Julieta:
du verkar inte må dåligt över att ha gått upp i vikt du skriver mest ärliga inlägg om livet som överviktig, det är ganska fascinerande. å andra sidan kanske du mår dåligt över de fast inte skriver om det?
Svar: Jag har alltid varit överviktig men nu väger jag mer än någonsin. Det är nog min weak spot som jag undviker att lägga upp bilder på. Jag vet hur jag ska posa för att dubbelhakan inte ska synas och om jag blir fotograferad så vet jag någelunda hur jag ska posa för att se slankare ut. Men det är också viktigt för mig att dela med mig av att det faktiskt är såhär livet kan se ut.
Jag har bara berättat pyttelite om detta på bloggen: men jag har faktiskt kvalificerats för att få en andra och fortsatt konsultation på överviktsenheten via Akademiska Sjukhuset för att genomgå en gastric bypass-operation.
Anledningen till varför jag inte riktigt kommit in mer på det ämnet för att jag själv är lite fundersam än så länge. Jag vill ju kunna klara en viktnedgång själv men jag tror tyvärr inte det är möjligt. Jag äter utan stopp. Det är sällan jag blir mätt. Hur mycket vatten jag än dricker, hur mycket jag än äter så blir jag aldrig mätt. Och det är ett stort problem! Dessutom tröstäter jag OCH belönar mig själv genom mat. Ingen bra vana. Vet att många säger att man ska ha självbehärskning men jag skulle säga att det är som ett missbruk. Jag vill men det går liksom inte. Det är väl klart jag inte vill äta som jag gör! Men med ett missbruk så är det inte heller så lätt att bara sluta.
Fetma ligger i nära släkt och det är redan 2 i min släkt som också genomgått en GB-operation. Jag vill kunna känna mättnad och kunna gå ner i vikt och stanna där. Men det är ju inte bara bibbity bobbity boop så är man smal och snygg och kan leva loppan. Det är en STOR livsändring som sker och det skrämmer mig lite.
Jag älskar att träna, men mina knän tillåter mig inte att träna så som jag vill. Jag älskar Zumba och kondition, jag är ju utbildad Zumba-instruktör och en riktigt duktig sådan! Och det kan göra mig ledsen. Jag önskar att det fanns nånting som kunde hjälpa mina stela leder och onda knän (jag är som en 80-årig tant i kroppen). Att ens sminka ett ansikte i skolan eller på ett jobbuppdrag är ansträngande, och framförallt att stå upp i en timme för att göra det…
Men för att inte bryta ihop totalt över min viktuppgång så har jag börjat följa mer plus size-konton på sociala medier. När jag ser hur vackra och självsäkra de tjejerna är och framförallt hur väl de bär upp kläder så blir jag en aning tryggare i mig själv. En annan grej som ger mig så otroligt mycket inspiration är att kolla på RuPaul’s Drag Race för i varje säsong finns det flera ”bigger girls” och att se vilket självförtroende de har är uppfriskande.
Det enda jag kan göra är att ta en dag i taget och göra det bästa av situationen. Såklart har jag mindre bra dagar och ibland vill jag inte ens lämna huset för att jag tycker att jag är ful och äcklig. Det är ju inte så roligt men det är så livet är. Jag brukar skämta om det, det funkar för mig. Jag har en sjukt bra självdistans. Hade mitt självdisciplin varit lika hög som min självdistans då jävlar hade jag kommit nånvart! Men ja, jag kan skämta om min vikt och inte ta mig själv på för stort allvar.
Självklart kommer jag att dela med mig av allt som har med min eventuella GB-resa! 🙂 Men tills vidare så måste jag fokusera på annat!
