Johanna sa: Leverpastej på FinnCrisp! <3
Gillar inte kräftor, kaviar, messmör eller kaffe, så får lite problem med det mesta, men vissa saker lät jättegoda!
Svar: Ojoj, men du kanske lär dig äta det någon gång 🙂 Alla de sakerna du nämnde är sånt som de flesta måste lära sig att äta! Om du smakar lite av det då och då kanske du till slut älskar det ^^ Så är det med mycket för mig – med bland annat rotmos. När jag var yngre fick jag alltid potatismos istället, men jag smakade varje gång lite grand. Nu är rotmos bland det bästa jag vet 😀
Vintervindar (L) sa: Känner igen mig i det där att maten ska vara god, annars är det *ovärt*. Jag vet att det inte är det mest hållbara tänket, IBLAND måste man ju bara kunna äta för att få energi (inte alltid dock.) Men ja, något jag försöker jobba på. Ex äta falukorv och makaroner till middag trots att jag alltid ogillat korv. Sånna smågrejer ba. Så man ser att det går att äta ”dålig” mat också. Ha en fin torsdag, kram!
Svar: Nä, det blir inte så hållbart… så bra att man faktiskt kan göra undantag 🙂 Det kan jag! Igår tillexempel, jag åt hamburgare och nä, det är inte riktigt i min smak. Korv är inte heller min favorit, men jag kan äta det! Om man inte går allt för hårt på sina.. vanor.. så fungerar det. Skolmaten däremot, den klarar jag tyvärr inte av. Pulvermos och korv (sojakorv om man vill) äter jag bara inte om det inte är väldig kris! Inte heller stabbiga okryddade makaronipuddingar och liknande.. Finns i och för sig en salladsbuffé, men det vore dåligt för mig att bara äta sånt. Kram på dig med 😀 Hihi
Johanna sa: Jag kan ofta bestämma mig för att jag har det jobbigare än vad jag har det. Det finns andra som tycker potatisgratäng (tar ett exempel nu bara) är jobbigt, då måste jag tycka det. Det finns andra som tycker ost är jobbigt, samma sak måste gälla för mig. Det finns de som vägrar äta saker med lite socker i, samma sak måste gälla för mig.
Jag måste vara den bästa hela tiden, jag måste leva upp till alla förväntningar även om det är mina egna eller sådana jag inbillar mig, och det är nog egentligen därför jag fick en ätstörning från början.
Svar: Jag känner faktiskt igen mig i det du säger, särskilt var det så förut för mig! Men försök att slita dig ifrån de andra – du är du helt enkelt. Nu kan jag nästan stolt över att jag inte tycker vissa saker är jobbiga, som andra med ätstörningar tycker! Jag äter ju gärna sötsaker till exempel 😉
Att gå ifrån vad de andra tycker och säger är, tycker jag, ett mycket viktigt steg i att bli en egen, vuxen person! Själv har jag haft hemskt svårt för det. Nu fyller jag snart arton år, jag måste hitta mig själv liksom. Få min egen uppfattning om saker om ting, mat, politik, vad det nu kan vara. Det tar tid. Jag har nog hållit på att vela fram och tillbaka och sökt mig själv sedan åttan ungefär. Innan dess ”levde jag för dagen”… Nu börjar jag äntligen att finna ro i mig själv och kan bryta mig från mönster andra har. Man får göra fel! Man får tycka som andra! Det är en del av processen. Vet inte om det blev rörigt nu, men du kanske förstår vad jag vill få fram? Fortsätt kämpa! Bryt mot det vanliga och gör som du tycker, inte som någon annan <3 Kraam!