Nu har snart första dagen gått, sedan jag släppte bomben. Det har väl gått så där. Jag hade igår kommit överens med skolsyster och kuratorn, att idag på lunchen skulle skolsyster få se hur mycket och vad jag tog för mat i matsalen. Jag skulle ta precis så mycket som jag själv tyckte var normalt … Läs mer
Igår berättade jag för mina föräldrar. Alla lögnerna, smusslandet och viktnedgången. Jag tycker synd om dem, som sett hur jag blivit allt tunnare, men att de inte kunnat göra något då jag avvisat all form av hjälp med ilska. Oroade, kan man ju minst säga. Idag var en känslosam dag. Jag satt i över … Läs mer
En sak som skrämmer mig mycket är hur sent jag egentligen kom till insikt att jag faktiskt hade problem. Om jag ska vara helt ärlig kommer den tanken upp ibland också, vad tusan, jag är ju normal? Det är normalt att inte kunna få mens! Det är normalt att äta lite tomat till lunch.. Det … Läs mer
På väg ned -Då jag tills vidare vill förbli anonym, tänker jag inte nämna personer vid namn eller gå alltför nära inpå detaljerade händelser eller platser- Jag vet faktiskt inte när det hela började, om det ens går att sätta något datum. Tankarna har funnits där i flera år, det vet jag. Jag … Läs mer