jota har kommenterat inlägget ”Mål till 31 december 2012”:
Hej
Jag vet inte så mycket om dig.men jag vill verkligen tippsa dig om att ta tag i bakomliggande problem. De som på riktigt gör att du straffar dig själv med mat och träning. Det kan vara svårt att göra själv men det finns bra hjälp om man själv vill.
Min erfarenhet är att man inte blir helt frisk annars utan ätstörningar byter bara fasad. Men den styr fortfarande. För att senare slå tillbaka med full kraft.
Så snälla ta ett tips från en som levt med ätstörningar i 17 år men nu är på väg åt rätt håll på RIKTIGT. Gör det ärligt och ordentligt från början. Så du kan njuta av DITT liv sen. För det är du värld.
Kram och lycka till
Svar: På något sätt tror jag att du har helt rätt i det du säger, men samtidigt har jag svårt att förstå bakomliggande problem. Men alla ätstörningar har oftast en bakomliggande orsak (vad skulle de annars komma ifrån? För att det är kul? Knappast!) och jag har flera gånger försökt att se på mig själv vad det skulle kunna vara. För tillfället har jag lite olika teorier:
–Jag sätter väldiga höga krav på mig själv på allt jag gör. Det känns liksom som om det jag gör ska vara riktigt bra, för jag vet ju att jag kan. När det slår över på mat/kropp/träning så blir det inte alltid rätt.
–Jag går in för saker till hundratio procent. Det kan vara allt ifrån balsammetoden till Harry Potter.. men det blev fel sak – maten – och jag kunde helt enkelt inte släppa det. Det blev en fixering som gick på tok för långt. Nu när jag försöker slita mig loss från det finns det fortfarande delar kvar, men jag känner att det största problemet är borta. (Här skulle jag behöva analysera och förstå mig själv bättre för att få bort de sista delarna.. men hur? Hur kan man göra? ALLA tips mottages tacksamt!)
– Jag var på väg att utvecklas till kvinna och övergången.. skrämde mig omedvetet. Att ta bort det som kunde göra mig till kvinna blev ett sätt att slippa den jobbiga övergången till vuxenlivet. Men det här var ingenting jag vet att jag tänkte, bara det som kan ha pågått i bakhuvudet på mig..
Det var några jag kom på bara så där.. Jag måste säga att jag är väldigt tacksam för din kommentar. Den fick mig att tänka till ordentligt och jag ska också fundera på att gå vidare med funderingarna. Att du har levt med ätstörningar i 17 år är ingenting NÅGON borde gå igenom. Jag är dock väldigt glad över att du är på väg ut ur det nu, på riktigt. Jag hoppas och ber att det kommer att gå bra för dig. Eller nej, jag vet att det kommer att gå bra!
Fråga gärna mera! Alla ni kan.. vill ni inte ha det öppet i bloggen kan ni skicka ett mail till [email protected] Jag svarar så fort jag får syn på det 🙂
Kram!