Katt biten av kamphund

Med mormor och morfars katt Snuffe, världens kämpe

Tittade precis på Svenska Djurambulansen och så var det en katt som blivit påkörd och avlidit. Tårarna bara rann, bara tanken på att det fanns en ägare till katten som inte visste att sin familjemedlem blivit påkörd.. Jag vet ju hur det känns. Jag lever i rädsla varje dag när mina katter får gå ut. Så fort de är borta lite längre än vanligt så blir jag alldeles kall. Min värsta mardröm är att jag ska komma hem, kanske från skolan eller jobbet, och se nån utav mina katter liggandes på vägen. Fy fan.. Jag blir alldeles kall bara jag tänker på det.

När jag var yngre var jag med om en liknande grej. Min mormor och morfars katt hade blivit biten av en hund, en stor kamphund, så han hade krälat hem med inälvorna hängandes ut från magen. Då trodde jag att det var över för honom. Lyckligtvis överlevde han tack vare en stor operation och rehabilitering på Ultuna Djursjukhus. Vilken kämpe. Det var en otäck syn. Tänk att se sin katt med sina tarmar och inälvor släpandes efter sig på marken. Efter det har jag varit extra rädd för hundar för jag har sett vad de är kapabla till.

Men vad som än skulle hända med mina katter, så vet jag att de levt ett bra liv – ett riktigt kattliv där de får gå ut och in och vara både tam- och vildkatter. Där de får gå ut och jaga möss för att sen komma hem och krypa upp i sängen för att sova… Ya’allah låt mina katter få leva länge till för mitt liv skulle gå under utan dem.