Hola! Såhär såg min modell Derya ut efter mina två diplomeringstillfällen. På morgonen var det Marilyn Monroe som gällde och då var det fokus på den klassiska eyelinern och röda läppen. Dessa två moment kräver ju otroligt mycket stadga på handen och med mina onda händer så var det ett jättestort problem. Men som med allt annat så gör jag det bästa utav situationen och efter flera samtal med mina lärare så kommer vi fram till lösningar och överseenden: Tack gode gud för fantastiska lärare! Jag är perfektionist och vill verkligen kunna få allting gjort för det här är nånting jag är seriös med och faktiskt tar på allvar, så såklart jag vill lyckas. Tro mig jag har gråtit i både skolan och hemma för jag är så ledsen över detta. Men ibland så är det faktiskt så att det fysiska stoppar en från att kunna göra det man vet att man kan och då får man arbeta runt problemet och fokusera på det som inte är pilligt (tex bas, bryn osv).
Efter Marilyn så var mina händer riktigt trötta. Mina knän var OK men jag började känna att det blev ännu jobbigare att vara pillig. Så till bröllopsmakeupen som jag hade på eftermiddagen så fick jag verkligen kämpa med en perfekt mun och fransar. Juste, fransar är också en jävligt svår grej för mig pga ledvärken. Trebensfransar är en big no no, för det är alldeles för pilligt – och runt ÖGONEN på modellen? Vill inte riskera något. Så jag fick köra med halvfransrad för att få det en aning fylligare och även om det var pilligt nog så var det absolut inte lika svårt som det skulle ha varit med treben.
Allt som allt gick det helt OK. Jag tycker att helheten blev snygg på båda lookerna och personligen tycker jag det är det som räknas. Jag vet att jag kan göra bättre om inte mina händer skulle göra så förbannat ont och förhoppningsvis vet mina lärare det. Såklart vet jag ju att t.ex. eyelinern kunde ha blivit ÄNNU jämnare men det går ju inte. Jag är nöjd över att ens ha kunnat få en linje så nära fransraden utan att sticka ut ögat med mina klumpfingrar!