Matematik är och har länge varit mitt favoritämne;
-Det finns rätt eller fel.
-Man kan inte mer än att lösa ett tal på ett sätt och det sätter på så vis inga utomjordiska krav på en (allt kan annars tolkas från en miljon synvinklar och jag blir aldrig till freds om det inte är 100% rätt, vilket inte går i andra sammanhang.. typ).
-Man kan förklara det mesta inom matten (även om jag inte alltid förstår förklaringen) och det är inget som bara ”blir”.
-Man får använda både logik och kreativ förmåga.
-Det är vackert.
-Känslan när ett tal man kämpat med länge till slut blir rätt och man förstår är en ren lyckokick.
😀 Hihhi.
Hm! Det där med att man kan lösa ett tal bara på ett sätt håller jag inte med om! 😀 Kanske i gymnasiet ännu, men inte på högskole-/universitetsnivå! Om du fortsätter på högre nivå hoppas jag att du får bli introducerad till åtminstone Fourier- och Laplaceserier och -transformationer, de är intressanta!
Hurra! Äntligen någon som förstår mig! Känner precis samma kärlek till matematiken. Sedan jag gick ur gymnasiet för två år sedan har jag inte pluggat matte alls, och jag saknar det så mycket. Matte C var roligast tycker jag. Vet inte vad den kursen kallas nu. Matte 3 kanske?
Hursomhelst: länge leve matematiken! 🙂