Tvångshandlingar

Något som är vanligt för många med ätstörningar är just olika typer av tvång. Det var och är något som jag också kan ha besvär med. Men, det är BETYDLIGT bättre nu än vad det var när jag svalt! (Eller svälte? Aaah) Tvångshandlingar är faktiskt ett av symptomen på att man äter för lite fett, fettbrist kan man kalla det.

Några av mina tvångshandlingar (de som jag kan komma på, många var säkert omedvetna) var:

Äta viss mat på vissa tallrikar.
Äta i en viss ordning.
Hälla ut lite kaffe innan jag dricker det.
Kliva upp på ojämna minuter.
Lösa en soduku innan jag somnade.
Lägga ut en spindelharpan innan jag somnade.
Ha alla dörrar stängda på kvällen.
Inte ha en bok i rummet jag ska sova i (den kunde ju börja leva O_O)
Duscha varje dag.

Sen hade jag ju många förbjudna maträtter som jag nog skulle kunna se som en form av tvångshandling… men jag tar inte med dem, det blir på tok för mycket! Jag kan ta med de i ett annat inlägg istället, då vissa saker på den listan är väldigt ologiska. Någon gång i december gjorde jag faktiskt en ”matpyramid” med mat som var enkelt att äta underst och mat som var omöjlig överst..

Jag var väldigt stressad på morgonen. Klev alltid upp på konstiga tal. Aldrig på typ 06.40, 06.50 eller så. Det var tvungen att vara något form av mellanting och jag flög alltid upp ur sängen. Aldrig ligga och dra sig! Inte när det var  skola i alla fall. När det var helg var det en annan sak: då var det ju ett sätt att sova bort frukosten.

Om det hände något oväntat på morgonen så rubbades min tidsplan. Frukost skulle ätas 07.00 och om pappa av någon anledning inte var i köket var det lite panik. Sprang omkring och sökte honom och det kändes som om världen skulle gå under.. Eh. Ja. Sen skulle det dukas och jag gjorde i ordning min gröt på ett speciellt sätt. Med mycket kryddor så som kanel, ingefära och nejlika för att få en julig smak. Sedan alltid servera i samma skål, med samma bestick och med samma tillbehör.

När jag duschade (alltid efter middagen så i efterhand berättade pappa att han antog att jag kräktes upp maten då..vilket jag inte gjorde.) så gjorde jag det också i en speciell ordning. La upp kläderna jag skulle ha efteråt i samma ordning jag skulle ha på mig dem. Sen alltid duscha länge. Länge och varmt. Det var då under hela dagen som jag faktiskt var genomvarm..

Kvällen var hemskast. Allt som skulle göras innan jag kunde sova var tidskrävande. Det är inte alltid man klarar ut en spindelharpan på första försöket, och en soduku kan i alla fall ta tio minuter. Jag kunde lägga mig tio, men var inte färdig för att sova först vid halv tolv. Sen skulle inga böcker vara i rummet heller. Det kändes på något sätt som om de skulle börja leva.. Och jag sov på ett täcke och hade två täcken över mig. En kudde att lägga mellan knäna också, för det var obehagligt att känna ”hud mot hud”. Det har jag fortfarande, för jag ogillar den känslan.. 

Nu har jag inte alls samma mängd tvångstankar och framför allt: det går lika bra om jag inte gör dem. Jag sover helst med dörren stängd, men det är snarare en vanesak. Och hade jag varit tvungen att klara massa saker på kvällen hade jag bara blivit galen! Nej. Det har jag slutat med. Att äta ur samma skålar är heller inget måste, nu varierar jag gärna och hittar andra alternativ. Maten äter jag i vilken ordning som helst, men jag tenderar att spara det godaste till sist. Jag menar, man vill ju ha kvar den goda smaken.. Kliva upp gör jag dock gärna på ojämna tider, det känns som om jag får mera tid då. Haha.

 Böcker kan jag absolut sova med. Jag menar, jag har ju en stor bokhylla i mitt rum! Och där sover jag för tillfället. Jag vet ju med förnuftet att de inte börjar leva. Jag hade senare tänkt prata med mina föräldrar och se om de lade märke till saker som jag gjorde omedvetet. Oftast tänker man inte på sina tvångshandlingar, de bara blir!

Grötdags. Alla dessa tillbehör.. Samma skål, samma sked. Samma kopp där jag drack vatten.

Fil skulle ätas i den skålen.