: Eskilstuna-polisen var själv inblandad.

Eskilstuna-polisen hade alltså utrett sina egna brottsprovokationer. Egentligen skulle Eskilstuna-polisen suttit som åtalad, och inte Liljegren, i fallet Koc.Kerstin Koorti hoppas nu att Europadomstolen tar upp ärendet. Gunnar Appelgren kommenterar att Koorti driver ärendet vidare till Europadomstolen:

– Jag har inga synpunkter på det. Hon har all rätt i världen att driva det. Hon får ju driva sin tes och sedan får Europadomstolen ta ställning, det är kanske bra att detta prövas.

Världen idag har vid upprepade tillfällen sökt polischeferna Jennekvist och Liljegren utam framgång.


Ingen rättegång mot misstänkt polischef Tage Åström

tageastrom-polis-vapen-hells-angels-skurk-polisen

 

Reporter Ruben Agnarsson – Polisens vapenhärvor

 

Publicerad: 2009-02-13 av Världen idag
Ingen rättegång mot misstänkt polischef Tage ÅströmHar polisens brottsliga informatörsverksamhet beskyddare högt upp i den svenska statsförvaltningen? Och har de poliser som ägnat sig åt denna illegala verksamhet, haft stöd från Sveriges högsta politiska ledning, vilket för tankarna till 1970-talets IB-affär och 1990-talets Ebbe Carlsson-härva? I denna granskande artikelserie kan vi visar hur rättsväsendet förlamas när dessa brott skall beivras.
– Vi frågar: varför denna obeslutsamhet?
Den 4 oktober 2006 beslutade åklagare Björn Eriksson på riksenheten för polismål att inleda en förundersökning mot polischefen Tage Åström. Strax dessförinnan hade poliskommissarien framträtt i riksmedier, bland annat i Dagens Nyheter, som en centralfigur i polisens kamp mot organiserad brottslighet. Tage Åström ingick i en specialstyrka inom Stockholmspolisen med specialbefogenhet att bekämpa grov kriminell brottslighet. Den förundersökning som inleddes pekade på att poliskommissarien använde sig av den dömde polischefen Olle Liljegrens informatörs- och infiltratörsnätverk.
Förundersökningen inleddes eftersom Tage Åström misstänktes för att ha utnyttjat sina kontakter i den undre världen för privata vinstsyften – och för att själv utföra brottsliga handlingar. Förundersökningen gällde grovt mutbrott och grovt tjänstefel. Det var när den tyska polisen avlyssnade en internationell ekobrottsling, som de till sin stora förvåning också fick höra hur polischef Tage Åström erbjöds 200 000 kronor av några ekobrottslingar för att plantera narkotika hos två Stockholmskrögare. Tanken var sedan att han själv skulle initiera en husrannsakan från polisen och på så sätt få restaurangägarna i fängelse. Därmed skulle polischefen hjälpa eko-brottslingarna att bli av med de ekonomiska krav som krögarna hade på dem.
Enligt åtalet mot polischef Tage Åström erbjöds han – förutom stora penningsummor – även gratis mobiltelefoner och en tv-apparat, för att utföra dessa spektakulära handlingar. Den polisinformatör som var kontaktperson mellan polischefen och den åtalade uppdragsgivaren, erbjöds dessutom tjänster och information från olika polisregister. Förutom att polischefen skulle anlitas för att – mot betalning och via sina kontakter i den undre världen – plantera narkotika hos dessa besvärliga fordringsägare, agerade polischefen dessutom säkerhetskonsult och hotade fordringsägarna med skatteproblem. Tage Åström och hans uppdragsgivare mötte de två restaurangägarna på ett möte som anordnades på Royal Viking i Stockholm den 5 juli 2005. Under mötet framförde Tage Åström hot om att restaurangägarna skulle kunna få polisens ekorotel på sig, uppger restaurangägarna i polisförhören. ”Jag sade till honom att han var en cowboy och en korrupt polis,” berättar en av restaurangägarna. ”Åström sade att eftersom jag var i restaurangbranschen, fanns det tillfällen då han kunde assistera vid skatteproblem och liknande och att det också kunde finnas tillfällen då han kunde vara ohjälpsam i dessa frågor.” ”Jag tog detta som ett direkt hot, vilket jag berättade för honom. Det här hände i slutet av mötet. Jag frågade honom om han hade fler hot att framföra. Han svarade inte och mötet avslutades…” De restauranger som krögarna ägde, utsattes mycket riktigt för en granskning av ekoroteln. ”Jag tror att herr Åström var indirekt involverad i sammanbrottet för våra sex restauranger i Stockholm. Jag tror att Tage Åström använde sina kontakter bland regeringsanställda för att orsaka så mycket finansiell skada som möjligt för vårt företag och för oss”, säger restaurangägaren i polisprotokollen.

Tage Åström följde även med på ett nytt möte två dagar senare, den här gången på restaurang Amaranten på Kungsholmsgatan i Stockholm. Vad han inte vet är att de två restaurangägarna – som misstänkts för samröre med den irländska terroristorganisationen IRA – också har med sig en ”egen” kriminalinspektör.

Så kommer det sig att polischef Tage Åström och kriminalinspektören – som båda har jobbat mot organiserad brottslighet – blir sittande vid ett eget bord på restaurangen, medan de tre brottsmisstänkta männen samtalar vid ett annat. I ett avlyssnat telefonsamtal den 29 juni 2005 ställer den medåtalade polisinformatören en fråga till Tage Åström om det går bra att byta en mobiltelefon mot att polisinformatören får en pistol av polischef Tage Åström. I telefonsamtalet får poliskommissarien frågan: ”Sen tänkte jag att den där Glock:en (känt pistolmärke, red. anm.) du som inte gillar den, det är ingenting du kan avvara?…” Fortfarande två och ett halvt år efter att förundersökningen inleddes har någon rättegång inte genomförts. Och det finns fortfarande inget rättegångsdatum planerat. Rättegången skulle egentligen ha hållits i Stockholms tingsrätt i maj förra året, men sköts upp eftersom en av de medåtalade i muthärvan inte infann sig. Tingsrätten hade inte kunnat nå den frånvarande mannen med en delgivning. Efter ett förslag från Tage Åströms advokat Johan Ericsson beslöt rätten därför att flytta fram rättegången till 21 och 22 oktober. Inte heller då hade tingsrätten lyckats nå den frånvarande mannen med delgivning.
Den frånvarande mannen blev dömd förra sommaren efter att svensk polis grep honom på ett hotell i Stockholm. Mannen var efterlyst av tyska myndigheter och dömdes till villkorlig dom i Tyskland, med överenskommelsen att han skulle hålla kontakt med rättsliga myndigheter, en överenskommelse som han nu brutit. Enligt uppgifter till Världen idag gömmer sig den åtalade mannen under en ny identitet i Asien. Mannen skulle ha inställt sig i Sverige för att tjäna av ett straff i juni förra året.
Av Världen Idag


Polis och åklagare utredde inte Tage Åströms vapenbrott

tage astrom-polis


Polis och åklagare utredde inte vapenbrott

2008-03-31 av Världen idag
Polis och åklagare utredde inte vapenbrott

Polischef erbjöd polisvapen mot att han själv skulle få en mobiltelefonPolischefen Tage Åström och hans polisinformatör samtalar om att byta en mobiltelefon mot polisvapen, ändå ställs inga frågor om vapenbrott i förundersökningen.
– Om jag inte har någonting som tyder på att det har hänt i verkligheten, tycker jag inte att man kan delge misstanke om brott, säger överåklagare Björn Ericson, chef för riksenheten för polismål.

I ett avlyssnat telefonsamtal den 29 juni 2005 ställer polisinformatören en fråga till Tage Åström om det går bra att byta en mobiltelefon mot att polisinformatören får en pistol av polischef Tage Åström.

”Ge mig två telefoner eller kanske till och med tre… så får vi kika lite på vad vi hittar på… vi kan åka och skjuta med den om jag får en telefon extra…” säger Tage Åström i telefonsamtalet och får svaret från polisinformatören:

”Ja, det kan du få. Sen tänkte jag att den där Glock:en (känt pistolmärke, red. anm.) du som inte gillar den, det är ingenting du kan avvara?…”

I ett annat avlyssnat telefonsamtal (med den uppdragsgivare som betalade 200 000 kronor för att få narkotika planterat hos några fordringsägare) beskriver polisinformatören sin relation med Tage Åström:

”Tage och hans gäng, jag lovar dig det är inga smågrabbar… riktigt stora typer som har liksom fullt med vapen och grejer… Tage han är kung… jag har sett honom i action, jag har sett han skjuta, jag har sett han i videofilmer…”I de efterföljande polisförhören berättar sedan polisinformatören att han har varit i Thailand och skjutit en del på skjutbana, ”precis som Tage Åström”.

Den utredande polisen ställer dessutom följande fråga till polisinformatören i förhören:

”Berättade Tage vilka vapen de hade på sin avdelning?”

”Han har nämnt vid något tillfälle, det har han gjort”, blir svaret från polisinformatören.

Den utredande polisen konstaterar dessutom att polisinformatören har en god och stark relation med Tage Åström och att de pratar om skjutvapen, skjutningar och resor.

Ändå ställs inga frågor varken till Tage Åström eller till polisinformatören om misstänkta vapenbrott.

– Jag har diskuterat det här med utredningsmannen, säger överåklagare Björn Ericson när Världen idag läser upp den konversation där Tage Åström erbjuder sin polisinformatör vapen, mot att han själv får en mobiltelefon.

– Vi har ingenting i andra telefonsamtal, vi har inga underrättelseuppgifter och ingenting i den övriga utredningen som vi fått fram som skulle visa att de här händelserna som de pratar skulle ha inträffat i verkligheten.

– Därmed har jag har gjort bedömningen att det inte är gångbart som ett självständigt brottmål. Däremot har jag åberopat det i materialet som bevisning på att man håller på att diskutera tjänster och gentjänster.

– Att bara prata om det är ju inte ett brott. Om man däremot går ut och skjuter eller lämnar över en pistol, då kan det bli vapenbrott. Men om jag inte har någonting som tyder på att det har hänt i verkligheten, tycker jag inte att man kan delge misstanke om brott. Jag behöver lite mer för att kunna göra det.


Det har ju inte ställts några frågor om det här i förundersökningen, det finns ingen fråga om vapen överhuvudtaget. Varför det?

– När man utreder och skall fråga om det behöver man öppet redovisa varför. Vi har inte utrett det speciellt eftersom vi inte har haft tillräckligt att hänga upp det på.


Polisinformatören har i polisförhören bekräftat att han och Tage Åström skjutit tillsammans, att de har ett gemensamt vapenintresse och så vidare. Är det då inte konstigt att man inte ställer frågor om detta?
– Man måste göra en bedömning och jag har gjort bedömningen att det där inte är något att gå vidare med, jag tror även så här i efterhand att det är en riktig bedömning.

Av Världen Idag 

Tage "Dirty Tage" Åström

Tage ”Dirty Tage” Åström


Polischef Tage Åström skulle få 200 000 för att plantera narkotika

Publicerad: 2008-03-19 av Världen idag
Tyska polisens avlyssning av telefonsamtal avslöjar: Polischef skulle få 200 000 för att plantera narkotika
Genom att plantera narkotika hos två Stockholmskrögare och sedan genomföra en husrannsakan, skulle polischefen Tage Åström hjälpa några eko-brottslingar att bli av med de ekonomiska krav som krögarna hade på dem. Planerna avslöjades av tysk polis och finns att läsa i den förundersökning som inletts med anledning av att Tage Åström är misstänkt för bland annat mutbrott. Uppdraget att plantera narkotika skulle genomföras av Tage Åström för en engångssumma på 200 000 kronor och därefter en ersättning på 50 000 kronor för varje år som restaurangägarna satt i fängelse.
De långtgående planerna avslöjades i samband med att tysk polis avlyssnade två svenska eko-brottslingar i slutet av år 2004. Uppdragsgivaren hade en skuld till de två Stockholmskrögarna, den andre var polisinformatör med polischefen Tage Åström som kontaktman. I de avlyssnade samtalen, som Världen idag tagit del av, säger informatören att ”Tage och hans polare” har planterat narkotika vid tidigare tillfällen. Den 30 oktober 2004 berättar informatören att ”Tage och hans grabbar… tar till ganska fula metoder för att få dit folk…” Den 7 december 2004 konkretiseras erbjudandet: ”Du kan bli av med honom för typ – inte vet jag – tjugo-tjugofemtusen euro… Lyssna nu, så här går det till, tvåhundratusen svenska för att det är lite utlägg och grejer, sen när domen har vunnit laga kraft då är det femtiotusen spänn per år.
Om han blir dömd till åtta år då kommer det att kosta fyra hundratusen, men det är alltså när domen har vunnit laga kraft… Sen ska två stycken som han jobbar med ha en slant.”

Informatören bedyrar samtidigt att han inte kommer att avslöja planerna för någon: ”Jag är ingen tjallare, det finns inte en chans i universum att jag skulle liksom skvallra på dig.” I ett telefonsamtal med sin uppdragsgivare den 1 januari 2005 beskriver informatören hur Tage Åström gett instruktioner om hur de 200 000 kronorna skall överlämnas. De skall tas ut i kontanter och lämnas över någon annanstans än i Stockholm, eftersom informatören och Tage inte får synas tillsammans.

Den 6 januari 2005 nämns ytterligare instruktioner från Tage Åström inför det hemliga mötet då pengarna skall överlämnas. Elektroniska spår skall undvikas: ”Om vi ändå ska vara försiktiga så är det dumt och flyga inte namn… och passagerarlistor, ta tåget, sa han. Tänkte inte använda kreditkort så mycket… av samma anledning som att inte flyga…” Dagen efter, den 7 januari 2005, betalas enligt polisutredningen 22943 euro från uppdragsgivarens konto till polisinformatören.
I en redovisning till sin uppdragsgivare, som vid en polisrannsakan hittas i informatörens dator, står det ”23 000 till Tage”. I senare polisförhör bekräftar uppdragsgivaren att han fört över dessa pengar till polisinformatören, som i sin tur lämnat över pengarna till Tage Åström på ”något hemligt agentaktigt sätt”. I telefonsamtal med sin uppdragsgivare den 8 januari 2005 berättar informatören om hur Tage Åström kommer att ta fram uppgifter om de båda restaurangägarna: ”straffregister, spanregister och belastningsregistret, information från kronofogden.” Både polisinformatören och Tage Åström förnekar att de 200 000 kronorna lämnats vidare till Tage Åström.
Polisens utredning visar dock att Tage Åström i stort sett upphör med att använda sitt bankomatkort från hösten 2005 och omkring ett år framåt, samtidigt som kvitton från en husrannsakan avslöjar stora kontantinköp av kapitalvaror för motsvarande 150 000 kronor under samma period.
Fakta Illegal polisverksamhet I slutet av år 2005 inledde Världen idag en uppmärksammad artikelserie om polisens informatörsverksamhet, som påvisade kopplingar mellan polisverksamheten och grov kriminalitet. Artikelserien avslöjade hur vissa poliser ägnade sig åt illegal vapenhandel och hur mord och annan grov brottslighet följde i spåren av polisens informatörsverksamhet. Justitiekansler Göran Lambertz var en av dem som hänvisade till Världen idags artiklar när han varnade för att poliser ljuger och undanhåller fakta i rättegångar, för att skydda sina informatörer. 


Svensk polis försedde Hells Angels med vapen 1994 och provocerade fram kriget mot Bandidos via civila infiltratörer

Hells Angels-Skane- Thomas Moller_Vapen-Sven-Erik-Ahlberg_Almhult_Polisen_Infiltrator_Peter Ratz_Max Astrom_Olle Liljegren_Tage Astrom


Frimurare och överåklagare Björn Ericson mörkar Tage Åströms vapenförsäljning till gäng

BJORN ERICSON_AKLAGARE_TAGE ASTROM_POLIS_VAPEN

http://www.varldenidag.se/nyhet/2008/03/31/Polis-och-aklagare-utredde-inte-vapenbrott/


Dick Sundevall var inblandad i Liljegrens försök att köpa loss ett kulturhus på Långholmen

PILLERMISSBRUKARE_DICK-SUNDSVALL

 

Kriminalkommissarien, kokainet och tjallarna – Polishärvan som får kriminalfilmer att blekna

2008-10-22 av Gammelmedia
FAKTA

Under spaning mot ett gäng kriminella fick Eskilstunapolisen plötsligt höra en högt uppsatt polisman diskutera en kommande kokainaffär i ett avlyssnat telefonsamtal. 2004 häktades kriminalkommissarien Olle Liljegren misstänkt för grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott, alternativt grovt tjänstefel. När härvan kring Olle Liljegren och polisens hemliga informatörsverksamhet nystades upp i medierna var historien så osannolik att de senaste årens samtliga polisfilmer bleknar.

Svensk polis hade använt privatpersoner som infiltratörer med kodnamn som ”Assar” och ”Pia” för att komma åt organiserad brottslighet och mc-gäng. Vapen hade köpts loss från kriminella för polisens pengar, och ännu märkligare, återlämnats till eller sålts till kriminella. Informatören Max Åström, hade periodvis uppburit ”månadslön” från polisen. Ren brottsprovokation (olagligt i Sverige) skulle ha förekommit, bland annat när polisens infiltratör Peter Rätz agerat beställare av ett större parti heroin i Visby 2000. I domstolen hade alla uppgifter om informatörens roll dolts.
Peter Rätz låtsades senare ha dött i tsunamin i Thailand. Och som grädde på moset hade Olle Liljegren provskjutit ett gäng olagliga vapen tillsammans med tv-kändisen Gry Forsell, som en lattjolajbangrej. Som berättelse betraktat är det här en galet rafflande historia med oändligt många förvecklingar som springer iväg åt alla håll, också långt bortom böckerna i sig.
Olle Liljegren

Olle Liljegren

Olle Liljegren var en ung polis med spikrak karriär. Han utmärkte sig som en skicklig ”hanterare”, en polis som håller kontakt med och ansvarar för informatörer. Det är också i fråga om hur Olle Liljegren hanterat sin uppgift som historien går isär i Lars Wierups Infiltratören och i Dick Sundevalls Hanteraren. Både Lars Wierup och Dick Sundevall är välrenommerade kriminaljournalister. Lars Wierup är reporter på Dagens Nyheter och kom förra året med succéboken Svensk Maffia. Dick Sundevall är kanske mest känd för att han medverkade till den morddömde Joy Rahmans resning och frikännande.

Att en rad regelvidriga och direkt olagliga handlingar begåtts i samband med polisens informatörsverksamhet är sedan länge klarlagt.

Lars Wierup och Dick Sundevall är också överens om att det här är en byk som bör gnuggas offentligt, att regelverket kring användning av informatörer varit oklart och att Olle Liljegrens chefer kommit alltför billigt undan. So far so good, i övrigt är de på kollision. Dick Sundevall har baserat sin berättelse på Olle Liljegrens version av historien och ägnar merparten av Hanteraren åt att försöka skriva ett fribrev åt Liljegren. Något som leder till att Sundevall utelämnar uppgifter som inte passar in i hans berättelse. Efter en ganska lovande inledning går Hanteraren vilse i en mängd detaljer och tröttsamt argumenterande för att Liljegren är ett snövitt offerlamm som fått ta smällen i stället för hans äregiriga och fega chefer Leif Jennekvist och Carin Götblad.
Särskilt problematiskt är att Dick Sundevall och Olle Liljegren har en långtgående vänskapsrelation som aldrig redovisas i boken. Sundevall var inblandad i Liljegrens försök att köpa loss ett kulturhus på Långholmen, och gemensamt erbjöd de TV4 att köpa loss avslöjandet om reportern Trond Sefastsson för en miljon kronor.
max astrom

Max Åström

Lars Wierup förhåller sig i Infiltratören friare till sin huvudkälla Max Åström. Hans syfte är inte främst att fria eller fälla någon enskild utan att berätta historien om ”den smutsigaste härvan inom svensk polis”, som bokens undertitel lyder. Undan för undan växer bilden fram. Av en arbetsplatskultur inom stockholmspolisen som spårat ur, en hemlig verksamhet för spänningssökare och en polisman som tillåts att ta sig friheter och går vilse i den gråzon som skapats för att komma åt organiserad brottslighet. Vi får följa den mardrömslika kokainaffär som Max Åström uppger att han satt igång med Olle Liljeströms goda minne. På värsta tusenbrödervis går den från ångest till megaångest. Kuriren är på väg med tåget med magen full av ampuller och behöver en lägenhet att bajsa ut varorna i. De tänkta köparna har backat ur. Killarna som Max Åström hade fixat som mellanhand har strulat till det och nu måste han själv ta emot kokainet. Olle Liljegren svarar inte i telefon utan är på semester. Det är svettigt och olidligt spännande.

Wierup är en utmärkt berättare. Frågan är om det är sant. Tingsrätten trodde på Åström. Hovrätten trodde på Liljegren. Olle Liljegrens fälldes till slut i HD för vapenbrott och tjänstefel och avskedades senare från polisen.

I ett större perspektiv är det dock varken Åström eller Liljegren som är viktiga, utan frågan om ett antal personer fått oförtjänt långa fängelsestraff till följd av olaglig brottsprovokation och att polischeferna Götblad och Jennekvist verkliga ansvar aldrig prövats.

Om detta är egentligen Sundevall och Wierup överens.


Justitieminister Morgan Johansson vill inte svara på enkel fråga!

Tweets

    1. Tre nordiska justitieministrar, en statsminister och en gen.sekr. för Nordiska ministerrådet på Tingvalla, Island.
Poliser Leif Jennekvist, Ali Putte Lindholm m.fl., skickar den som sannolikt mördade Olof Palme, att skjuta ihjäl Corruptio-journalist sensommaren 2005. R.Z. avslöjar mordplanerna och namnet på lönnmördaren (Kjell A E Stigsson Bornerheim) som hittas skjuten i huvudet i sin trappuppgång i Bromma den 19 oktober 2005.
 
Åklagare Kristian Augustsson i Malmö med flertalet poliser mörkar mordförsöket och letade frenetiskt efter läckan som gav info till Corruptio-journalist.
2 kommentarer
wordpress hemsida wordpress hemsida
Börja blogga på improveme.se du också!