Viss mat är svårare för mig än andra att äta. Jag försöker att blanda mellan att äta ”svår mat” och ”enkel mat” av den anledningen till att lite av varje ofta är bäst. För mig har den svåra maten otroligt under min ätstörning. Under 2011 var svår mat godis, glass och andra sötsaker och då var den så svår att jag inte alls åt det. På min födelsedag 2011 åt jag en halv chokladruta och that’s it. Nu har jag lärt mig att ingen mat är farlig och ALLT är tillåtet. Jag har inga förbud! Men såklart, det finns ändå mer eller mindre svår mat..
Det jag länge haft svårt för är nog ganska klassiskt. Pasta är en sån sak. Jag har aldrig varit pasto-man utan snarare den som föredrar potatis, men nu har jag äntligen börjat lära mig uppskatta pasta. I alla fall i vissa rätter, typ pasta med skinksås och ketchup… Halleluja, det ÄR mat det! Mjukt bröd är bara… inte så jättekul. Vitt mjukt tunnbröd äter jag gärna med smör, skinka och senap däremot. Eller rostat bröd med kaviar. Generellt sett gillar jag inte mörkt bröd med en massa fröer och fullkorn och sånt..
Enkel mat har länge varit gröt och yoghurt. Nu bryter jag av yoghurten mot svår müsli (sockrig, massa torkade frukter) för att inte få det för enkelt. Det går faktiskt lättare och lättare med den saken, müslin är inte lika läskig längre. Gröt äter jag med sylt och mjölk. Mjölk har länge varit lite svårt, men det går bra. Allting går bara bättre och bättre! Det blir faktiskt lättare och lättare desto mer jag går upp också. Nu när min undervikt inte är akut längre känns allt mycket bättre. Jag måste fortfarande upp och ser till att om jag vill ha mer av någonting (middag, lunch, mellis, frukost eller vad-som-helst) så TAR jag det, oavsett om det jag vill ha är svårt eller inte. Vill jag ha några salta kex med ost, tar jag det… Nu vill jag ha salta kex med ost.
