Månadsvis arkiv: juni 2015

Jag har levt i Sverige hela mitt liv men har aldrig firat midsommar. I år ville jag åka utomlands under midsommar så jag slipper tänka på det där, men så ville två av mina vänner fira så vi köpte lite mat och gjorde fina midsommarkransar och firade ute i Sätra. Vi hade det jätte trevligt!

Jag läste en intressant artikel om just midsommaren och hur utanför man kan känna sig. Till artikeln!

Nästa vecka har jag möte på Munck som är ett produktionsbolag som bland annat gör program åt Sveriges radio. Vi ska prata lite TV och annat!

Den senaste veckan har jag varit med om galenskaper som aldrig förr. I tisdags var jag på väg till vårdcentralen. Jag kliver in i hissen, trycker på våning 8. Samtidigt kliver det in en man i 50-60 års åldern och trycker på våning 4. Jag har musik i öronen men hör att mannen som står bredvid mig mumlar någonting. Jag förstår att han pratar till mig så jag tar av mig mina hörlurar och säger ursäkta? Då säger han, var du tvungen att trycka på hissknappen innan mig? Nu måste jag åka upp till våning 8, när jag ska till våning 4. Jag svarar honom, hur ska jag veta det och vad spelar det för roll? Nu är knappen tryckt så det är bara att åka upp. Men han verkar inte godta det svaret och mumlar för sig själv och jag ser att han blir mer och mer förbannad och jag hör att han mumlar fula ord. Och jag blir irriterad över att jag ens ska behöva stå där och höra han mumla och vara arg på mig för att jag tryckt på en hissknapp innan honom. Så när vi kommer upp till våning 8 är jag ganska trött på hans skitsnack och säger, dra åt helvetet. Då får han världens ryck och blir så provocerad att han börjar skrika hur dum i huvudet jag är och massa elaka saker. Då blir jag ännu mer förbannad eftersom jag känner att jag egentligen inte gjort något fel, förutom att jag bad han dra åt helvetet efter hans skitsnack i hissen. Så jag skriker tillbaka att han är en äckelgubbe och ska dra åt helvetet han med. Då kliver han ur hissen,  in i vårdcentralen och ställer sig endast några millimeter från mig. Jag står vid receptionen och framför oss står två sjuksköterskor som ser helt chockade ut och förstår inte vad som händer. Mannen tar upp sin hand och ska typ slå mig. De ber honom lugna ner sig men nu tycker jag han gått för långt så jag ber han söka hjälp och dra åt helvetet igen. Då förstår han att om han står kvar kommer han slå mig, så han går in i hissen, och börjar skrika därifrån och jag skriker tillbaka från receptionen och hissdörren stängs igen. Då frågar sjuksköterskorna vad som hade hänt och jag sa att jag försökte ta mig upp till vårdcentralen och mannen började tjafsa om hissknappen. Senaste tänkte jag på vad jag kunde gjort annorlunda, ja typ stått där och lyssnar på hans bullshit när jag inte hade gjort något fel eller sagt ifrån, som jag gjorde. Sjuksköterskorna som ser att en arg man kliver in och bråkar med en patient borde ha hänvisat honom ut. Men självklart inte. Fega som de är fick jag stå upp för mig själv, som alltid. Kvinnor kan vara väldigt duktiga på att berätta att kvinnor ska ställa upp för varandra, men när det väl gäller att gripa in och hjälpa varandra, ja då får man stå där själv.

För några dagar sedan åkte jag hiss upp till min lägenhet. Precis när hissdörren stängs igen kommer en man in i trappen och vill åka med. Men det är för sent eftersom dörren redan stängts igen. Han blir asförbannad och börjar slå jätte hårt mot hissdörren. Då tänker jag, vad är det med folk och hissar?

Igår hände ytterligare en jobbig sak. Jag sitter med min kompis på Götgatan och äter sushi. Det kommer fram en man och vill ha pengar. Vi säger tyvärr vi har inga kontanter. Han ger sig inte och fortsätter tjata. Vi säger nej igen. Jag och min kompis fortsätter prata med varandra och undviker att han står där. Han ställer sig jätte nära min kompis och säger att vi måste ge han pengar. Till slut sätter han sig bredvid och fortsätter tjata. Det här håller på ett bra tag och till slut orkar vi inte mer och lämnar allt och går iväg. Ca 20 min senare märker min kompis att hennes nya mobiltelefon är borta. Då har mannen alltså tagit hennes telefon. Hon blev självklart jätte ledsen och vi gick tillbaka till Götgatan för att se om vi hittar mannen. Vi hittar självklart inte mannen och polisanmäler händelsen. Då kan man fråga sig, den här mannen har säkert ingenting och ska min kompis då vara ledsen över en mobil som går att ersätta? Jag tänker att det inte handlar om mobilen. Det handlar om ens trygghet och att det är jätte tråkigt att man inte kan sitta ute och äta och vara trygg.

Utöver har det hänt andra småsaker som ens inte är värda att skriva om.

I morgon är det måndag, ser fram emot en ny vecka och hoppas att  jag slipper alla galenskaper.

Här är några bilder från igår kväll från sommarfesten som Art89 anordnade. Mina arbetar som produktionssekreterare för programmet ”Konsten att få sin mamma att gråta” som går på SVT och Jakob har precis tagit examen från Medieinstitutet. Vi hade det super trevligt igår!

Snart kommer Sanna över och vi ska gå till en sommarfest som produktionsbolaget Art89 anordnat. Sanna arbetar som klippare och klippte piloten som jag producerade. Festen är på Gärdet i Kungliga borgen. Kommer säkert bli kul!

Idag kom min vän och duktiga klippare (som klippt min TV pilot) över med blommor. Så fint! Eftersom min familj var här i helgen så blev det över en massa sötsaker som vi åt av! Igår fick jag även pengar, presentkort och annat av min familj som jag ska köpa något fint av!

På onsdag är det sommarfest på produktionsbolaget Art89. Ser fram emot!

Idag var hela min familj hos mig och firade min examen! 

Idag kom mina föräldrar till mig och i morgon kommer även min syster och bror. De vill fira att jag tagit examen. Så idag åkte jag och köpte tårta och lite annat. Jag har inte firat nationaldagen idag och firar inte så jätte många stora dagar, knappt jul och nyår. Kanske blir viktigare med sådana dagar när man bildar familj i framtiden, vad vet jag.  Men att fira med familjen att jag tagit examen är ändå någon som är viktigt för mig då jag kämpade att komma in på skolan och jobbade hårt under 3 år.