Ibland vill man förstå, men hur man än gör förstår man inte. Förut hade jag tagit ett djupt andetag, sagt till mig själv att tänka logiskt och sedan löst problemet. Nu är det inte fullt så enkelt. Nu tar jag ett djupt andetag, säger till mig själv att lösa problemet och sedan löser sig inte problemet.
Eller ja. Jag kanske inte försöker lika fullt ut som jag kunde försöka förut. Jag blir bara arg! Arg på uppgiften, arg på den dumma som kom på den! Arg på att siffrorna inte vill ge med sig, arg på formelboken. Jag förstår inte. Jag förstår inte. Jag var inte arg förut. Aldrig arg. Kanske ledsen, men aldrig arg.
Det händer att jag vill leva ut alla mina känslor. Säga vad jag egentligen, egentligen känner. Men sen så inser jag att det är nog ingen som gör så. Det är bara jag som ibland tror att alla andra alltid säger vad de tycker och känner, och att det bara är jag som inte gör så. Men så är det ju inte.
Tror jag.
Man måste, man måste kunna behärska sig. Ja, det är bra att säga vad man tycker. Men inte alltid. Ibland vill jag liksom släppa ut lite av det där som man inte borde säga – bara för att höra vad de andra då säger. Men såklart. Förbjudet. Förbjudet!