Så.. efter snart ett år med bloggen: Hur går det idag då? Tja. Upp och ned skulle jag vilja säga. Jag önskar verkligen att jag kunde komma med en solskenshistoria och säga att efter min viktuppgång så har allting flutit på perfekt och att jag idag är närmast frisk. Visst, viktuppgången hjälpte mig mycket och jag är långt ifrån lika begränsad som jag var innan, förra året. Men de där sista spåren av ätstörningen biter sig fast hårt. I ren reflex kommer ätstörnings-tankarna först.
”Vill du ha en glass?”
”NEJ!”
Sen går det några sekunder..
”Eller kanske.. jo.”
Jag ser livet på ett annat sätt än vad jag gjorde förut, så det kan man säga är det allra, allra största framsteget. Det är jobbigt ibland, ja, men jag kan ändå tänka att livet i övrigt är sjukt bra. Otroligt mycket bättre än vad många andra har det och ja.. jag är djupt tacksam över att jag har det så bra som jag faktiskt har. Jag känner att jag vill ta tillvara på det och inte krångla till det för mig – man lever ju bara en enda gång så att kasta bort sin tid på något så meningslöst som att trixa med maten känns bara onödigt. Samtidigt är det svårt att bara pang poff sluta med det. Men jag tar små steg i taget och försöker, även när det känns som jobbigast, att fokusera på det som faktiskt är bra.
Eftersom jag är mycket medveten om det jag gör så lyckas jag också behålla vikten, fastän det ligger på den understa gränsen på vad som är bra. Om jag äter mindre en dag, så kompenseras det upp en annan dag då jag äter mer. Jag känner helt enkelt av min kropp mycket bättre och följer den även om den säger att nu minsann Tua, är det dags för en halv chokladkaka och någon efterrätt eller två. Det händer också att jag på kvällen dagen jag underätit rent automatiskt ställer till med ett sådant kvällsfika, att dagens intag blir helt okej ändå.
Några saker jag behöver bli bättre på är bland annat att:
-Inte tänka så mycket på mat och vad jag äter/inte äter
-Våga bli hungrig ibland
-Tänka på VARJE måltid som ny
-Sluta vara en lat-fis och försöka träna lite
Det där med träningen.. Jag har blivit extremt lat. Det är inte bra att alltid vara stilla, så länge man inte är mycket underviktig. Lite motion är bra, bland annat för hjärtat! Jag hoppas därför att kunna hitta någon sport som jag gillar, men det ser inte så bra ut i nuläget. Förut höll jag på med gymnastik, vilket jag älskar, men det finns inga sådana grupper för mig längre. Bollsporter gillar jag inte direkt.. :/ Har ni något förslag? Jag kan tänka mig att träna på egen hand, men löpning blir rätt så trist efter ett tag. Sen är det lite för enformigt..