Jaha, var ska jag börja..
Dagen började dåligt då jag ställde mig på vågen och jag hade gått ner i vikt efter att jag varit magsjuk i helgen. Kändes ju inte så bra då jag gått upp ganska lite i vikt.. Så jag gjorde i ordning en stor frukost och skippade morgonpromenaden.
Jag mötte sedan upp min bror på lunch och åt en ännu större lunch. Men en orolig känsla låg och gnagde och Maxines rörelsemönster var annorlunda just idag. Hon rörde inte på sig så som jag är van att hon gör varje dag. Det var nästan ingen rörelse alls i magen..
Kl 14 hade jag tid hos min barnmorska där tog jag upp min oro. Trots att jag hade gått ner i vikt så hade magen växt 1 cm och kurvan såg fortsatt normal ut. Detta var såklart ett skönt besked. Maxine växer – bra! Men gällande hennes minskade rörelser under dagen kände jag mig fortfarande orolig och min barnmorska ringde in till BB och meddelade att hon ville skicka in en patient på rörelse-scanning och ultraljud.
Stressad och orolig hämtade jag upp Jonas och vi åkte in till BB.
Väl där behövde vi inte vänta så länge innan vi kom in i ett rum där kopplade upp mig mot två instrument, ett som mäter barnets rörelser och puls och ett som mäter mina sammandragningar. Det var en jättegullig undersköterska som tog hand om mig/oss och jag kände mig trygg och säker. Maxine levde rövare i magen! Hon verkar vilja prestera när det verkligen gäller.. 😉
Efter en halvtimme kom samma snälla undersköterska in och sa att allt såg bra ut och att jag nu skulle vänta på att få träffa läkaren som skulle göra ultraljudet, så vi går ut och sätter oss i sofforna i vänterummet och påbörjar vad som ska komma att bli en lång väntan.
Vi väntar i 2 långa timmar. Under tiden frågar jag otaliga sjuksköterskor om de vet när vi får träffa läkaren och alla svarar i förbifarten att de har annat för sig och att han/hon säkert kommer snart. Det är bara att vänta.. Och vänta gör vi, i en timme till. Sammanlagt har vi alltså väntat på denna läkare i 3 timmar från det att vi gjorde rörelse-scanningen. Då tappar jag tålamodet ordentligt och lyckas få fatt i en tjej som visar sig vara ansvarig för mottagningen under kvällen. Med ödmjuk men något ansträngd stämma frågar jag om läkaren är påväg, då jag börjar bli både trött, hungrig och gärna vill hem snart..
Mottagningstjejen går in i ett rum och kommer ut några minuter senare (varje minut känns som en timme) med beskedet:
”Det verkar ha skett ett missförstånd här.. Det är ingen som har meddelat att ni är här så läkaren visste inte om att han skulle ner…Men han är påväg ner nu”
Ett missförstånd.. jaha.. Hur fan kommer det sig att ni kunnat missförstå att vi väntar på en läkare när jag påmint er om min närvaro minst 10 gånger de senaste 3 timmarna??? Är jag helt osynlig??
Efter ytterligare 20 minuters väntan kommer Gunnar, läkaren, och tar in oss i ett behandlingsrum där vi gör ett ultraljud. Allt ser bra ut; Maxine rör på sig, hon ligger med huvudet fixerat ner mot bäckenet, mängden fostervatten är normalt och hennes hjärtljud är tydliga och starka. Men..hon är ingen stor bebis, säger han. Det hade jag ju kunnat räkna ut själv då varken jag eller Jonas är några jättar.. Gunnar vill försöka räkna ut på ett ungefär hur stor/liten hon är och ber oss vänta några minuter.
Gunnar kommer tillbaka och berättar att Maxine väger ca 2,7 kg, vilket är ganska litet med tanke på hur kort det är kvar av graviditeten. Men detta är ingen exakt beräkning säger han och vill att jag ska komma på ytterligare ett ultraljud nästa dag för att mäta lite mer exakt. ”Jag ska bara gå och boka in en tid, så vänta en liten stund så är jag strax tillbaka”.
Nämen, ska vi vänta säger du? VÄNTA??
Det måste gå något bra på TV för under den kommande halvtimmen syns ingen läkare, sjuksköterska eller ens städare till. Jag vankar av och an i vänterummet och när det till slut dyker upp en sköterska frågar jag henne, denna gång inte lika ödmjukt, om hon kan ta reda på vart läkaren tog vägen????
”Oj, det måste skett ett missförstånd. Gunnar är uppe på plan 5 och säger att han ringer er om en tid för ultraljud imorgon. Ni kan gå hem nu.”
Gaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhh!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Detta är första gången jag kommenterar en blogg och med detta vill jag säga att detta är fruktansvärt vad ni läsare ska ha en åsikt om en annans kvinnas graviditet!
Vem bryr sig om hon är en ”offentlig person” alla är vi offentliga personer,blogg eller inte !
Att ni har mage att med ord skriva att det är sophies fel att bebisen är underviktig???
Om ni är pålästa inom graviditet så borde ni veta att det spelar ingen roll hur mkt eller lite man äter under graviditeten ,barnet tar den näring den behöver ,så den far inte illa. Och det här med träning under graviditeten , alla vet vi att dom jämför en förlossning med ett maratonlopp ,och att träna inför detta och bygga upp musklerna ,är bara positivt och kan underlätta förlossningen. Alla ni borde skämmas, jag är förfärad av vad folk har skrivit ! Sophie ,du har gjort allt rätt och riktigt ,du ska inte känna nån skuld inför detta. Lyft huvudet högt och bli den utmärkta mor som du har i dig !
Hej!
Vill bara säga att det var ’skönt’ att läsa om det du varit med om, än om jag såklart skulle sluppit. Dvs jag har varit med om samma sak precis! Förutom er långa väntan. Var så orolig förra veckan efter att bm mätt och magen inte vuxit på några veckor. Men efter ultraljud och kontroll visar det sig att allt är normalt, men att vi inte får några jättebebisar… Vi har en treåring som vägde 2700g och var 48cm lång, precis som jag själv. Och denna bebis kommer nog vara ännu mindre – än fast jag själv gått upp 18kg haha 🙂
Så länge allt går bra och bebis är frisk så spelar det ju ingen roll om man får små barn…
Lycka till med allt!
Hälsn från Örnsköldsvik
Usch vilken lång väntan ni fick heelt i onödan. Blev själv orolig över minskade fosterrörelser två veckor sedan och ringde in till BB för att rådfråga. För min del gick allt dock lite smidigare tack o lov, söndagkväll som det var och hade inte hunnit käka middag ännu. Blev direkt kopplad för mätning av hjärtljud vilket skulle ta ca 30 min, tog dock nästan en timme innan läkaren som skulle göra ultra kom. På det hela väldigt bra bemötande och in och ut på 1,5 tim. Och såklart det viktigaste- lugnande besked att allt bra med bebis 🙂
Förlåt Sophie men jag kunde inte hålla mig när jag läste Ms kommentar…
Jag önskar att du kunde länka till någon form av statistik eller artiklar när du kommenterar om kvinnor i u-länder! Har du någonsin sett en gravid undernärd kvinna nån gång? Det är en hjärtslitande syn!! De mammor som föder barn är oftast väldigt underviktiga (läs sjuka) benranger och inte har någon möjlighet att påverka sin utfall. Majoriteten föder inte ”normalstora” bebisar som du skriver. Dessa mammors enda mål är att bebisen ska överleva och är något frisk men sorgligt nog dör 40% av barnen redan under första (1) månaden i livet. Och om de överlever får de men för livet och inte ett långvarigt lyckligt liv med andra komplikationer (infektioner, diarré, dålig syn, vitaminbrist osv). Dessa kvinnor (skulle kunna) göra vad som helst för en gedigen måltid och som alla andra skriver handlar det om vad Sophie väljer/inte väljer att stoppa i sig, hur hon lever sitt liv med sin träning/pt och hur vissa har påpekat hennes viktuppgång.
Så nej, det är inte rättvist att jämföra en döende kvinna i ett u-land med Sophie som har betydligt fler val vad gäller matväg, rinnande vatten, ett tak över sig, kläder på sin rygg osv.
Gällande din fortsättning om förlossningskomplikationer, sjukdomstillstånd under graviditeten och ej fungerande moderkaka önskar jag det ingen! Sedan om överviktighet hos redan överviktiga kvinnor, är det ens BM/läkare som får hålla koll på och informera om eventuella komplikationer för både mamma och barn (i framtiden).
http://www.unicef.se eller http://www.unicef.com
Oj oj oj, vad folk har synpunkter… Inte konstigt att det är tufft att bli mamma för första gången när alla förstå-sig-påare ska lägga sig i. Jag jobbar som läkare inom gynekologi/förlossningsvård och ”normal” viktuppgång under graviditet är väldigt individuell. En ska är dock klar och det är att den lilla bebisen tar precis den näring den behöver och den blivande mamman får klara sig på det som är över, hur tror ni annars att undernärda svältande kvinnor i u-länder kan föda normalstora barn? Att barn föds ”för små för sin ålder” beror i princip aldrig på undervikt hos mamman utan på andra sjukdomsmekanismer som t.ex. en dåligt fungerande moderkaka etc. Ett större problem som i princip ingen vågar prata om är redan överviktiga kvinnor som går upp mycket under graviditeten vilket kan leda till både förlossningskomplikationer och sjukdomstillstånd under graviditeten.
Så Sophie, lyssna på din egen röst och gärna precis som du säger även en erfaren trygg barnmorska! Du kommer att bli en fantastisk mamma och säkerligen förmedla bra och sunda ideal till din dotter! Lycka till, förlossningen fixar du galant!
Tack!!
Ett svar från en läkare! 🙂 Ni andra elaka neggon kan ju se här svart på vitt vad som faktiskt gäller.
Alla som är bittra och elaka mot dig är för att de själva ska må bättre. Kanske personer som själva blivit feta av sin graviditet för att de har det som ursäkt och ätit lite för mycket. Finns ingen anledning att stoppa i sig massa extra mat för att man är gravid. Man behöver inte äta mer mat för att man är gravid, om inte kroppen vill ha det. Det handlar ju trots allt om att lyssna på sin egen kropp och göra det som man själv mår bäst av. Oftast räcker det med ett litet mellanmål extra och att man får i sig mineraler och vitaminer.
Att folk alltid ska vara så elaka. Om man nu har en åsikt som inte är positiv. Håll den inne. Bättre att lägga energi på att skriva positiva kommentarer.
Jag tycker du är grym och skitsnygg. Fortsätt i ditt spår. Kram Charlotte
Jag önskar i alla fall att jag är lika snygg som dig när jag blir gravid och slipper gå upp för mycket i vätska.
Som mamma till en dotter har man om möjligt ännu större ansvar att se till att dottern inte drabbas av varken ätstörning el anorexia i den här kroppsfixerade världen vi just nu lever i och jag tror verkligen inte din minimala viktuppgång är något annat än självvalt för jag tror att du är livrädd pga olika anledningar gå upp i vikt. 5 kg är ENDAST vad moderkakan, vattnet och barnet väger så du har lyckats tagit av dig själv i kroppsfett. Även om du inte erkänner det för oss läsare så lyser det igenom att du är livrädd för att öka i vikt.
Känns det bra att ha fått ditt sagt nu genom att kommentera ungefär samma sak på tre olika inlägg?
What goes around comes around..
Hej igen S,
Menade verkligen inte att göra dig ledsen. skönt att allt var bra! Hann inte utveckla mitt resoonemang då jag satt o amma en liten kille samtidigt. Det jag menar är att jag känner igen mig i dig. Träning o bra mat är viktigt o en del av mig oxå. Har för många år sedan själv haft lite problem. Det jag menar är att det tänket aldrig försvinner helt o att när man får barn är ett bra tillfälle att rannsaka sin syn på mat lite extra kanske. Om du gått upp 5 kg måste du väl ändå hålla med om att det är väldigt lite? du kommer vara super fin även om du tjockar på dig lite.
Kram mini
Finaste Sophie, ingen oro!
Min lilla docka vägde 2840 gr när hon föddes. En stark och pigg tjej.
Du känner dig själv bäst!
All lycka!
Kramar!!!!
Kram kram kram kram:)
Låter galet om du bara gått upp 5 kg..tror ingen vill dig illa men som sagt vi ser bara dina inlägg om hur mkt du tränar och lite du äter..så om man är bloggare i vår hårda värld så får man nog ta den kritiken,samtidigt som jag antar att din blogg är bra på andra sätt då du har många läsare.
Sophie, om jag vore du sa skulle jag inte oroa mig sa mycket for vikten pa bebis. Kom ihag att de bara kan gora en berakning pa hennes vikt och den vikten doktorn gav dig ar ju valdigt nara 3kg, vilket ar en ”normal” vikt. Jag har dessutom flera tjejkompisar som gatt ner i vikt de sista veckorna av gravideteten och jag tror tillochmed att det raknas som valdigt vanligt. Lycka till med allt och kom ihag att inte stressa 🙂 Kramar
Haka inte upp dig på vikten, varken din eller bebis, är värdena bra så tar den ju det den behöver ändå! Dagen innan min bebis föddes gjordes ett tillväxtultraljud eftersom mitt blodtryck steg som attan sista veckan. De beräknade hans vikt till, vad de själva sa, exakt 3388 gram. Dagen efter föddes han och vägde 4015 gram. Antingen tjockade han på sig rejält sista dygnet eller så kunde de inte se vikten så exakt som de sade.
Lycka till! Min son är idag 24 dagar men det känns som om han vart här jämt! 🙂
Först och främst ska ni börja med att lugna ned er… Och inte för att låta okänslig eller så, MEN varför rader min kommentar om det inte ligger någon sanning i det jag har skrivit? VA? (om inte kunde man lika gärna låta den vara kvar och kommenterat som en vuxen människa!!
INGENSTANS har jag kallat dig Sophie för en dålig mamma. Det ÄNDA jag påpekade var att det var 1. Väldigt konstigt att hon gått ned I vikt 2. Oroväckande att hon inte ökat mer i vikt som gravid, 5 kg är ingenting som preggo 3. Att rättfärdiga att värdena är okej och förklara med ”så länge bebis mår bra….” är ohållbart i längden, speciellt när man är höggravid 4. Att bebisen inte växer UTAN näring, vilket i detta fall så är fallet 5. Eventuella risker/skador med en underviktig(närd) bebis (?)
Och nej, jag förespråkar inte valkar eller dubbelhakor. I mina ögon är det en inställning till mat, kost och träning som Sophie haft i sitt förflutna (kanske man bär med sig indirekt till sin dotter). Vilket jag tycker är väldigt ledsamt! (återigen säger jag bara att den inställningen till att man alltid ska vara smal, hålla en vis figur och leva för hälsosamt smittar av sig till barn, speciellt döttrar vilket bidrar till en evig kamp resten av livet).
Sedan vill jag även poängtera det viktigaste, bebisen… Jag ber att du får tag i läkare och kan göra en ordentlig kontroll så att du stillar din oro!
Sophie, jag ber så hemskt mycket om du tog illa upp av min kommentar. Jag ville dig bara väll!! Förlåt mig!
Miriam, varsågod och lägg upp din förra kommentar igen. Klart att alla har rätt att uttrycka sin åsikt. Tycker bara att din var i det elakaste laget då du omöjligt kan veta hur mina matintag mm ser ut varje dag. Och som jag sagt tidigare. Jag lyssnar hellre till min erfarna barnmorska än till en halvanonym bloggläsare.
Är det som jag läser härinne på riktigt (vissa kommentarer)? Varför skriver man elaka saker till folk som man egentligen inte känner? Ingen av oss har egentligen någon aning om vad Sophie gör/äter/handlar osv osv, hon visar en liten del av sitt liv för oss och efter det så gör vissa av er en bedömning att hon har ätstörningar. Så himla trist att det finns sådana människor! Dessutom så har viktuppgång egentligen inget att göra med hur mycket bebisen mår, jag gick upp 6kg och min dotter vägde drygt 4kg och en väninna till mig gick upp 35kg och hennes son vägde 3,1kg vid födseln. Att leva hälsosamt är viktigast, både för mamma och bebis. Man ska träna/motionera som en vanlig person och i början av graviditeten ska man äta ett äpple extra om dagen och i slutet ett glas mjölk och en ostsmörgås extra. Nu vet ni det!! Man behöver inte äta för två, eller smälla i sig alla möjliga onyttigheter bara för att man är gravid. Dom som vill göra det – varsågod, och låt dom som vill leva hälsosamt göra det.. Sophie, jag tror att dom som skriver nedlåtande om dig/er troligtvis är avundsjuka just för att du levt hälsosamt och är mycket snyggare och vackrare än dom som inte är höggravida.
Tråkigt att du fick en första dålig upplevelse av förlossningsvården, men hoppas dom ringer snart så ni får åka in och kolla att allt står rätt till fortfarande massa styrkekramar till er! Och hoppas lilla M tittar ut snart!
<3
Håller med de flesta som skrivit här. Som vanligt ligger okunskap och förmodligen missunsamhet/avundsjuka bakom den här typen av påhopp som är så vanligt i bloggvärlden. Ett barns födelsevikt och viktkurva har extremt sällan samband med mammans viktuppgång. Dessutom ligger lilla m ovan gränsen för låg födelsevikt även om hon skulle födas idag. Njut av att du kan gå dina PW:s (har själv varit tvungen till sängläge stora delar av graviditeten och det är inte nyttigt) och ät det du är sugen på och lita på att din kropp vet vad ni behöver.
Men varav denna tårtkastning? Herregud om NI verkligen läser Sophies blogg så inser ni väl att det är en tjej som tar hand om sig själv OCH barnet hon bär på i allra högsta grad. Att äta nyttigt är väl inte att inte äta? Att äta nyttigt och träna innebär väl att man ger sig själv och sitt barn de bästa förutsättningarna. Och som Sophie säger, för att man tidigare haft problem med mat så ska man väl inte alltid bli dömd utifrån det? Jag har själv haft ätstörningar och av detta skäl, att hela tiden bli kontrollerad av sin omgivning har jag dragit mig för för att berätta för ”nya” människor i min omgivning.
Sen, Sophie, vilken tråkig upplevelse ni var med om igår, inte ok! Jag hoppas du kommer orka att ta det vidare, det kanske inte hjälper dig nu, men det kan förhoppningsvis göra att andra inte behöver uppleva samma sak.
Lycka till nu och hoppas ni snart får träffa er lilla flicka!
Vilka dumma kommentarer! Hur kan ni skriva så till en person som är höggravid och orolig? Att rörelsemönstret varierar är vanligt och behöver inte alls tyda på att något är fel. Självklart ska man göra precis så Sophie gjorde (ringa BB) men att skriva hur hon i princip vanvårdar sitt barn i magen gör mig mörkrädd….Ni har väl ingen aning om hur de totala kostintaget ser ut? Det finns inget som pekar på att man behöver gå upp ett visst antal kilo per graviditet. Det är dessutom direkt onyttigt att trycka i sig massor av fett bara för att man är gravid. Ett mellanmål extra under första delen av graviditeten (som kan bestå av ett äpple) och sen ökar man på mellanmålen som kan vara en tallrik fil eller liknande, dom direktiven har iaf jag fått från min BM eftersom jag själv är gravid.
Alla är olika men att gå upp 20 kilo är väl ändå inget man bör sträva efter? Eller menar ni att jag tar hand om mitt barn bättre genom att skaffa valkar och dubbelhaka…herregud!?Jag vägde 2650g när jag föddes och var fullgången. Det är inga fel på mig!
Allt kommer att gå jättebra och du känner din kropp bäst glöm aldrig det! Ta hand om dig. Kram EM
Miriam, varför skriva ett sånt inlägg till en tjej som redan är ledsen!? Vilken blivande mamma vill höra att hon orsakar risker till sitt kommande barn!? Skärpning! Självklart får du ha dina åsikter men du behöver kanske inte framföra dem på det sätt du just gjort!
Sophie, kram till dig!
Ganska okänslig kommentar nedan måste jag säga. Varför anklaga och försöka ge Sophie skuldkänslor för något som ni inte vet så mycket om?
Till mini: Du har all rätt till din åsikt, men jag håller verkligen inte med. Sophie visar ibland vad hon äter, men långt ifrån alltid! Ser man till livsmedelsverket riktlinjer så rekommenderar dom lättmejerier, frukt, någon extra smörgås och skriver rakt ut: Din kropp behöver inte mer kalorier – utan mer näring när du är gravid. Man måste komma ihåg att alla kroppar är annorlunda. Jag själv är gravid för andra gången och har ett helt annat sätt att äta på denna gången, och är även sugen på helt andra saker! Man måste komma ihåg att den låga vikten kan bero på flera olika saker…
Usch, vilken tråkig upplevlse! Men det är nog tyvärr så här många blir bemöta i sjukvården. När jag kom in med långt gången blindtarmsinflamation tog det 8 timmar innan de kom fram till vad det var. Då hade jag både suttit på en stol i tre timmar, legat i en säng ute i korridoren vid receptionen och dessutom fått veta att jag var gravid, vilket jag inte var. De hade läst av provreslutaten fel upptäcktes det en halvtimme senare och då kom läkaren fram till mig och undrarde varför jag grät, var det för att jag TRODDE att jag var gravid? Vadå trodde? Du sa ju att jag var det för en halvtimme sen…. Suck. Men jag hoppas att det här var en engångsföreteelse för er och att ni båda mår bra nu! Lycka till med allt! Du är grym!
Hej! Allt kommer säkert gå bra m bebis. Vill bara säga att jag följt dig länge och enligt mig har du en speciell inställning till mat. Du verkar äta som en mus o som gravid behöver din kropp annat än PW’s o tomatsoppa. Detta kanske är ngt du kan ta tag i efter lilla M kommit. Vill ju föra lver en avslappnad inställning till mat till sina barn. Ibland behöver din kropp fett o kolhydrater!
Lycka till
Att jag äter som en mus stämmer verkligen inte. Bara för att jag har haft problem med mat (har inte typ alla tjejer det ngn period i sitt liv??) för flera år sedan är inget som påverkar mig nu. Jag har min dotter i magen som jag älskar över allt annat och hon är min prio och har varit det sedan dagen då hon blev till. Så säg inte att jag gör något för att på något sätt äventyra hennes hälsa.